Loftahammar

Vi var på Hasselby i fredags. Det är ju en kanonmark och förväntningarna var på topp. Samling på morgonen och utsättning av passkyttarna. Vi satte ut, tyvärr är djuren lättstötta i första såten. Så innan alla var på pass, smet ett 20-tal dov och tre vildsvin ur marken. Jag gick med Embla och Calle och Linda med Havanna. Embla som varit utlånad till Rasmus till och från under säsongen har väl mognat en del får man lov att säga. Söket är bra nu. Hon kan komma tillbaka ibland. Dock så jagar hon gärna jättelänge.

Jag skulle gå två åkerholmar och de andra skulle gå de kullar i storskogen som är närmast fälten. Jag får inget vidare upptag i första kullen. Dock omgående i andra. Embla skriker i och driver på rejält. Kommer två dov rakt ut från kullen mot mig och på 60 meter stannar dom för att spana på hunden. Det ger ett guldläge på en av hindarna och jag siktar på bogen och skjuter. Noll reaktion och båda djuren skenar allt vad de har från mig. Det hinner börja snurra tankar om skyttet och så vidare innan jag ser hur doven bara slår i cirka hundra meter bort. Embla är över den omgående och jag går dit. Skottet sitter som det ska. Vi går vidare efter detta och det blir snart ett nytt upptag, ungefär samtidigt så skjuter Björn ett av drevdjur. En Spets. Embla kommer dit och nu är hon lite väl taggad. När hon kommer tillbaka så tar hon spåret på den stora flocken som lämnat såten innan passarna var på plats, dessa jagar hon i över en halvtimme. Blir dock cirkus i kullen där C och L går. Havanna tar upp fem dov som hon driver ut mot första kullen jag gick. Precis framför Magnus finns en liten holme och i den stannar en kalv. De andra fyra tar fart över fälten mot Jockes pass. I första skedet blir det inget skott, dock gör dom bara en liten bukt och kommer snart tillbaka till honom. En blir kvar på fältet utanför, ungefär samtidigt väljer kalven framför Magnus att försöka smitta tillbaka till skogen. Det blir dock inget med det då den skjuts. Jockes kalv visar sig dock inte vara död utan reser sig när han ska hämta den och hinner in till skogen innan bössan är på plats. Calle släpper Havanna på den sedan och hon löser det med bravur, så att husse kan avfånga den med kniven.

Efter detta tar vi en kulle till. Där kör jag Gaby och CL kör Havanna igen. Det blir lite kaos av Gabys jobb i denna kulle och jag vet inte riktigt vad hon gör. Korta övertända drev blir det. Inget går i pass dock och när vi närmar oss slutet så hittar vi vildsvin i en tät mosse. Det blir lite turbulent och jag förstår omgående att vi har med nyfödda kultingar, och två riktigt duktiga suggor som skyddar dom bra. Jag får tag på Gaby ganska fort och kopplar upp henne där. Sista såten kör jag Gussen, CL Odessa och Björn Sally. Det blir mycket rådjursdrev och Gussen kör på Gabys tema att bara yra runt som fan! En stänkhind skjuts och det boomas lite för många djur denna dag. Dock fem dov allt som allt och det är ju kanon. En riktigt fin dag med rolig jakt och mycket djur på benen. Tusen tack till alla som gjorde dagen.

Mogata när det är som bäst

Mogata brukar jag besöka rätt många gånger per säsong. Där finns ett litet trevligt gäng. Markerna är perfekta för tysk jaktterrier, mindre skogsområden med inspränga fält och lite av varje på viltfronten. Där finns dov, rå, älg, svin och en liten vild stam med mufflon. 

Igår hängde Martin med också som hundförare. Vi samlades på gårdsplanen på morgonen och det var genomgång om säkerhet och avskjutningsregler. Sedan uppsittning och ut till skogs. Dagen till ära så ville solen visa sig och det var väl någon plusgrad. Det har varit oförskämt dåligt med sol denna höst precis som förra. Skönt när man får en sån här dag. Jag gick med Gaby och Martin med Merida.

Jag släppte Gaby och hon drog två sökrundor innan hon hörde att Merida väckte på något, tror jag i alla fall. Vissa dagar är den hunden så jävla tråkig på att tjuva och detta var tydligen en sådan dag. Dock fick hon upp något på vägen dit. Det blev långdrev och hon jagade nog en halvtimme i alla fall. Det gick ur såten utan att någon såg vad det var. Dock så gjorde drevet en stor bukt och när hon väl släppte var det nära där jag gått in. Så jag valde att vissla in henne där hon var som närmast. Att det var klart och hördes långt var det ingen tvekan om. 615 meter och hon tvärvinklade på visselpipan kom som ett streck. Dock hann vi inte långt innan lilla madam upprepade samma sak och snart var hon hos Martin och hade inga planer på att komma till mig. Då det gått in en större grupp mufflon i såten så skulle Martin ta sig dit då han var närmast. Jag valde att ställa mig strategiskt då jag har ganska bra uppfattning om vilken väg fåren tar genom denna skog. Ställde mig på en liten bergknalle i en gles gran och björkskog. Ser på pejlen att Gaby vinklar av från Martin och Merida. Hon går väldigt fort och medvetet, så kommer det de där typiska grisskallen. Konstigt tycker jag, då hon är ute på ett hygge. Blir dock ingen längre fundering för nu hör jag hur det kommer djur mot mig inne i granet som är nedanför mig. Det låter som många. Jag gör mig redo på mufflona, dock hör jag innan de når mig att detta är inte mufflon då de låter om som fan. Skymtar genom granarna svin, å inte ett utan ett riktigt långt pärlband. De kommer ur skogen och snett mot mig. De följer den ravin jag har nedanför mig. Låter suggan passera och lägger an på första svinet efter henne. Skottet går och ser hur det tar illa så följer upp med ett två till. Sedan ifatt nästa och kramar av, ser hur det dammar till bakom bogen. Svinet gör en kullerbytta och dör sedan. Får nog erkänna att jag sedan kommer av mig då det är sällan man får dessa lägen som hundförare. Relativt öppet och en riktigt stor flock svin, närmare 20 stycken. När jag fått in nya skott är det bara rumporna som gubbar vidare i kikarsiktet. Merida driver nu mufflona och Gaby kommer skrikande ifatt min första gris. Kopplar henne där då ingen sett svinen som antagligen tog sig ut på grannmarken utan att någon såg dom. Sammanlagt i denna såte. Två svin, boom på rå,mufflon och räv. Vi bryter ganska snart efter detta.

Sedan kör vi nästa område. Jag går med Gussen och Martin med Merida. Jag släpper på det rådjur som det sköts på i tidigare såte då det fanns lite hår i snön. Gussen tar upp omgående och driver sedan det hela såten. Merida tar upp ganska omgående och drevet kommer rakt mot mig där jag står på en liten höjd med en lövgallring nedanför och snart kommer tre dov mot mig. De vinklar av kanske 70 meter från mig. Jag ser dom gå in en grandunge och lägger an, ser hur den första kommer genom en liten lucka och när nummer två kliver in i luckan går skottet. Får en tydlig teckning på den. Merida ligger inte långt bakom och hon fortsätter driva. Jag tar mig till skottplatsen och ser blod där. Spårar i den fläckvisa snön. Efter cirka 30 meter ser jag hinden ligga. Den ligger dock lite konstigt och jag ser att den lever. Jag som är lite skadad av mitt jobb som styckare vill inte skjuta mer än jag måste så jag tänker att jag tar den med kniven, det var FEL! När jag tar nästa steg studsar den upp och iväg som ett skott. Då det är ganska tät terräng så försvinner den snart ur mitt synfält. Då den lagt sig så snabbt efter skottet gör jag dock bedömningen att den är såpass dålig så jag kan fortsätta spåra den för hand. Dock är snön fläckvis och det gör det lite svårare än jag tänkt mig. Då Meridas drev gått i pass hos Mattis som sköt en stånghjort så ber jag Martin komma med henne så vi får släppa på den skadade hinden. Innan han har hunnit fram ser jag den dock igen där den ligger och trycker under en liten gran. Dock får jag inget läge på den innan den far iväg igen. Nu stannar jag och Martin kommer snart. Vi släpper Merida och det blir kontakt efter bara 50 meter. Dock tar det ytterligare 50 innan hon fått omkull hinden och innan den ligger ner. Snabbt är jag där och får tag i ett bakben för att sedan kunna avsluta enkelt. Ett riktigt bra jobb av Merida som tog en stor hind som var skjuten lite långt bakom bogen. 

