En riktigt bra grytjakt

Blev en grytjakt för ett tag sedan som för en gångs skull gav lite utdelning.

Martin och Johan skulle ut med Martins stövare en sväng och jag skulle ansluta lite senare var tanken då jag hade ett möte på morgonen. När jag väl var klar så visade det sig att min underbara dotter Kaya ville hänga med på jakt. Det är alltid lika roligt när en får med sig någon av döttrarna ut på jakt. Vi packade i hundar och grävgrejerna i bilen sedan rullade vi hemifrån.

När vi närmade oss marken tog vi kontakt med grabbarna som hade kört ner grävling i minst ett av gryten. Väl där körde vi Gaby, det gick runt ett tag och la sig sedan still. När vi väl var nere så kom hon ut ur hålet och vi var inte med och spadade så grävlingen smet. Gaby drog efter den och det visade sig att den lämnat grytet. Det blev drevjakt som stannade i ett riktigt stenhelvete. Vi fick ta ett nytt gryt.

Siri fick chansen. Grytet låg i en skuggig gryta mellan två bergsryggar och just denna dag gjorde det inget med skugga då solen stekte och tempen låg på en bra bit över 20 grader. Det var bara två ingångar fast riktigt mycket aktivitet. Kontakten kom så fort hunden kom ner under jorden. Sedan blev det tumult och det rörde sig en hel del. Efter en liten stund och några påbörjade nerslag så togs grävling nr 1 och två av daga nere i ett 0,5 meter djupt nerslag. Den sista sköts när den blev sprängd ur grytet av Siri. Siri har ju haft det lite kämpigt i år med resultaten i gryten, nu har vi nog fått en förklaring till det. Hon jobbar lite för närgående på grävlingarna. Det är mycket kraftmätningar hela tiden. Det gör att det blir mycket spring och inte alltid vill lägga sig still. Desto roligare med tre i samma för henne då.

 

Sedan hade Martins plott Colt hittat ett till nytt gryt. Väl där visade det sig vara en enkelpipa med en rejäl grävvall framför sig. Gaby fick gå nu och hon var inte svårtrugad, när kopplet åkte av kastade hon sig respektlöst ner i mörkret. Väl där fann hon grävlingen omgående och det blev ganska snart fast på 0,8 meter. Då detta gryt låg i det öppna och solen stekte på var det också stenhårt i backen. Med lite spett och spade var vi snart nere och igenom. Väl där tittade en grävling fram efter att hunden lyfts ur grytet. När denne togs upp kom ytterligare en fram och även denna avfångades snabbt. 

Grymt fin halvdag med prima resultat för en gångs skull. Tack för allt grabbar och tjejer.

Provframgångar

Halvsystrarna Embla och Zelda har gått fältprov. Båda är efter Stella som numera är avliden. Embla är efter Jaktnästets Ekkel och Zelda efter Nellie Line Anton.

Zelda fick ett riktigt bra prov där det plockades 1 pinne på näsa och spårsäkerhet. Resten blev fyror. Kvar där är vattnet och skott.

Sedan var det Embla. Hon tappade en pinne på spårvilja annars har hon full pott på fältprovet vilket ger en totalpoäng på 169 poäng. Därmed är hon avelsgodkänd med ett vildsvinsprov med full pott, vilket hon är den 11 tiken som gör i Sverige sedan vi införde klubbens egna prov. Det är en tik med riktigt bra tryck i på svinen och rejäla drevtider. En riktigt trevlig och fin tik med ett bra yttre.

 

Även Sätter’s Lovely Ulla har gjort prov och då anlagsprov Gryt där hon fick ett kvalitet 1 i omdöme.

Vi får gratulera till framgångarna och tacka för att ni väljer att starta hundarna på prov.

Effis första minkjakt

Vi har ju på kenneln skaffat en ny förmåga på taxfronten. Det är korthårstaxen Slättaskallets Effi. En snygg pigg liten krabat. Hon är nära halvåret och har inte varit med så mycket i skog och mark än. Då jag och Viktor skulle ut och spana efter lite mink så tänkte jag att det är ju en bra aktivitet för en unghund.

Sagt och gjort så bar det av ut i skärgården, Siri och Gussen var med också härifrån och Frasse och Bobbo från Viktor. Vädret var mulet och inte något vidare varmt. Dimman låg tät ute på havet. Hundarna hoppade vant i båten och även lilla Effi fattade snart poängen.

Första ön var inte så stor, hundarna visade tydligt att det iaf hade varit mink där nyligen. Alla spårade och jobbade ivrigt. Fast någon mink hittade vi inte. Så när hundarna kom till båten åkte vi igen, nu bar det av till närmsta ö därifrån. Det blev en fullträff direkt fyra hundar till samma sten och Effi förstod kanske inte riktigt vad som hände. Hon tyckte dock att det var riktigt roligt när de andra stökade runt. Vi lät hundarna hålla på ett tag innan vi blåste ut den. Ett litet blås och den kom flygande ut för att hoppa i havet. Hundarna hoppade efter och vi fick kalla in dom igen. Minken var snabbt uppe och vänte i tången två gånger innan den försvann och vi stod länge och väntade. Så plötsligt bryter den upp ur böljan den blå, en hagelsvärm lämnar Winchester halvatomaten och den täcker hela minken som blir orörlig i vattnet. Frasse och Siri hämtar snart upp den.

Vi plockar ihop och låser in den andra i båten ett tag till förmån för Effi som får leka med den lite, för att se om det finns något intresse och det gjorde det. Snart var det full fart på henne.

De andra öarna var tomma, men polleten hade nog trillat ner för oj vad Effi sökte på.

Kul dag med bra jobb från hundarna.

