Minkjakt med Rune

Någon gång per säsong besöker jag och någon jaktkamrat Loftahammar och jagar med Rune och hans gäng. Rune är en äldre man av skärgårdskaraktär. Han har tillbringat hela sitt liv ute i skärgården och livnärt sig på det som havet har att ge. Hans jaktintresse har alltid varit stort och minkjakten har han bedrivit under hela den tid som de har funnits i den svenska skärgården i princip. Det han inte vet om minkjakten är inte värt att veta. Med bra många fler än 1000 minkar på sitt samvete är han nog en av de mest erfarna minkjägarna i landet. Så att få ynnesten att spendera en dag med honom och ta del av hans kunskaper är fantastiskt.

I onsdags mötte Viktor och jag varandra hemma hos mig och sedan åkte vi till Horsö brygga för att bli hämtade av Rune. Med oss hade vi Siri och Gussen som är mina tyskar och Viktors Bobbo och Frasse. Alla fyra ganska erfarna minkhundar vid det här laget.

När vi anlände så var det dags att lasta i båten och sedan puttra utåt öarna. Vi började med att ta varsin sida av en lite större ö. Siri som är ganska lös i skallet visade tidigt att hon var intresserad. Även de andra hundarna gjorde det där vi möttes upp efter lite klättrande. I denna skärgård är karaktären mer som på västkusten med mindre vegetation och mer sten än i Gryts skärgård där vi ju till vardags huserar. Oftast består växtligheten här av enbuskar, skvattram och ljung, medans hemmavid är det mer skog på öarna.

Det blev dock inget av slagarbetet på hundarna och vi tuffade vidare till nästa ö. Vi beslöt oss att dela på oss och jag tog Siri och Gussen och gick i land. Då det bara var ett sund mellan föregående ö och denna verkade det som om minken hoppat i och simmat över för det blev drev direkt på båda hundarna. Då även denna ö är lite större och har mycket växtlighet är det inte helt lätt att hänga med vad hundarna gör. Det blev drev tvärrs över ön och när jag väl kom ifatt dom grävde båda damerna som galningar i torven i ett skvattram område. Det gick loss ganska fort och det blev drev till nästa sänka med Skvattram. Nu anslöt resten av gänget och snart for minken iväg utan att erbjuda skottchans för att ta sig in i ett stort stenparti. Här blev det lite pillande för att få fram den och när den väl kom fram sumpade jag chansen med revolvern så den smet och hoppade i sjön.

Dock fick vi inte syn på den i vattnet och då brukar de smugit sig upp på land igen utan att man ser dom. Frasse hittade spåret och blev kvar vid en klippkant med några stenar. Då han är lite mer ljum vid dessa arbeten så visslades tyskarna dit och det blev drag. Bobbo hjälpte till. När Viktor pillade där den låg så hoppade den i sjön och nu var det bara att avvakta. Jag tog pass högst upp på klippan och hade bra överblick på sundet till nästa ö, ändå så var det Viktor som såg minken bortanför mig. Två hagelsmällar och den såg död ut. När hundarna kom ut till den visade det sig inte vara riktigt hela sanningen. Det blev lite kaosartat när Frasse och Siri fick tag på den. Siri över kroppen och minken i Frasses överläpp. Efter lite stök fick vi in båda mot klipporna, då kommer gussen flygande och tar minken från båda för att tappa den och minken försvann ner i vattnet.

– Vafan! va den inte död utbrast vi alla. Då det blåste en del var det nästan omöjligt att se ner i vattnet. Rune åkte för att hämta en vattenkikare. Under tiden packade vi ihop grejer och hundarna markerade för mink i en skreva nära där den sjönk. Nu gick teoribildandet på hög nivå. När Runde senare anlände så låg minken på botten och med riktigt snitts fiskade Viktor upp den.

 

Efter detta lite tomma öar för mig. Viktor och hans hundar tog en pistolmink under en sten när vi var uppdelade.