När detta är klart så blir det några kortkullar där det egentligen inte händer så mycket sedan lite arbete i slaktboden. Som vanligt får jag tacka markägare och jägare för att man får komma med hundarna och vara med och jaga!

Loftahammars skärgård

I måndags bar det av till skärgården i Loftahammar. Ett litet gäng jägare samlades i hamnen på morgonen för att jaga av några öar där det troligen skulle finnas svin. Vi tog pråmen och gav oss ut till första ön som var på 115 hektar och under sommaren och hösten varit flitigt besökt av svin. I mitten av ön gick en vass utmed en å och där trodde vi mest på svin. Jag gick med Stella och Viktor med Texas. Två passare på var sida av ön. Det var väl sämsta tänkbara före då det var elakt vass snö och någon minusgrad. Ändå stod det maghögt vatten för en terrier i stigarna. Det dröjde ett tag innan vi gick på svinen. När vi väl gjorde gick de loss löjligt enkelt och Stella förföljde. Dock hade hon ingen chans att hålla god kontakt i vassen, på grund av vattendjupet. Det verkade dock som de lämnat vassträngen utmed ån och gått in i vassen som låg mitt ute på fältet. Texas kom ner från skogen där han och Viktor sökte av. Jag stod mellan vassarna och hade väl ett rätt bra läge här. När hundarna körde på så brakade det på bra inne i vassen. Kylan gjorde att varenda rörelse därinne hördes väl och så kom ett vildsvin ut ur vassen. Bössan kom upp och som vanligt denna säsong hade jag lite bråttom. Följde med och trök av, ingen reaktion. Sedan hände något som aldrig hänt innan, ett skott satte sig på tvären och jag fick eldavbrott. Svinet tog sig in i vassen vid ån. Den rörde sig bort från mig. Snart kom Texas efter den och Stella långt bakom. Snart small det både hos Jocke och Magnus, båda sköt varsitt svin. I Jockes satt ett lågt halsskott, det var mitt verk. Därefter bröt vi jakten på denna ö och bärgade svinen för att sedan bege oss till slaktboden för passning och tidig lunch.

Nästa ö vi jagade var tom och vi hann efter detta bara med ett kortare släpp på Magnus hemma ö där det finns en fin dovstam. Gussen skötte sig som hon gjort denna säsong och det blev två fina drev på något. Det ena var på en fredad helskovel som passerade flera passkyttar. En trevlig dag i skärgården. Det är något extra med jakten ute till havs. Blir mer avgränsat och kanondrev för det mesta. Tusen tack för dagen!

Åter till Regna

I lördags tog jag bilen upp till Regna för att jaga med gänget där. Det är åttonde året jag är där. Jag och Christian Stahlberg lärde känna varandra på grytträningarna som på den tiden fanns på Vikbolandet. Det har sedan varit en angenäm bekantskap där mycket spännande har hänt. Ett par år åkte jag upp till Regna varje helg och jagade på någon av markerna där. Sedan ökade jakterna hemikring och det avtog så sakta. Dock försöker jag ta mig upp några gånger om året. Det är roligt att träffa gänget och det brukar vara oförskämt bra jakt också. Denna gång var inget undantag.

Första såten är numera minimal och där var inget hemma.

Andra såten skulle jag gå med Gaby och Christian med sin tax Axi. Blev dock bara Gaby kvar i såten då Axi omgående tog upp dov och gav sig iväg på långjakt. Gaby jagad också dov och de kom ut både här och där dock ingen som kom åt dom. Hon var dagen till ära aningen yr i sitt arbetssätt. Hon tog upp i en plantering efter ett par kortare drev på dov. Det kom rakt på mig och Melker som gick tillsammans. Dock ville det inte stanna, en råget. Den forsatte ner över vägen och i knät på Fredrik som inte gjorde nått misstag. Sedan blev det ett till drev på ett rådjur innan vi bröt såten.

