Minkjakt med Rune

Någon gång per säsong besöker jag och någon jaktkamrat Loftahammar och jagar med Rune och hans gäng. Rune är en äldre man av skärgårdskaraktär. Han har tillbringat hela sitt liv ute i skärgården och livnärt sig på det som havet har att ge. Hans jaktintresse har alltid varit stort och minkjakten har han bedrivit under hela den tid som de har funnits i den svenska skärgården i princip. Det han inte vet om minkjakten är inte värt att veta. Med bra många fler än 1000 minkar på sitt samvete är han nog en av de mest erfarna minkjägarna i landet. Så att få ynnesten att spendera en dag med honom och ta del av hans kunskaper är fantastiskt.

I onsdags mötte Viktor och jag varandra hemma hos mig och sedan åkte vi till Horsö brygga för att bli hämtade av Rune. Med oss hade vi Siri och Gussen som är mina tyskar och Viktors Bobbo och Frasse. Alla fyra ganska erfarna minkhundar vid det här laget.

När vi anlände så var det dags att lasta i båten och sedan puttra utåt öarna. Vi började med att ta varsin sida av en lite större ö. Siri som är ganska lös i skallet visade tidigt att hon var intresserad. Även de andra hundarna gjorde det där vi möttes upp efter lite klättrande. I denna skärgård är karaktären mer som på västkusten med mindre vegetation och mer sten än i Gryts skärgård där vi ju till vardags huserar. Oftast består växtligheten här av enbuskar, skvattram och ljung, medans hemmavid är det mer skog på öarna.

Det blev dock inget av slagarbetet på hundarna och vi tuffade vidare till nästa ö. Vi beslöt oss att dela på oss och jag tog Siri och Gussen och gick i land. Då det bara var ett sund mellan föregående ö och denna verkade det som om minken hoppat i och simmat över för det blev drev direkt på båda hundarna. Då även denna ö är lite större och har mycket växtlighet är det inte helt lätt att hänga med vad hundarna gör. Det blev drev tvärrs över ön och när jag väl kom ifatt dom grävde båda damerna som galningar i torven i ett skvattram område. Det gick loss ganska fort och det blev drev till nästa sänka med Skvattram. Nu anslöt resten av gänget och snart for minken iväg utan att erbjuda skottchans för att ta sig in i ett stort stenparti. Här blev det lite pillande för att få fram den och när den väl kom fram sumpade jag chansen med revolvern så den smet och hoppade i sjön.

Dock fick vi inte syn på den i vattnet och då brukar de smugit sig upp på land igen utan att man ser dom. Frasse hittade spåret och blev kvar vid en klippkant med några stenar. Då han är lite mer ljum vid dessa arbeten så visslades tyskarna dit och det blev drag. Bobbo hjälpte till. När Viktor pillade där den låg så hoppade den i sjön och nu var det bara att avvakta. Jag tog pass högst upp på klippan och hade bra överblick på sundet till nästa ö, ändå så var det Viktor som såg minken bortanför mig. Två hagelsmällar och den såg död ut. När hundarna kom ut till den visade det sig inte vara riktigt hela sanningen. Det blev lite kaosartat när Frasse och Siri fick tag på den. Siri över kroppen och minken i Frasses överläpp. Efter lite stök fick vi in båda mot klipporna, då kommer gussen flygande och tar minken från båda för att tappa den och minken försvann ner i vattnet.

– Vafan! va den inte död utbrast vi alla. Då det blåste en del var det nästan omöjligt att se ner i vattnet. Rune åkte för att hämta en vattenkikare. Under tiden packade vi ihop grejer och hundarna markerade för mink i en skreva nära där den sjönk. Nu gick teoribildandet på hög nivå. När Runde senare anlände så låg minken på botten och med riktigt snitts fiskade Viktor upp den.

 

Efter detta lite tomma öar för mig. Viktor och hans hundar tog en pistolmink under en sten när vi var uppdelade.

Sista ön vi provade blev det drev på och sedan kontakt i en skreva där vi tidigare skjutit mink. Då den blåst igen med massa tång så var det omöjligt att se minken. Vi styrde på med metallkroken som Rune designat för ändamålet, ingen mink ville dock komma ut. Viktor provade gå vidare med hundarna och jag passade ett tag, snart durrade dock telefonen och Viktor meddelade att han funnit den igen. Jag begav mig dit. Den låg under några block vid havskanten. Alla fyra hundarna var som tokiga och det var riktigt bra drag vid stenarna. Efter lite pill kom den flygande och hoppade i havet för att aldrig mer dyka upp. Vi sökte av stränderna, ingen kontakt och tillslut bestämde vi oss att avsluta dagen och styra mot bryggan igen.

Tack till alla för en riktigt rolig dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *