Minkjakt

Minkjakten är något av en favoritjakt. Den är social och kaosartad, den påminner på många sätt om grytjakten. Där jag bor så är det bara vi som jagar mink med hund. Vilket gör att skärgården är översållad av mink. Vi har nu jagat mink i Gryts skärgård i fyra år och har nästan aldrig varit ute utan att hitta mink. Sedan betyder det inte att man kan komma åt dom för det.

Oftast har vi många hundar lösa och jagar uteslutande på små öar där det sällan eller aldrig är något annat vilt. Vi har även tillstånd från länstyrelsen att släppa hundar även när det inte är hundjaktsässong, likaså när det gäller att använda lövblås. Vilket är ett ovärderligt hjälpmedel vid minkjakten. Då minken verkar avsky att bli blåst på och ganska omgående lämnar sitt gömsle.

Denna eftermiddag så kom vi ut vid 18 tiden. Första ön vi kommer till är hundarna alltid riktigt taggade att komma igång.

Så fort båten närmar sig land så kastar sig hela högen ner bland stenarna. Då Viktor hade med sig Vincent som bara är lite över tre år så tar det lite tid för oss att först förtöja båt sedan få ur grejerna. Hundarna de springer nog direkt på minklöpan. Det blir ett jäddra liv och rätt som det är kommer minken springande bland stenblocken mot oss. Den stannar tittar på oss och kastar sig i vattnet. Siri och Bobbo som är mest på denna gång ligger inte långt efter. De fattar dock inte riktigt vart den tar vägen. Som vanligt dyker minken en längre stund första gången den går i vattnet. Vår erfarenhet är dock att den oftast ska iland igen på samma ö. Finns det öar nära kan de simma dit. Denna gång kommer den dock upp inte allt för långt ut och Viktor får på en hagelsmäll. Jag vill inte vara sämre utan följer upp med en också. Sedan är det fyra glada hundar som hoppar i för att leta reda på minken.

Efter detta går vi tomt. En marodör mindre i alla fall.

Björnjakten

Även i år blev det björnjakt för mig och Calle. Efter sex timmars bilåkande hamnade vi i Ljusdal hos grabbarna och tjejerna där. Vi jagade två dagar och fick två björnar. I år var det Calles tur att skjuta sin första björn. Stort Grattis till honom. Stort tack till Lången, TG och Hagen också för att vi får komma.

Grävlingjakt 4

Jag och Johan packade oss in i bilen och åkte ner mot Lofta. Där hade vi ett par gryt att kolla igenom ordentligt. Vi började med de vi brukar ha något i. Det var dock som vanan numera är tomt. Då får man börja kolla de mindre attraktiva gryten. Det blev att kolla några såna innan vi kom till ett vi aldrig varit vid tidigare. Var inte övertygande tydligt att det var någon inne. Vi körde dock i Siri som ganska snart drog igång där nere. Tydligen var det någon hemma. Det blev dock ingen ordning och när vi sedan bytte till Gaby blev det inte bättre. Vi valde att ge oss av mot andra gryt då vi visste om aktiva på en annan mark.

 

 

 

 

Blev att packa ihop och bege oss mot Mogata. Där visade det sig att infon var fel. Grytet vi trodde på var tomt. Johan visste om ett till….ungefär. Såna gryt brukar vara hopplösa, dock hittade vi det snart och det var aktivt. Stort var det också med sex ingångar. Vi släppte in Siri som la sig ganska snart på 2 m. Spadarna åkte fram och grävandet kunde börja. Var riktigt fin sand. Det gick riktigt fint att gräva och snart var det bara en meter kvar, då kommer Siri och hälsar på oss. När hon gick in igen var det inte lika övertygande arbete längre.

Vi valde att köra Gaby. Hon la sig på samma ställe som Siri legat på och där låg hon still. Grävningen återupptogs och snart kom vi ner. Grävlingen ville dock inte titta fram mer efter att Johan boomat den lite grann. Det blev en rejäl tunnel in för att kunna avfånga den. Tillslut fick vi tag på den och kunde avsluta. Allt tydde på att det var fler grävlingar i grytet, dock så rann tiden oss ur händerna och det var kräftskiva och sånt måste respekteras, vi fick ge oss. Bra dag dock och prima grävjobb.

Grävlingjakt 3

Då var det dags igen.

Calle  var uppbjuden för lite grävlingjakt. Vi träffades på fredagskvällen hos Martin. Där blev det prima viltburgare och en kall öl. Sedan säng tidigt för att ta sig upp ur sängen och mötas av ett ihållande regn. Grävlingjakt i regn är inte det roligaste som finns.

Nu var det ju ändå så att Calle hade åkt hela vägen från Borås för att jaga, så jakt fick det bli.