Nästa såte var upplägget att jag skulle gå från ena änden med Stella och Christian och Axi från andra. Detta fungerade bättre. Axi höll sig i såten och det buktade fint. Stella jagade som en terrier ska. Jag gick in i en liten plantering och där stack hon ut på sök tog upp ganska omgående och drev ut mot vägen. Gruppen dov delade på sig och två spetsar kom till Fredda som inte gjorde bort sig utan sköt en av dom. Stella drev ut till vägen kom sedan tillbaka och tog upp på samma ställe. Drev ner mot samma plats på vägen. Passerade en passare som släppte drevet vidare och där är det oklart vad som hände. Ett djur påskjuts och Stella driver vidare på ett. Sedan kommer hon tillbaka. Under tiden hon varit borta kommer en grupp dov förbi mig där jag står i en granplantering. Först i flocken kommer ett rådjur. Blev lite snopen av det. De delar dock på sig och när Stella sedan kommer drar hon på dovhjortarna. Det kommer två rakt på Fredda och bakom dom Stella, bakom henne en dovkalv, denna blir kvar. Stella jagar dock vidare på sina dov.

 

När hon kommer tillbaka kopplar jag upp henne för att åka ner och kolla på det påskjutna dovet. Väl därnere pratar jag med skytten som beskriver hur det hela gått till. Han har skjutit på en dov som la sig för att sedan resa sig och springa in i lövslyet som är framför hans pass. Jag tar Stella med mig och går in till den plats där den la sig ner. Finns lite blod på platsen och mer i spåret bort. Släpper helt sonika Stella. Tyskarna brukar lösa det hela bra. Stella går tyst uppför kullen och Jag ställer mig på den för att titta ut i en dal full av lövsly. Stella försvinner bakom nästa kulle och jag kollar på pejlen, hon går i en båge och snart ser jag henne komma runt kullen. Så stannar hon och tittar in mot en rishög. Där reser sig en dov upp och sticker iväg. Stella efter. Den tar sig cirka hundra meter innan det blir stopp och ångestskriken kommer. Väl framme avslutar jag enkelt och kan bara konstatera att det är skönt med rutinerade hundar som kan dra ner djur som väger många gånger sin egen storlek. 

Trevlig dag som gick riktigt bra. Tackar för att man fick komma!

Åtvidaberg

Idag bar det av till Åtvidaberg.

Vi jagade på en stor mark till största delen bestående av skog. Det är en ganska svår jagad mark , där det är ganska knepigt att få djuren i pass. Resultatet för dagen blev en nolla. Dock en väldigt trevlig dag där jag var mycket nöjd med hundarna.

Gaby gjorde ett bra drev med fin återgång sedan var det lite samjakt som sabbade det hela.

Efter det körde jag taxen som jagade på riktigt fint. Hon har vaknat till liv nu på doven också. Hon har fått upp söket och drevtiderna på doven har kommit över timmen. Var ute med henne i veckan också och då drev hon dov riktigt fint i en bra bit över 60 minuter. Det var samma idag. Ett buktande drev med bra hörbart skall. Klockren återgång. Kort å gott kanonjakt!

Sedan körde jag Gussen som först gjorde nått konstigt halvdrev, men gav upp det omgående för att sedan visa det hon gjort sista tiden, vilket är riktigt kanonjobb. Hon går som tåget nu!

Mosshult

I söndags var det jakt på Mosshult igen. Det är alltid med höga förväntningar som man åker dit. En mark med riktigt god tillgång på Dov. Roligt folk och fina såtar.

