I söndags fick vi samtal om att det kanske kunde finnas grävling under ett uthus. Blev en tur dit med Gaby. Släppte in och snart var det riktigt hård kontakt. Då det finns större chans att det smiter ut vid dessa former av jakt så hade vi ställt två passkyttar vid utgångarna. Efter ett tag låg det still utmed ena kanten och det gick att pilla sig in i sockeln där. När hunden var ur vägen kunde en grävlingsunge skjutas. Efter detta nysläpp. Efter ett litet tag ny kontakt nu på en annan plats.Vi hade fått ok att öppna golvet om det krävdes. Det blev dock aldrig av då unge nummer två valde att ta till flykten och blev skjuten av en passare. Efter detta ingen mer kontakt alls. Suggan vekade inte vara med ungarna, så vi gav oss för dagen.

Tusen tack till alla inblandade.

I lördags tog jag och Gaby en tur mot Gryt. Med oss denna fina dag var Johan och Viktor. Solen sken och det var hyggligt varmt. Många gryt blev det innan vi tillslut hittade ett som såg bebott ut.

Gaby skötte sig hela dagen, först i de toma gryten var hon helt ärlig och sökte bara igenom för att sedan komma ut.

När vi väl hade ett bebott gryt så var kontakten direkt och mycket intensiv. Vi hamnade i ett gammalt nerslag så denna gången gick det riktigt fint. Snart var vi nere och efter lite övertalning fick vi upp Gaby, grävlingen smet förbi snabbt och bara spaden i gången fick honom att stanna upp, allt som behövdes för en dödlig träff av 22an.

Vi bestämde att packa ihop för idag sedan. Något vi märkt är att det är väldigt dåligt med grävling i gryten i år. Eller så kan det vara så att de senaste årens grytjakt gjort att våra marker börjar bli glesare när det gäller grävling. Så är det någon som sitter på massa fina gryt och skulle vilja bli av med lite grävling är det bara att plinga på 0730887697.

I fredags efter jobbet bar det av mot Tidaholm för att möta upp Bengtsson, Calle, Linda och Martin Jonsson. På Schemat för helgen stod grytjakt. Grabbarna där nere hade samlat ihop en hel hög med fina gryt.

Lördag morgon bar det av och vi kollade först ett gryt som inte var något gryt utan bara en början på nått. Sedan bar det av mot nästa. Det blev några gryt kollade, dock låg det dåligt med djur inne.

Två gryt var dock bebodda, det första var ett gryt med 5 ingångar som låg i en äldre granskog på plan mark. Sätter´s Frasse fick äran att jobba här. Det blev ganska snabbt kontakt och tog inte många minuter innan det var långt bort från ingångarna. Ett enkelt avslut blev det, fint skott i pannan. Bra jobb, om än lite rörlig.

Nästa bebodda gryt var ett gryt vi tog ifjol. Det ligger på ett hygge inte så långt från fälten. Tre ingångar och relativt stenigt. Udda körde, det la sig fast ganska snabbt och låg sedan blixtstilla. Vi påbörjade nerslag och det tog sin tid, hårt och mycket sten. Väl nere såtog vi upp hunden, grävlingen kom vi dock inte åt för den låg på en liten hylla och syntes inte riktigt. Varje gång Udda var inne för att kontrollera att det inte grävdes så blev det riktigt fin kontakt. Vi fick helt enkelt börja ett nerslag mitt på grävlingen för spetta ovanför hjälpte inte. Har aldrig varit med om att en grävling trycker så hårt som denna. Den kom inte ut fören vi gick igenom rakt på den och jag bokstavligen tröck den mot utgången med spaden. Där väntade Krister och den kunde tas av daga.

Här bröt vi för dagen.

På söndagen var det Martin  som stod för gryten. Samma sak här, en hel del otur och lite väl svåra gryt. Fast vi lyckades med det första. Där körde vi Martins ungtik från Daniel Fritjofsson som gjorde ett bra jobb. Det blev ett grunt fint nerslag och ett enkelt skott.

Sedan blev det två djupa gryt som kördes med alldeles för orutinerade hundar som vi fick bryta, efter detta tog vi ett gigantiskt gryt på en tallås, där körde vi med Udda. Hon hade svårt att hålla grävlingarna på plats i de stora gångarna. Efter två nerslag la det sig dock på lite grundare djup och i en trängre gång. Då var det kört för Grimbart.

Tusen tack till alla som var med, speciellt Bengtsson med familj för gästfriheten och för den helt fantastiska maten …….även ölen var god, mn bäverhojten smakar fan skit!

Nu har det dragit igång på allvar och jag kan utan att överdriva säga att vildsvinsstammen har aldrig varit så här kraftig i Valdemarsvik med omnejd. Grymt kul inför hundjakten i höst. Kan dock lätt bli ett tvång så här års, för det är ju nu och fram till tröskning som vi jägare har vårat största ansvar, gentemot jordbrukarna. Vi har haft en eller flera jägare igång nu under nästan tre veckor och vi har kontakt med gris varje kväll.

Det är dock väldigt ofta som det är suggor med randiga kultingar som man stöter på ute i fälten. Vi är extremt petiga med att suggor inte ska skjutas hos oss, många gånger skrämmer vi dom bara av fälten. När det är grisar som fått lite storlek försöker vi skjuta dom.

Förra veckan var vi ute tre nätter. En natt värd att berätta om. Vi hade fixardag på jaktmarken på eftermiddagen och målade då jaktkojjan. Sedan stannade vi ute och spanade på fälten. Vi delade upp oss lite. Jag, Viktor och Oskar skulle dra till en annan mark och kolla först då det var ett rågvetefält där som var riktigt hårt ansatt. Klockan var nog bara 21 när vi rullade ut. Vi kör utmed vårat största havrefält, där vi bara några dagar tidigare sköt två grisar i. Nu när vi kommer åkande ser vi svin i en stor lycka i havren bara 20 meter från vägen. Vi åker och parkerar bilen, kollar vinden och börjar smyga på den gruppen. Då det är väldigt svårt att se vad som är vad. Vi tar oss närmare och står nu bara 10 meter från en av suggorna som glad i hågen smaskar vidare. Vi tar ett beslut om att jag och Oskar ställer oss på vägen, medans Viktor går ner och motar dom till vägen. Detta går för bra så han skjuter själv en brungris ute i havren. Flocken exploderar och alla vuxna djur flyr fältet. Några brunisar blir kvar, dessa är dock för vaska och drar sig snart av fältet. Vi bestämmer oss för att stanna kvar här och gå runt fältet för att se om det är mer svin ute.

Nu har mörkret fallit och vi får ta till lamporna som vi givetvis har tillstånd för. Efter bara några hundra meters promenad hör vi snart smaskandet från svin igen. Ingen gris syns. I sprutspåren och svinens egna spår tar vi oss mot dom. De störs av oss och rör sig sakta bort från oss. Vi delar upp oss lite. Flera stora svin går av fältet på den slagna yttervarvet. Det är dock riktigt mycket svin kvar där nere. Snart smäller en knall och det bokstavligt exploderar på fältet, mellan 20-30 svin flyr fältet. En liten brungris stannar till i ett område där grisarna har vänt upp och ner på havren. Den dör där efter ett välriktat skott.

Tre grisar får vara bra denna kväll. Vi drar oss hemåt.