Fredagen ägnades åt stövarjakt och valpträning. Har väl inte varit direkt imponerad av vad jag sett hos tyskvalparna ännu. Nu börjar det dock att vakna till Sätter´s G Gussen gjorde sitt första drev med skall, bara några minuter, men ändå. Sedan fattade hon poängen med att ta sitt spår tillbaka, små steg mot bra jakthundar.
Lördagen däremot då var det drevjakt med de svarta på schemat. I mörkret klev jag ur huset. Tystnaden och mörkret låg tät och i lampans sken rastades hundarna innan de fick ta plats i hundkåpan. Nystädad och fin. Allt laddat inför en fin dag i riktigt fina dov och grismarker i Loftahammar. Bilen rullade söderut. Tuggummi istället för cigg i munnen, nu får det vara slut på jävla dumheter som bara skapar ångest. Jakt ska vara 100 procent roligt. Väl där kliver jag in i en varm hall för att mötas av glada röster och god stämning. Jag var för en gångs skull inte sist. Jaktsnacket är igång. Gammal skrönor och folks mindre strålande insattser avlöste varandra. Planerna för första såten las upp, jag skulle gå med Udda och Victor med Texas. Det var bara två småkullar ute på fälten. Det brukar dock vara gott om både dov och svin där.
När ljuset började vinna över mörkret gav sig hela skaran ut och förväntningarna var höga. Jag tog den ena kullen och Victor tog den andra. Udda som varit med och jagat riktigt mycket nu i många år och är blind på ett öra, har två obefintliga öron som hon hör ganska dåligt på. Ett huvud sargat av strider i gryt och ovan jord. Hon börjar bli sliten och orkar bara kortare jakter och då jagar hon bara ganska korta drev. Helt perfekt för dagens första kulle. Hon är fortförande pigg och glad och studsar i iver medans man väntar på att släppa, eller när man kommer in i hundhuset på morgonen i jaktmundering. Hon gjorde mig definitivt inte besviken denna dag heller. Innan vi ens satt igång såten så hade 15-20 dov lämnat den. Det kändes som om det skulle vara tomt. Udda tog deras löpa och följde dom en bit innan hon insåg att det var för gamla slag. Återgång och plötsligt viker hon 90 grader från bakspåret. Hon väker och sedan kaos. Ingen tvekan det är svin hon funnit. Det står still i max en minut sedan drev rakt ut på fälten mot skyttarna. Först ett skott, snart ett till, för att följas av ytterligare ett. Rapport på radion. En gris är kvar på gärdet, den är inte död och tysken är på den. Jag löper ut, en uppiggande löptur på morgonen. Ser på vägen över stubben att det är en träff långt bak, riktigt långt bak. Den gör ändå motstånd mot Udda som är på den ganska rejält. Inser att detta kommer vi inte lösa bäst och mest etiskt med gevären. Dolken fram. Det blir ett litet handgemäng innan situationen är klar och svinet är dött. Nu ska det bara återhämtas andan för att sedan ordnas upp vad som egentligen har hänt. Ytterligare en gris är påskjuten fast i gruppen som kom en bit bort. Det var alltså två grupper brunisar som gick ut. Udda släpps på löpan och 319 meter senare är det stopp. Vi tar oss dit fortast möjligt, jag och Jocke. Av någon anledning håller Udda avstånd till svinet. Grisar i denna kaliber med skador brukar hon brotta ner lätt. Därför dröjer det innan skottet träffar hjärnan. När det väl sker så är det hela över. Alla är nöjda och inte minst jag. Den hunden kommer bli otroligt svår att ersätta.
Nästa såten går jag med Gaby och Victor med Texas. Gaby tar upp rådjur omgående och driver det i fina bukter förbi passkyttarna. Något frustrerande när dessa fredats för dagen. Gaby är bokstavligt talat ett skilsmässobarn och det märks att injagningen inte fick den tid det skulle. Jakt finns det i den damen. Fint skall och bra hörbarhet. Jagar i längsta laget, men har i år vaknat till på svinen på allvar. Den största bristen är dock återgången. Förra året höll jag på att ge upp på henne, det är dock det där lilla extra i den damen och, ja nu börjar det släppa. Inte alltid, men mer än 50 procent av gångerna kommer hon tillbaka till mig. Även denna dag först drevet mer av tur då hon avslutade 800 meter från mig i holmarna vid de stora fälten och kom fint på inkallning. Andra drevet som bland alla dov också lyckades bli ett rå gick 1,5 km fågelvägen plus en del bukter. Detta löste damen och tog sig tillbaka till husse. Kändes riktigt fint. Texas jobbade bättre med sin husse och de lyckade ta såtens enda vilt.
Sista kullen brukar vara en riktig viltbomb. Inför denna serverades en excellent lunch. Det är ju ganska viktigt för gamla gubbar som oss. Medans vi satt där å åt kom en kille från ett annat jaktlag och sa att hans gråhund stod med en älg i denna såte. Passade ju perfekt då det fanns både vuxna hondjur och kalv kvar. Han gick med Victor in i såten och de hade med sig Texas. Jag och Stella startade på bergen och gick in mot den sänka där det brukar kunna ligga svin. När jag förstod att gråhunden stod i samma område som Udda och Stella jagade ut flertalet svin förra jakten började jag ana ugglor i mossen. Det hann jag dock inte tänka på innan Victor ropade på radion att 10-15 dov var på väg mot mig. Stella lät inte vänta på det utan drog iväg på drev av ytterligare dov. Därefter följde en riktigt rolig såte där doven var överallt och hundarna hade en släng av hjortnojja. De jagade dov på drev när andra dov kom studsande över den löpan och de bytte. Det var riktigt tryck i skogen under ett bra tag. Jag drog mig mot gråhunden. Den stod exakt där svinen var sist och jag tänkte att jag skulle få in Stella där så vi kunde få fart på svinet, eller svinen. Hon hittade svin 130 meter från mig istället. En ganska skaplig fjoling som hon jobbade fram till en passkytt som förpassade den till himmelriket. Victor plockade en spets för sin hund och Stella körde loss gråhundens svin som lyckades slingra sig ur såten. Efter att hundarna med gemensam kraft kört en flock på närmare 25 dov ur kullen bröt vi för dagen. 4 svin och en dov blev resultatet. Helt ok för en grabbjakt i Lofta. Tusen tack till alla inblandade, speciellt markägaren och Jocke som styr upp allt!