Första såten körde jag Gussen som verkligen är igång nu. En grym drivare har hon blivit. Ett av de grymmaste skallen jag hört på en tysk, vilket är positivt då det ofta kan vara i pipigaste laget. Vi fick i princip upptag direkt när vi släppte och hon kom ut med tre hjortar som ingen kom åt. Drev väl 15 minuter och sedan en sådär underbar återgång. Tycker det är så jävla skönt med hundar som har återgången fungerande från första släppet. Det har hon haft. För mig så är återgången något av det viktigaste som finns för en tyskterrier. Att ha en hund som är i såten och som kommer tillbaka så man kan ”styra” vart de ska gå härnäst är ju A och O i drevjakten med kortdrivande hundar. Hennes syster däremot som jag själv har, fast min vän Rasmus lånar för tillfället är precis tvärtom. Hon jagar bort sig och slutar inte jaga utan tar bara upp nytt hela tiden, ett för mig ganska osmickrande drag. Verkar som hela den kullen är antingen eller. Nog om detta. När hon kom tillbaka så sprang hon rakt in i två hjortar på vägen tillbaka och fick sällskap av gamlingen Ligo. De gavs sig iväg med skrikande drev och det var nästa så man fick lite ståpäls. Det fick jag också när jag såg att det gick mot 35:an. Det är ganska hård trafik där och inget man vill ha hundar på. Jag och Kaya löpte mot bilen för att kunna plocka dom innan de skulle över den på återgången. Gussen släppte först och tog sitt bakspår så vi kunde säkert plocka upp henne på vägen. Rasmus lyckades sedan plocka upp Ligo.

Det var ganska tomt i såten mot vad det brukar vara, så lite modfällda var vi när vi packade ihop den. Nästa såte tog jag Gaby och Oliwer Riva. Det var lite av en chansning. Då de båda är ganska korta i dreven och med bra återgång så länge de är själva. Där är haken, de är båda de största drevtjuvarna vi jagar med i ”gänget”. Då jagar de däremot galet länge. Denna dag skulle det visa sig fungera utmärkt dock. Jag och Kaya gick in i den ände vi brukar och Gaby stod på bakbenen redan i kopplet. Var ganska säker på att det skulle bli jakt omgående när jag skulle släppa henne. Så blev det också. Hon drog iväg med ett skrikande skall och det gick in i såten. Jag och Kaya gick i denna glesa granskog av gamla grova granar. Kaya som verkligen är underbar att ha med i skogen då hon har tusen frågor och ett riktigt underbart sinne för humor för att vara ett 11 årigt barn.

När vi står där och snackar om vad som hänt detta träd kommer ett koppel dov rakt mot oss. Ledarhinden anar oss nog och stannar upp. Hela flocken stannar upp vid henne, de tittar bakåt och lyssnar efter Gaby som är efter dom. Några spanar mot oss där vi sitter blixtstilla. Den röda pricken ligger i bogen på en kalven som står lite bredvid ledarhinden. Det är fritt bakom, men känslan infinner sig inte och snart tar de fart i en båge runt oss. En elvaårings ögon möter mina och frågan kommer.

-Varför sköt du inte? För att läget inte kom och ett leende letar sig fram på mina läppar. Nu kommer Gaby på löpan och driver förbi oss, hon driver dom ur marken och vidare en bit innan hon släpper och tar bakspåret mot oss. Vi har flyttat oss ut ur skogen till ett relativt nytt hygge utanför. Där står vi i en liten dal och väntar. Gaby kommer till oss och sedan åter ut på sökrunda. Hon springer in i skogen intill och det blir ett sånt där upptag som bara kommer när hon ser djuren. Två hindar kommer ur skogen ut på bergåsen framför oss. Den ena tvärnitar och Gaby passerar henne på bara några meter jagandes den andra. Drevet går vidare mot passkyttarna. Hinden som stannat står en stund och kollar efter sin frände och dennes antagonist. Kaya tittar på mig igen, hon behöver inte fråga denna gång då det syns tydligt i hennes ögon. Varför skjuter du inte? Jag förklarar viskande att det saknas kulfång och att hinden måste komma lite ner mot oss för att berget ska vara bakom henne. Hinden däremot tar det lugnt och betar lite på hygget medans hon står där och spanar. Sedan smyger hon ner mot skogen hon kom ifrån. Plötsligt får hon bråttom. Vi ser snart varför, en lite terrier kommer på bakspåret. Stannar och tittar på henne som om det vore en hallucination innan hon ivrigt skriker ut att hon hittat en till. Det blir ett kort drev denna gång och vi kan snart gå vidare. Nästa upptag kommer efter ett par hundra meter i en minimal plantering. Denna gång går drevet i pass hos Ralle som skjuter en dovhind med ett välplacerat skott.

