Igår bar det av till Ingelsgärde och jaga lite i de underbara skogarna.
Första såten gick jag med Etta. Hon hade där två drev på dovhjortar. Inget gick i pass tillräckligt bra, vilket gjorde att de alla kom undan. Ettas drevtider har nu börjat komma upp en hel del i tid och hon har överlag utvecklats mycket bra.
Andra såten gick jag med Udda som är i prima form nu. Hon sökte ut bra och tog snart upp. Det var kanske fel benämning. Kan väl säga att hon blev mer eller mindre på sprungen av drevdjuret från en annan terrier. Det var en riktigt grann kapital dovherre som kom ur den grovstammiga skogen och studsade över hygget mot mig. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skylla på. Fast något skott gick inte av och den studsade glatt vidare, nu är jag ju inte bitter över det för jag hade antagligen ändå missat. Det gjorde också den passkytt som den passerade. Udda tog i nästa granplantering upp en råget som hon drev genom hela såten och släppte när den kom ut på fälten.
Sista såten gick jag med Stella. Vi hann in i såten så stack hon iväg och snart blev det upptag i slyskogen på min vänstra sida och det var lite bowling känsla över det hela. Stella valde att följa en hind som gick ut med två kalvar i bra fart framför mig ibland granstammarna. Då jag inte valde att skjuta här heller gick de ner i såten och följde sjökanten rakt i pass hos dagens yngsta passkytt som inte gjorde något misstag utan lade ner kalven. Stella var där och kollade till att den låg där sedan kom hon tillbaka. Väl där rakt in i samma tätning och iväg bar det med ytterligare en dov. Denna buktade fint , men ingen kom åt den så den gick lycklig vidare.

Idag var det sammjakt på schemat. När jag vaknade och såg 5 cm snö blev jag glad och ännu gladare blev jag när solen gick upp på klarblå himmel.Markerna runt Hulsjön hade gått samman för att jaga främst gris, fast på flera av markerna var rå och dov lovligt också. Det var många hundförare och rätt bra med skyttar. Två stora drev var planerade. Första drevet gick jag med Etta och Stella. De tog snart upp varsitt drev på en hjortflock som sprängdes. Etta jagade förbi mig med en fin halvskovel som för dagen var fredad. Stella drev tre djur som snart gick i pass hos Håkan som sköt en av dem. Stella fortsatte med hind och kalv. Ett långt drev. Ettas drev tog slut efter cirka 10 minuter. När hon kom tillbaka gick vi vidare, nu följde vi ett större grisspår som inte verkade speciellt färskt då hon nonchalerade det rätt hårt. Jag valde nu att koppla för den marken jag var på nu fick vi bara skjuta gris. När jag kom ur skogen kopplade jag Etta. Vi gick ut mot vägen för att bli hämtade av jaktsamordnare Johan. Döm om min förvåning när det kommer tre årsgrisar mot mitt håll. Etta som ser dom , ja hon låter som en terrier gör när de är som mest frustrerade. Mycket och högt. Jag trampade på kopplet och när de kom ur en liten dunge och sneddade mot närmsta skogsbryn gav de en bra skottchans. Första skottet gav tydlig reaktion och andra stoppade grisen på plats. Problemet var att min koppellösning inte riktigt fungerade så Etta kastade sig mot grisarna med kopplet kvar på. Vilket gjorde att jag kom av mig lite med att ta fler av dom. Som tur var stannade hon vid den döda. Jag gick dit och tog av kopplet för att visa henne på de andras spår. Ingen tvekan där utan full fart och ett riktigt långt drev ner till en vass där det blev stopp.

Vi tog oss dit jag och Johan. När vi kom dit var det tyst och Etta kom och mötte oss. Isen var tunn och grisarna hade valt att ta sig igenom det. Vi rundade vassen och upp där Etta tog upp direkt och Stella hakade på. Ett riktigt långdrev som slutade i saltsjön. Vi packade ihop hundar och gav oss av upp mot ett område där en annan hundförare hade sprängt en grupp grisar. Då området hade naturliga avgränsningar skulle jag spåra av norra sidan och där fanns bara ett utspår. Släppte hundarna på det och Stella drog iväg. 500 meter längre bort ståndskall intill en grusväg. Jag och Etta gick ditåt. En passkytt som stod 20 meter från ståndskallet rapporterade att det var bra livat inne i slånbärssnåren nu. När jag närmade mig anslöt Etta och hon visade med all bestämdhet att grisar är inget hon längre fruktar. Som en pil in och ett riktigt tumult utbröt. Jag tog mig in från vägen och grisen låg två meter från mig. Kunde dock inte få avslut då hundarna var på den rätt hårt nu. När Etta flydde ett utfall kom grisen i sin vackraste uppenbarelse ut efter henne, vackra är dom när dom är arga. Håret står på dom och de är respektingivande. Inne i slånet fanns ingen väg undan för Etta. Hon undvek dock grisen på ett snyggt sätt och hög sig fast när den passerade henne. Snart nog släppte hon och grisen passerade en passkytt som missade. Grisen drev hundarna sedan tills den valde att hoppa i saltsjön även den.
Sista såten hade Udda ett kortare drev på okänt vilt.

En riktigt fin jaktdag med riktigt bra organisation och hundarbete från alla hundar och hundförare blev resultatet riktigt bra. Tusen tack till alla som var med idag och kämpade i skogen!