I lördags bar det av till stora Ålö. En ö på cirka 500 hektar. Vi möttes av Tobbe vid Breviksnäs brygga med pråmen. Två Hillux med en flock hundar tuffade sakta ut mot ön. Månen lyste vackert över skärgården, det var lugnt och stilla. 
Väl där möttes vi av jaktarrangören och snart började det välla in folk. Många skyttar och boende på ön var med för att delta i denna jakt. Vildsvinen har ställt till med mycket på ön och nästan ingen tomt är orörd. Vi fick också skjuta rådjur och en älgkalv. Calle som var jaktledare för dagen höll först genomgång med mig, Martin och Martin som var dagens hundförare. Sedan en genomgång med skyttarna. En väldigt välplanerad jakt med tydlig genomgång och mycket bra information. Riktigt välarrangerat.
Martin och Martin skulle börja på en halvö och jag på en annan. Passkyttarna kom snabbt ut och relativt snart kunde vi komma igång. Jag körde Stella. Hon hade ju vilat fredagen så hon var mycket pigg. När vi körde igång ville Calle att jag skulle ta en snabbtur ända ut på udden på denna halvö, trotts att det bara var några hundra meter ut till vattenlinjen. Innan jag hunnit hundra meter small första skottet. En stor galt låg. Stella stack iväg och efter någon minut kontakt med gris. Hon drev den på Calle. Dock valde grisen att runda en vik och ut på nästa halvö. Stella stannade vid vattenlinjen. När jag kom dit såg jag en skaplig galt på väg över sundet till nästa del av ön som skulle jagas under eftermiddagen. Stella och jag gav oss av ner mot Calle för att sedan fortsätta i den riktning vi egentligen skulle gå. Stella stack ut på sök och fann snart en sugga med två brungrisar. Dessa drev hon mot skyttarna, de vände dock och kom ner mot mig. Jag såg dom passera på 40 meter inne i slyet på en mosse. De vände dock åter upp mot passkyttarna och en av dem blev kvar där. Stella däremot valde att driva de andra två genom hela ön där de hoppade i sjön och simmade vidare.
Under tiden hade de andras hundar kommit upp till den första galten som blev skjuten. Trotts ett perfekt bogskott levde den efter cirka 30 minuter. Merida kastade sig dock över den och jag löpt ner mot platsen då jag var närmast. Martin wchtel stod och skällde och Merida satt som ett ankare i den. Den låg på frambenen och slog med huvudet. En fot i nacken och en vass stickkniv så var det över. Otroligt att grisen levde så länge efter det skottet.
Nu small det både här och där, de andra gick vidare. Jag begav mig mot en passkytt två pass bort för att kolla upp en påskjuten gris. Väl uppe hos Micke låg en gris, en var dock påskjuten och hade gått till nästa skytt som också skjutit på den. Jag gick därför vidare mot Jocke som var den som sist sköt på den. Påvägen dit hörde jag dock Martins wachtel skälla ståndskall. Den var släppt på en gris som han skjutit på . Jag var närmast så jag skyndade mig ditåt. Väl där ser jag hunden utanför en liten plantering, med ett stort slånbärssnår i. När ett skott smäller sticker hnden iväg. Det var Martin som skjutit sin påskjutna gris.
Den andre Martin som nu kommer mot mig med Merida i koppel är snart framme och vi släpper henne. Som en raket far hon in i slånet och ut på andra sidan kommer fyra svin. Flocken delar sig och Stella som precis var på väg mot mig ansluter med Merida. En gris blir skjuten för hundarna och en stänkis springer på Tobbe och blir skjuten.
Där bryter vi såten och gör lite eftersök. Sista eftersöket är precis i kanten på såte två. Stella som är öm i tassarna får vila och Udda får komma ut. Jag tar eftersöket på den grisen som Micke och Jocke skjutit på. Jocke går med mig. Vi söker och Udda tar ett spår går 150 meter upp i skogen och det blir liv där. När vi kommer fram far hon runt som en illbatting bland sälgsnåren på en frusen våtmark. Snart springer två brungrisar ur en buske, den ena blir kvar där. Det är dock inte den skadade och den andra ser inte heller skadad ut. Vi tar med oss grisen och gör ett nytt omtag, ingen kontakt och vi hamnar åter i mossen, så vi tar en chansning och fortsätter i den riktning som brungris nummer två sprungit. Efter cirka hundra meter har Udda kontakt igen. Dock bryter hon och springer runt i cirklar. Husse svär över oduglig hund och Jocke ser mest fundersam ut. Snart blir det dock kontakt och det står stilla. Vi smyger ditåt, eller försöker i alla fall. Snön är skarp och det knastrar om varje fotsteg. Grisen är arg och Udda närgången. Hon har dock lite respekt för den och jobbar på en till två meters avstånd. Efter lite om och men kommer dock skottchansen och vi kan avsluta. Nu var det rätt gris och ett skott hittar vi efter lite letande framför bakbenen, egentligen bara tarmskador och absolut inget blod på hela vägen. Skönt att avsluta väl dock.
Sista såten blir vldigt kort och Merida hinner driva ut en stor galt innan vi bryter. En älgkalv faller också i denna såte.
En grymt fin dag med bra hundjobb av alla hundar och trevligt folk. När mörkret faller står bilarna på pråmen med en släpkärra, med elva grisar, en älgkalv och ett rådjur som skulle till Mossebos vilthantering. Tusen tack för att vi fick komma. Måste bara inflika hur sjukt nöjd jag är med Stella som för bara några veckor sedan blev skadad i slagsmål med svin och nu när såren läkt jagar som om inget skulle ha hänt, det är en riktig tysk det!
Helgen innan kom ingen uppdatering här anledningen var att jag var på krösusjakt i Danmark. Fasanjakt i herrgårdsmiljö. Roligt och annorlunda. Dock bara att inse att lerduveskytte är ett måste i framtiden.