Gaby återkommer sedan och efter detta blir det en väldigt konstig avslutning på denna såte. Riva driver och Gaby hör henne då drevet kommer rakt på oss. Dock står Oliwer i vägen och lyckas ta Gaby när hon försöker springa på Rivas löpa. Jag och Kaya skyndar oss mot honom för att koppla henne. Jag ser Oliwer stå på en liten körväg. Snett bakom honom kommer hind och kalv. Ropar på radion till honom. Ser honom försöka få läge på dom med en skrikande terrier mellan benen. Det går ju självklart inte. Vi kopplar henne och medans vi står och avvaktar vad som ska hända med Rivas drev passerar inte mindre än tre ekipage på bergssidan framför oss. Alla tre hade gått att skjuta på. Det var dock en sådan dag där det inte skulle krökas ett finger från min sida. Istället ser vi hur två av ekipagen går i pass hos våra passkyttar från vår position. En hind och en mindre skovellhjort skjuts. Galet mycket djur i denna såte.

Sista såten står jag och Kaya på pass. Kan bara konstatera att hon har samma otålighet som sin far och aldrig kommer vara en god passkytt. Inget skjuts i denna såte.

En grym dag dock och kan inte annat än att vara galet nöjd med hur hundarna går. Extra roligt att få ha med sig min lilla tös i skogen. Tack till alla medverkande.

Fredriksnäs helg 3

I lördags var det dags för jakt på Fredriksnäs igen. Det var en hel del avhopp i sista minuten så planerna fick läggas om. Det kan stöka till det en aning. Morgonen kom och vi begav oss till marken. Möttes upp vid stugan, genomgång av reglerna för dagens jakt. Rådjur, dovkalv, vildsvin, räv och en vuxen plus tre kalvar av älg var lovliga för dagen. 14 personer var med på jakten. Det är en ganska svårjagad mark och det är nog minsta antalet för en lyckad jakt.

Första såten var en ganska liten en och vi körde tre hundförare i den. Jag skulle gå med Stella, Calle med Odessa och Jon med Hero. Jag gick i från en bergsbrant och uppför några höga berg där det nästan alltid står djur. Det stämde även denna gång. Blev drev däruppe och gick mot passkyttarna. Hero tog också upp och Odessa med fast utanför passkedjan. Det var bra med jakt nu. Hero drev en räv i pass hos en passkytt som nedlade en riktigt stor hanräv. Stella gjorde ett lite kortare drev och kom sedan tillbaka. Jag styrde kosan ner mot ett slånområde där det också finns ett gryt. Min känsla var att ge fan i det och låta någon annan ta det. Skulle ha lyssnat på det. Det dröjde inte länge innan hon var under jord och att lyssna på husse var inte aktuellt. Hon var uppe fyra gånger utan att lyssna på mig alls och jag hade svårt att nå henne inne bland slånbuskagen. Så när de andra var klara så bröt vi och samlades vid kojjan. Det blev lite stolpe ut kan man nog säga.