Bilarna rullade från Martin och ut mot Gryt där vi hade ett aktivt gryt spottat redan. Ett stort gryt med cirka tio ingångar. Detta gryt har vi inte jagat innan, så det var med lite spänning vi släppte in Thea. Det blev en del springande in och ut innan det blev kontakt. Även efter detta blev det lätt rörligt inne i grytet innan det blev still på cirka en meter i mitten av grytområdet. Det brukar kunna vara dåligt då det sällan är ändgångar där och därmed har grävlingen en chans att smita undan.

Det var väldigt lättgrävd matjord och det dröjde inte länge innan vi petade hål på grytgången. Väl där lyftes Thea ut och det spettades bakom grävlingen, den ville inte ut. Detta slutade med att undertecknad med oerhörd smidighet (viss ironi) fick krypa ner och avsluta. Det gick dock bra. När vi sedan började försöka få ut den kommer det plötsligt en grävling springande utanför grytet, den bytte ingång. Thea släpps efter den, dock stökar det runt.

Regnet fortsätter stadigt komma och vi blir bara blötare, jord fastnar på allt och en kan känna en viss undran varför i hela helvete gör vi detta. Thea löser det inte och Siri får en chans nu. Tyvärr samma sak där. Gammal är äldst och Gaby får gå i. Det går runt lite fast hamnar sedan där de andra varit och skällt. 0,9 m djupt och vi är snart igenom. Dock förstår vi snart varför det gick dåligt för de andra. Gaby ligger vid en smal passage och en krök kommer sedan, efter det ligger grävlingen en bit in. De mindre rutinerade hundarna har inte envist försökt ta sig igenom förträngningen så som Gaby nu gjort.

Vi spettade en bit bakom där vi misstänkte att grävlingen låg och där kom den krypande, grävandes ut. När det är smalt för en grävling då är det smalt. Detta gjorde dock avslutet löjligt enkelt och den möttes av en 22 long. Sedan lagning av gryt och hem för dusch av hundar och folk.

Grävlingjakt 2

Det är andra Augusti och solen steker på. Dock inte allt för varmt och vi väljer att packa bilen för att bege oss ut på jakt igen. Med för dagen är Siri, Gaby, valpen Emma och Martins Thea.

Det blir som vanligt mycket letande och många tomma gryt. Thea får söka igenom de första tio. Inget i dom. Sedan byter vi till Gaby. Inget i första. Andra som ligger ute i en liten slånholme mitt på ett stort fält har gett grävling för. De senaste två gångerna Martin varit med så har det varit dött där, vi har knappt kommit in till öppningarna för allt slån.

– Det är ingen ide det är aldrig något där! Gnällde Martin. Jag som är aningen envis ville ändå prov. Väl framme såg det inte bättre ut än att Martin hade rätt. Valde ändå att prova släppa ner Gaby. Hon sökte av bra, men kom upp och vi tänkte bryta där. Då smiter hon ner igen och det blir fullt ös där nere. Till en början rör det sig flitigt under jorden, efter kanske tio minuter ligger det dock helt stilla. Spadar tas fram, busksaxen gör öppet vid den tilltänkta nerslagsplatsen. Vi har pejlat in henne på 0,9. Martin gräver och det tar ungefär en minut så är han igenom. Visar sig vara en stor gång där hon ligger. Jag tar henne och det dröjer inte så länge så tittar Grimbart fram och kulan sitter mellan ögonen. Den lyfts ut och Gaby får söka igenom grytet igen. Det är dock ingen mer hemma. Vi lagar nerslaget och går smånöjda till bilen.

Grävlingpremiären

1 Augusti är och förblir premiärdagen för grytjakt efter grävling och räv. Detta är något som jag sätter större värde på än de mesta premiärer som förknippas med jakten i övrigt. Då vissa sätter bockpremiären högt andra sitter och studsar för att få jaga älg när det drar igång. För oss är det starten på hundjakten den första.

Då vi jagat grävling på samma marker i upp till 12 år nu, lite beroende på mark så börjar det vara glest mellan grävlingarna. Sällan vi hittar fler än två i gryten numera. Förr kunde vi ju ta hela föryngringar. Det går också väldigt många gryt innan det är något som är bebott. Detta till trots står man där på premiären och stampar. Pejlar är laddade, väskan är packad med såg, sekatör, armespadar, stora spadar, grytrevolver och spett.

Sedan lastas hundarna i kåpan och hiluxen rullar ut.

Vi tog en tur ut till Gryt där vi har ett antal marker att jaga på. Det var jag och Martin först, sedan anslöt Johan. Efter cirka tio gryt fick vi till slut napp. Ett gammalt beprövat gryt i en gammal torpgrund. Numera finns bara lite stensättningar kvar som vittnar om vad som en gång legat där. Fem- sex ingångar och ganska sandig jord.

Siri fick börja, dock vet vi sedan innan att det är ett ganska svårt gryt att få fast dom i och efter att hon jobbat på i kanske en timme fick Gaby köra istället. Även hon fick jobba en stund. Det la sig sedan där Siri legat som mest och vi spättade och grävde 1,3 meter för att avsluta en grävling. Sedan lagning och avfärd hemåt.