Presentation

Jon Magnusson heter jag och bor i Tryserum, det ligger i sydöstra Östergötland. Min familj, min sambo Mika och våra två döttrar bor här på en liten gård. Den driver vi först och främst för självhushåll. Detta för att ge oss en möjlighet att kunna göra mer av det vi tycker är kul. I mitt fall är det jakt.

Jag har varit med i skogen sedan jag var cirka tio år. Min far har ett stort jaktintresse och presenterade mig tidigt för jaktens underbara natur. När jag växte upp var det rådjursjakt med tax eller drever som var det högsta på prioriteringslistan.

När vi sedan flyttade till Vännäs i Västerbotten ändrade det sig. Där skolades jag av en äldre jägare som visade oss unga  vikten av predatorjakt. Räv, mård, mink jagades hårt och i många former. Hare och bisam var andra vilt som vi unga fick jaga fritt.

Flyttlasset gick igen till södern och jakten ändrade åter form, tillbaka kom jakten med tax på rådjur. När sedan vår bästa tax möte tio grisar 2008 insåg jag att nya hundar måste införskaffas. Ganska snart stog det klart att tysk jaktterrier var rasen för mig. Jag har än så länge inte ändrat mig på den punkten. Ju mer jag blir engagerad i rasen desto mer inser jag att jag valt rätt. Min första hund Hivlingens Udda var en fullträff. Hon har frälst mig. Redan som fyramånadersvalp gjorde hon sitt första rådjursdrev, olovandes får jag tillägga. Idag är hon avelsgodkänd och det har skjutits otaliga vilt för henne. Den hunden har allt.

Då jakten har börjat ta allt mer tid i besittning har jag insett att det inte räcker med en hund. Mitt mål är att ha så många hundar så att jag kan jaga sju dagar i veckan om lusten faller på. Därför är jag alltid på jakt efter nya förmågor till kenneln. Hur detta kommer att te sig kvarstår att se.

Mina hundar används till all jakt. Beroende på var vi är och jagar så tar det sig ju olika skepnad. Det är ju det fina med tyska terriers, anpassningsförmågan till det vilt de driver. Jag vill att mina hundar ska ha stor jaktlust, på gränsen till idioti. Skärpan ska vara mycket hög.Vildsvinen ska inte stå kvar länge efter att hunden har funnit dem. Följsamheten och sammarbetet med mig som hundförare är också oerhört viktiga tycker jag. Här hemma ska de fungera socialt och självklart med barnen och andra hundar.

Det nyaste och något av det roligaste som dessa hundar har fört med sig är grytjakten. En jaktform som tyvärr har kommit i skymundan för storviltsjakten. Det kommer dock att få större värde i takt med att rävstammen växer i sydsverige, tror jag. Det är en jaktform som passar mig som handsken, man sitter och väntar på att hunden ska ha fått fast djuret på plats. Sedan drar det igång, och grävandet blir intensivt . Upp med hunden och förhoppningsvis ett avslut till vår fördel. För att inte tala om när räven väljer att fly grytet och flyr ur det som ett rött sträck.

Kort och gott hundar för riktiga jägare.