Minkjakt med Rune

Någon gång per säsong besöker jag och någon jaktkamrat Loftahammar och jagar med Rune och hans gäng. Rune är en äldre man av skärgårdskaraktär. Han har tillbringat hela sitt liv ute i skärgården och livnärt sig på det som havet har att ge. Hans jaktintresse har alltid varit stort och minkjakten har han bedrivit under hela den tid som de har funnits i den svenska skärgården i princip. Det han inte vet om minkjakten är inte värt att veta. Med bra många fler än 1000 minkar på sitt samvete är han nog en av de mest erfarna minkjägarna i landet. Så att få ynnesten att spendera en dag med honom och ta del av hans kunskaper är fantastiskt.

I onsdags mötte Viktor och jag varandra hemma hos mig och sedan åkte vi till Horsö brygga för att bli hämtade av Rune. Med oss hade vi Siri och Gussen som är mina tyskar och Viktors Bobbo och Frasse. Alla fyra ganska erfarna minkhundar vid det här laget.

När vi anlände så var det dags att lasta i båten och sedan puttra utåt öarna. Vi började med att ta varsin sida av en lite större ö. Siri som är ganska lös i skallet visade tidigt att hon var intresserad. Även de andra hundarna gjorde det där vi möttes upp efter lite klättrande. I denna skärgård är karaktären mer som på västkusten med mindre vegetation och mer sten än i Gryts skärgård där vi ju till vardags huserar. Oftast består växtligheten här av enbuskar, skvattram och ljung, medans hemmavid är det mer skog på öarna.

Det blev dock inget av slagarbetet på hundarna och vi tuffade vidare till nästa ö. Vi beslöt oss att dela på oss och jag tog Siri och Gussen och gick i land. Då det bara var ett sund mellan föregående ö och denna verkade det som om minken hoppat i och simmat över för det blev drev direkt på båda hundarna. Då även denna ö är lite större och har mycket växtlighet är det inte helt lätt att hänga med vad hundarna gör. Det blev drev tvärrs över ön och när jag väl kom ifatt dom grävde båda damerna som galningar i torven i ett skvattram område. Det gick loss ganska fort och det blev drev till nästa sänka med Skvattram. Nu anslöt resten av gänget och snart for minken iväg utan att erbjuda skottchans för att ta sig in i ett stort stenparti. Här blev det lite pillande för att få fram den och när den väl kom fram sumpade jag chansen med revolvern så den smet och hoppade i sjön.

Dock fick vi inte syn på den i vattnet och då brukar de smugit sig upp på land igen utan att man ser dom. Frasse hittade spåret och blev kvar vid en klippkant med några stenar. Då han är lite mer ljum vid dessa arbeten så visslades tyskarna dit och det blev drag. Bobbo hjälpte till. När Viktor pillade där den låg så hoppade den i sjön och nu var det bara att avvakta. Jag tog pass högst upp på klippan och hade bra överblick på sundet till nästa ö, ändå så var det Viktor som såg minken bortanför mig. Två hagelsmällar och den såg död ut. När hundarna kom ut till den visade det sig inte vara riktigt hela sanningen. Det blev lite kaosartat när Frasse och Siri fick tag på den. Siri över kroppen och minken i Frasses överläpp. Efter lite stök fick vi in båda mot klipporna, då kommer gussen flygande och tar minken från båda för att tappa den och minken försvann ner i vattnet.

– Vafan! va den inte död utbrast vi alla. Då det blåste en del var det nästan omöjligt att se ner i vattnet. Rune åkte för att hämta en vattenkikare. Under tiden packade vi ihop grejer och hundarna markerade för mink i en skreva nära där den sjönk. Nu gick teoribildandet på hög nivå. När Runde senare anlände så låg minken på botten och med riktigt snitts fiskade Viktor upp den.

 

Efter detta lite tomma öar för mig. Viktor och hans hundar tog en pistolmink under en sten när vi var uppdelade.

Sista ön vi provade blev det drev på och sedan kontakt i en skreva där vi tidigare skjutit mink. Då den blåst igen med massa tång så var det omöjligt att se minken. Vi styrde på med metallkroken som Rune designat för ändamålet, ingen mink ville dock komma ut. Viktor provade gå vidare med hundarna och jag passade ett tag, snart durrade dock telefonen och Viktor meddelade att han funnit den igen. Jag begav mig dit. Den låg under några block vid havskanten. Alla fyra hundarna var som tokiga och det var riktigt bra drag vid stenarna. Efter lite pill kom den flygande och hoppade i havet för att aldrig mer dyka upp. Vi sökte av stränderna, ingen kontakt och tillslut bestämde vi oss att avsluta dagen och styra mot bryggan igen.

Tack till alla för en riktigt rolig dag.

Grävlingjakt 5

Då var det dags för en sen rapport igen. En eftermiddag hann vi klämma in lite grävlingjakt innan regnen kom hit. Med mig hade jag den yngre generationen grytjägare. Tanken var att Edgar kanske skulle få skjuta sig en grävling i gryt.

Gaby fick gå i ett gryt med bara två ingångar. De verkade väldigt oanvända fast utanför den ena kunde man tydligt se att det legat ett djur. Vi chansade och det tog ungefär två sekunder sedan kopplet ströks av och terriern kastade sig ner i närmsta grytgång innan det small till bra. Sedan kunde vi följa drevet under jord som ganska omgående la sig still och låg där på 0,9 meter. Eftersom en vill vara en förebild så tog jag hela grävningen i ett nafs. Blev nerslag bra vid hunden. Där satte vi en liten spade framför grävlingen och lyfte upp Gaby. När spaden flyttades tittade en grävling fram och Edgar kunde med säker hand avfånga sin första grävling i gryt. Efteråt kom jag på att det ju hade varit mycket bättre om ungdomarna själva hade grävt fram den. Det får bli deras tur nästa gång.