Andra såten var förhoppningarna att vi skulle hitta något svin ialla fall stora. Kvällen innan hade vi sett en ensam brungris i en av foderhögarna, så åtminstonde en borde det finnas. Jag gick med Embla, Viktor med Frasse och Oliwer med Riva. Detta är nog lite av min favoritsåte. Beten, fält, planteringar, småvassar, berg, våtmarker som blandas med storskog. Hittills i år har vi haft svin inne alla jakter. Jag startade med Embla där det brukar vara grisar. En udde som går ut i sjön Trehörningen. Bara berg och granplanteringar där inne. Viltvattnet kommer upp och möter sjön, där är också såtens absolut vassaste pass. Mycket vilt vill ut den vägen. När alla var ute släpptes hundarna och Riva var den som fick upp först. För min del dröjde det lite, men när upptaget väl kom var det på svin utan tvekan. Embla var inne i dom en sväng hördes det tydligt. Sedan blev det gångstånd igenom planteringarna runt berget och utmed sjön. Jag som såg framför mig den ensamma brungrisen vi sett kvällen innan, blev aningen besviken på att hon inte var mer på den. Riva som hört vad som var på g kom som den kungliga drevtjuv hon är och då blev det fart därinne. Båda hundarna drev samma djur, det kom dock obsar på flera svin och det var tydligt att det inte hade handlat om en gris utan en större grupp. Då var det inte så illa i alla fall, med tanke på att det är hennes första egna jobb på vildsvin. Nu fick Jon H chansen att släppa sin unghund Sätter´s Hero på en synobs på två svin vid sitt pass. Det blev snart kontakt, då de stannat i planteringen innanför honom. Han fick fart på dom och de sprang bokstavligt talat rakt på Viktor som sköt båda. Under tiden så hade våra hundar lämnat såten så Oliwer drog för att hämta dom då han var närmast, de vill gärna tendera att inte ge sig när de blir två. Under tiden hade Calle gått på med Mynta från sitt pass. Det blev snart jakt och drevet buktade innanför mig där jag stod i en öppning inne i planteringen. Det buktade likt dov eller rå, så när jag såg drevet komma rakt mot mig och att hunden inte var långt bort blev jag lite förvånad när en större brungris kom ut ur granarna. Den hade gått helt ljudlöst och bössan kom upp. Den röda dotten kom in vid trynet, bössan hängde med och instinktivt kom skottet. Kände mig lite som Franz när jag såg alla fyra benen vika sig under grisen mitt i språnget och den slog i med stor kraft och studsade vidare. Snart kom Mynta ifatt den och kastade sig likt den terrier hon är över den. Frasse som är en Basset F hade nu full jakt och Riva som åter var släppt lika så. En stänkdovflock kom till Micke som sköt en dovkalv. Frasses drev kom till en passkytt som sköt en råbock, den tog sig dock ner till sjön och simmade några meter innan den drog sitt sista andetag. Rivas drev var på en grupp älgar som lyckades lämna såten utan att gå i pass.

Här bröt vi och började bärga viltet som låg. Stämningen var hög och de flesta hade sett djur. Grillen var tänd och hamburgarna var på. Alla åt med glada miner och snacket gick som vanligt. Efter detta en kort obsrapport och sedan genomgång inför sista såten.

Alla sattes ut och TG gick med Noka, Viktor med Frasse och Calle med Havanna. Det var lugnt i vad som kändes som en evighet. När det sedan kom besked på radion från TG att de fått fart på svin så kändes det som en lättnad. Oliwer upplyste sin passgranne om att två grisar kom på honom. Jag som stod granne med Oliwer borde kunna se dom så jag reste mig upp och såg öronen på två svin på fälltet, men det var fler djur därute och nu small det på bra borta hos gänget, när krutröken lagt sig låg inte mindre än två svin och två dovkalvar. Frasse jagade nu på udden och det hördes nog till alla passkyttar. En älgko med ensam kalv kom och smög sig ner hos mig. Dessa var fredade då det måste vara tvillingkalv hos oss. Tre rådjur kördes ut, men släpptes föredömligt av passkyttarna då det var två getter och antagligen ett kid.

Här bröt vi och det låg nu 11 vilt på paraden, inte illa för en liten skara i den Östgötska idyllen. Tusen tack till alla inblandade. Bra jobbat av hundar, hundförare och passkyttar.

Fredag i Mogata

I torsdags kom Calle och kompani upp. På fredagen bar det av till Mogata för att jaga av lite kullar. Körde Gussen  hela dagen och hon börjar gå som en klocka. Bra sök, bra drev, fint skall och klockren återgång. Hon  hade två fina drev i första såten. Det första på okänt djur det andra på en ensam bock som buktade fint.

Nästa drev hon två rådjur och efter det inget alls.

Sista drev hon rådjur. Calles hundar jagade kanon som vanligt. Två rådjur och två vildsvin blev skörden denna dag. Tackar för att vi fick komma.