Sista ön vi provade blev det drev på och sedan kontakt i en skreva där vi tidigare skjutit mink. Då den blåst igen med massa tång så var det omöjligt att se minken. Vi styrde på med metallkroken som Rune designat för ändamålet, ingen mink ville dock komma ut. Viktor provade gå vidare med hundarna och jag passade ett tag, snart durrade dock telefonen och Viktor meddelade att han funnit den igen. Jag begav mig dit. Den låg under några block vid havskanten. Alla fyra hundarna var som tokiga och det var riktigt bra drag vid stenarna. Efter lite pill kom den flygande och hoppade i havet för att aldrig mer dyka upp. Vi sökte av stränderna, ingen kontakt och tillslut bestämde vi oss att avsluta dagen och styra mot bryggan igen.

Tack till alla för en riktigt rolig dag.

Grävlingjakt 5

Då var det dags för en sen rapport igen. En eftermiddag hann vi klämma in lite grävlingjakt innan regnen kom hit. Med mig hade jag den yngre generationen grytjägare. Tanken var att Edgar kanske skulle få skjuta sig en grävling i gryt.

Gaby fick gå i ett gryt med bara två ingångar. De verkade väldigt oanvända fast utanför den ena kunde man tydligt se att det legat ett djur. Vi chansade och det tog ungefär två sekunder sedan kopplet ströks av och terriern kastade sig ner i närmsta grytgång innan det small till bra. Sedan kunde vi följa drevet under jord som ganska omgående la sig still och låg där på 0,9 meter. Eftersom en vill vara en förebild så tog jag hela grävningen i ett nafs. Blev nerslag bra vid hunden. Där satte vi en liten spade framför grävlingen och lyfte upp Gaby. När spaden flyttades tittade en grävling fram och Edgar kunde med säker hand avfånga sin första grävling i gryt. Efteråt kom jag på att det ju hade varit mycket bättre om ungdomarna själva hade grävt fram den. Det får bli deras tur nästa gång.

 

Minkjakt

Minkjakten är något av en favoritjakt. Den är social och kaosartad, den påminner på många sätt om grytjakten. Där jag bor så är det bara vi som jagar mink med hund. Vilket gör att skärgården är översållad av mink. Vi har nu jagat mink i Gryts skärgård i fyra år och har nästan aldrig varit ute utan att hitta mink. Sedan betyder det inte att man kan komma åt dom för det.

Oftast har vi många hundar lösa och jagar uteslutande på små öar där det sällan eller aldrig är något annat vilt. Vi har även tillstånd från länstyrelsen att släppa hundar även när det inte är hundjaktsässong, likaså när det gäller att använda lövblås. Vilket är ett ovärderligt hjälpmedel vid minkjakten. Då minken verkar avsky att bli blåst på och ganska omgående lämnar sitt gömsle.

Denna eftermiddag så kom vi ut vid 18 tiden. Första ön vi kommer till är hundarna alltid riktigt taggade att komma igång.

Så fort båten närmar sig land så kastar sig hela högen ner bland stenarna. Då Viktor hade med sig Vincent som bara är lite över tre år så tar det lite tid för oss att först förtöja båt sedan få ur grejerna. Hundarna de springer nog direkt på minklöpan. Det blir ett jäddra liv och rätt som det är kommer minken springande bland stenblocken mot oss. Den stannar tittar på oss och kastar sig i vattnet. Siri och Bobbo som är mest på denna gång ligger inte långt efter. De fattar dock inte riktigt vart den tar vägen. Som vanligt dyker minken en längre stund första gången den går i vattnet. Vår erfarenhet är dock att den oftast ska iland igen på samma ö. Finns det öar nära kan de simma dit. Denna gång kommer den dock upp inte allt för långt ut och Viktor får på en hagelsmäll. Jag vill inte vara sämre utan följer upp med en också. Sedan är det fyra glada hundar som hoppar i för att leta reda på minken.

Efter detta går vi tomt. En marodör mindre i alla fall.

Björnjakten

Även i år blev det björnjakt för mig och Calle. Efter sex timmars bilåkande hamnade vi i Ljusdal hos grabbarna och tjejerna där. Vi jagade två dagar och fick två björnar. I år var det Calles tur att skjuta sin första björn. Stort Grattis till honom. Stort tack till Lången, TG och Hagen också för att vi får komma.

Grävlingjakt 4

Jag och Johan packade oss in i bilen och åkte ner mot Lofta. Där hade vi ett par gryt att kolla igenom ordentligt. Vi började med de vi brukar ha något i. Det var dock som vanan numera är tomt. Då får man börja kolla de mindre attraktiva gryten. Det blev att kolla några såna innan vi kom till ett vi aldrig varit vid tidigare. Var inte övertygande tydligt att det var någon inne. Vi körde dock i Siri som ganska snart drog igång där nere. Tydligen var det någon hemma. Det blev dock ingen ordning och när vi sedan bytte till Gaby blev det inte bättre. Vi valde att ge oss av mot andra gryt då vi visste om aktiva på en annan mark.

 

 

 

 

Blev att packa ihop och bege oss mot Mogata. Där visade det sig att infon var fel. Grytet vi trodde på var tomt. Johan visste om ett till….ungefär. Såna gryt brukar vara hopplösa, dock hittade vi det snart och det var aktivt. Stort var det också med sex ingångar. Vi släppte in Siri som la sig ganska snart på 2 m. Spadarna åkte fram och grävandet kunde börja. Var riktigt fin sand. Det gick riktigt fint att gräva och snart var det bara en meter kvar, då kommer Siri och hälsar på oss. När hon gick in igen var det inte lika övertygande arbete längre.

Vi valde att köra Gaby. Hon la sig på samma ställe som Siri legat på och där låg hon still. Grävningen återupptogs och snart kom vi ner. Grävlingen ville dock inte titta fram mer efter att Johan boomat den lite grann. Det blev en rejäl tunnel in för att kunna avfånga den. Tillslut fick vi tag på den och kunde avsluta. Allt tydde på att det var fler grävlingar i grytet, dock så rann tiden oss ur händerna och det var kräftskiva och sånt måste respekteras, vi fick ge oss. Bra dag dock och prima grävjobb.

Grävlingjakt 3

Då var det dags igen.

Calle  var uppbjuden för lite grävlingjakt. Vi träffades på fredagskvällen hos Martin. Där blev det prima viltburgare och en kall öl. Sedan säng tidigt för att ta sig upp ur sängen och mötas av ett ihållande regn. Grävlingjakt i regn är inte det roligaste som finns.

Nu var det ju ändå så att Calle hade åkt hela vägen från Borås för att jaga, så jakt fick det bli.

Bilarna rullade från Martin och ut mot Gryt där vi hade ett aktivt gryt spottat redan. Ett stort gryt med cirka tio ingångar. Detta gryt har vi inte jagat innan, så det var med lite spänning vi släppte in Thea. Det blev en del springande in och ut innan det blev kontakt. Även efter detta blev det lätt rörligt inne i grytet innan det blev still på cirka en meter i mitten av grytområdet. Det brukar kunna vara dåligt då det sällan är ändgångar där och därmed har grävlingen en chans att smita undan.

Det var väldigt lättgrävd matjord och det dröjde inte länge innan vi petade hål på grytgången. Väl där lyftes Thea ut och det spettades bakom grävlingen, den ville inte ut. Detta slutade med att undertecknad med oerhörd smidighet (viss ironi) fick krypa ner och avsluta. Det gick dock bra. När vi sedan började försöka få ut den kommer det plötsligt en grävling springande utanför grytet, den bytte ingång. Thea släpps efter den, dock stökar det runt.

Regnet fortsätter stadigt komma och vi blir bara blötare, jord fastnar på allt och en kan känna en viss undran varför i hela helvete gör vi detta. Thea löser det inte och Siri får en chans nu. Tyvärr samma sak där. Gammal är äldst och Gaby får gå i. Det går runt lite fast hamnar sedan där de andra varit och skällt. 0,9 m djupt och vi är snart igenom. Dock förstår vi snart varför det gick dåligt för de andra. Gaby ligger vid en smal passage och en krök kommer sedan, efter det ligger grävlingen en bit in. De mindre rutinerade hundarna har inte envist försökt ta sig igenom förträngningen så som Gaby nu gjort.

Vi spettade en bit bakom där vi misstänkte att grävlingen låg och där kom den krypande, grävandes ut. När det är smalt för en grävling då är det smalt. Detta gjorde dock avslutet löjligt enkelt och den möttes av en 22 long. Sedan lagning av gryt och hem för dusch av hundar och folk.