Grytjakterna

Det har jagats gryt, mink och and i stor utsträckning i september.

Tydligt är att Gaby är här för att stanna. Hon har ersatt son mors plats med råge. Det går helt jävla fantastiskt bra just nu. Hon släpper inget förbi sig och grävlingarna har trillat dit en efter en.

Vi var i Borås och Tidaholm förra veckan. Som vanligt asroligt när hela gänget är samlat. Calle hade helgen till ära skrapat ihop nya gryt till oss. Stella fick börja i ett beprövat gammalt gryt. Tre ingångar i en stenmur. Det gick runt och runt precis som det gjort för henne i år. Märks att hon tappat det på grävlingarna. Stella togs upp och Gaby fick gå i det dröjde inte en minut så låg det bergfast igen. Hon är grym. Nerslag påbörjades och det visade sig vara en av våra gamla lagningar så det gick ruggigt enkelt. Väl framme ville inte grävlingen titta fram så det fick bli spettet bakom och ut kom den för att mötas av Johans excellenta skytte. Lagning och glada miner nu på schemat.

Sedan bar det av till ett nytt fint gryt. Ingen tvekan om att det var aktivt. Massor av ingångar och bra aktivitet i dom alla. Gaby gick i igen. Kontakt direkt och det låg en minut innan det flyttade sig och låg bergfast på 1,1 meter. Vi grävde och det visade sig vara ren matjord hela vägen. Nerslaget tog nog inte fem minuter. Väl framme sköts en grävling. Gaby släpptes ner igen och nu la hon sig på samma ställe som först och pejlen visade 0,7 meter. Martin fick psykbryt och tog det med rappa spadtag på en halvminut tror jag. Här började kaoset! Gävlingen kom upp före hunden och det blev kaos där spadar och fötter var överallt. Ett boomskott och ett försök att ta den i svansen och nästan kastad grävling på kamerakvinnan Linda. Sedan eldgivning på springande grävling. Plötsligt ett djur till upp ur hålet. Spontant skriker jag akta hunden, hinner dock inse att det är ytterligare en grävling som följs upp av några rappa skott. Martin härjar om att det är fler. Han har snyggt spadat in den och Gaby ligger under massorna och skäller. Vi gräver fram henne och tar fram den lilla damen för att ta bort spaden och i lugn och ro avsluta på en grävling så som man ska. Grymt kul när det blir så där galet mycket kaos och man är med folk som är så stabila att allt ändå känns lugnt. De flesta skulle aldrig mer komma med oss efter en sådan jakt. Ni är bäst gänget!

 

Sedan bar det av hemåt och prova nattagrytet. Ett gryt med respektingivande djup där vi gång på gång gått bet. Ni var vi dock mätta och pigga. Gaby gick ner och det la sig vid ett av våra gamla försök. Även denna dag klarade vi det efter gemensamma krafter och mycket slit. Äntligen klarade vi detta gryt och denna hund alltså! Fy fan hon är galet bra och det går som tåget!

 

Nästa dag rullade bilarna till Tidaholm för att möta upp Bengtsson och Martin. Det blev några tomma gryt innan vi kom till Frassegrytet där det var väldigt aktivt. Gussen fick chansen att prova grävling. Hennes arbetssätt bestod i snabba attacker med mycket avbrott, alltså typiskt en sprängare. Vi var dock nästan nere när hon gav upp och inte ville mer. Det var ändå respektabelt förstagångsjobb av en tysk, inte olagbara skador utan lite lagom blessyrer. Veteranen Lo gick i och det la sig på samma ställe. Nerslaget gick fint och en 17 kilos sugga kunde skjutas för henne. grymt bra jobb av henne! Även det en riktigt bra grythund. Efter detta gick det inget bra för oss så vi tackade för dagarna och jag rullade bilen hem mot Vika. Sju grävlingar som förr i tiden ju!

Tusen tack till alla ingen glömd!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *