Igår kväll ringde Magnus å sa att de hade sett grisarna nere i vassen. Så vi bestämde att vi skulle köra en sväng idag. Näe jag slutade jobbet åkte jag hem drog på mig grejerna och tog med Udda. Rex fick vara hemma då han var riktigt dålig efter helgen. Stella är lite för ung att jaga gris i vassar. Micke kom med sin Odin. Sex passkyttar och vi gick in i den drygt en hektar stora vassen. Ingen tvekan om att grisarna varit där. Stora stigar och massor av bon. Ut ur vassen kom först tre rådjur, som Odin hängde på. En räv, en hare och ytterligare ett rådjur gick ut. Mina tankar gick runt….är dom inte här dom rackarna. Då drog Udda igång och det var ingen tvekan om att det var gris. Jag hade 128 meter på pejlen. Det var bara att börja bana sig väg ditåt. Kom in på 30 meter, då hördes dom rätt bra. Udda jobbade av bara helvete. Kämpade mig genom vassen, kom in på 12 meter. Såg inte ett skit, tätt som bara den. Udda ligger på kanon. Då bestämmer sig en gris för att bangla till henne lite. Lite ylningar, sen fullt ös igen. Nu drar grisarna längre in i vassen. Udda står dock kvar och jobbar jag som nu är i en grisstig rör mig ditåt. Då kommer en gris farande på två meters håll. Fanns inte en möjlighet att få ner byssan. Nå rörde sig drevet mot passkyttarna och snart small det. Jag tog mig dit så fort som möjligt. Udda jobbade fortförande på som bara den. Tydligt att grisen inte var död. Då kom den ut i det öppna björket, Udda var precis i rumpan så skjuta var inte att tänka på. Grisen gjorde en kullerbytta då ena frambenet inte var helt. Snart hade Udda fått ner den och jag kunde avfånga den rackaren.
Vi gick in igen, nu från varsitt håll. Mickes Odin fick kontakt ganska fort och åkte på lite bangel, då blev han lite försiktigare, men jobbade ändå på bra. Udda å han var snart på igen. Nu bar det åter av i vassen. Fast det gick sakta å dom fick jobba av bara helvete för att få grisarna att röra sig. Flera gånger tappade de griskontakten för att åter hitta gris och trycka dom vidare. Då small två snabba skott. Vi drog oss dit, det verkade som en bom, hundarna följde dammvallen utmed ån och efter 600 meter vek det ut över ett stort fält och där i änden plockade vi hundarna. Vi gick tillbaka och diskuterade lite om hundarna fixade mer. Nu gick vi på bredd jag å Micke. När vi kom till bortre änden av vassen drog Udda igång igen, ett stadigt ståndskall bara 30 meter från mig, jag smög mig närmare, sakta. Där såg jag hunden. Hon skäller för fullt och var fan är grisen. Udda går in nyper lite och backar. Jag kan fortförande inte se någon gris. Efter ytterligare ett utfall av Udda ser jag plötsligt grisen som mycket väl kamoflerad står på hela 5 meter från mig. Udda står bra till så jag skjuter grisen som blir där. Nästa gris framför rör sig, men den hinner jag inte få läge på. Nu kommer Odin som får fatt på ytterligare en gris Udda hakar på en annan gris och det går runt i vassen. Fast dom vill inte ut. Hundarna har nu jobbat med gris i tre timmar och vi inser att vi får inte ut dom. Vi packar ihop.
Då jag blev blöt redan vid första grisen då jag gick ner mig lite i ett dike inne i vassen, ungefär till naveln, börjar nu tycka det är kallt. Dagen kan väl sammanfattas så här, SJUKT Rolig. Hade vi haft en eller två hundar till så hade vi nog kunnat trycka ut betydligt fler grisar. Tre ur en så pass stor vass får man dock vara nöjd med. Jag gillar inte folk som skryter om sina skithundar, men en sak kan jag nu konstatera. Udda Hon blir fanimej bara bättre och hon är suverän den hunden.
Tusen tack till alla inblandade i dag och på återseende.