Minkjakt på en tisdag

I tisdags tog jag, Viktor och Martin båten ut i Gryts skärgård för att ta bort de minkar vi kunde hitta. Att beskriva hur jakten går till och vad hundarna presterar är minst sagt svårt. Då vi ofta släpper i land ett par hundar som sedan söker av öarna efter mink. Jag har uteslutande med mig unghundar då jag ser det som ett strålande tillfälle att låta dom vara lösa. Plus att det om man ska vara ärlig kanske är den lättaste jaktformen man kan hänge sig åt. Hitintills har vi inte haft med någon hund som inte taggar igång på doften av mink.

Som de två senaste gångerna vi har varit ute så har jag haft med mig Siri. Hon är lite över ett och ska jagas in nu i höst. Det är en aning övertaggad hund som lägger stor vikt vid att jaga de andra hundarna som är lösa och på ett omoget sätt driva dom med skall och andra barnsligheter. Så hittar vi då en mink i ett jordgryt.

Ska man vara korrekt så är det väl mer ett torvgryt. På de flesta öar är det torvaktigt mellan träden och där verkar det som om minken har sina gångar. Vi får kontakt i ett sådant gryt. Eller kontakt, oftast om det är i den terrängen är det mer så att någon hund fastnar där lite extra. Det kommer sällan något skall utan de stannar och rotar, gräver lite. Nästa hund ansluter och visar intresse. Man kan misstänka att detta är något på g. Sedan ytterligare hundar, tempot ökar. Hundarna gräver på flera ställen, oftast är det här nyttan med terrierna kommer. De taggar igång och drar med sig de andra hundarna. Skallen börjar komma och det hela eskalerar. Så kommer det där typiska skriket från minken. Då fullkomligen exploderar det hos hundarna som jobbar frenetiskt. Siri som aldrig varit i kontakt med dom fattar direkt och jobbar som tokig, plötsligt är dom andra hundarna oviktiga, allt fokus på att lokalisera minken. Sedan plötsligt är den bara där mitt bland hundar och folk. Tar sig ur cirkeln utan att hundarna hinner fatta, ett bomskott och dyker ner i ett hål lite längre bort. Nu är alla hundar snart på plats och gräver som galningar. Lilla Siri är snart inne under mossan och skäller som en galning. Nosar i många hål nu. Ibland hjälper vi till med någon kofot att öppna en gång. Denna gång får Gussen tag på minken och skakar den livlös utan att någon av de andra hundarna märker det då de har sådan fokus på att gräva  och skälla. Siri får träffa sin första mink. Där kan man nog säga att injagningen på mink är klar.

 

Nästa ö finns inget intresse av andra hundar, nu söker hon mink. När vi senare kommer till en ö där vi möter två minkar när vi går iland skjuter Martin den ena, den andra försvinner. Det tar dock ett tag innan någon hund finner den. Första skallet kommer från Viktors spetskorsning, snart är alla hundar där. Siri snabbast av alla. Hon är galet taggad. Det är under en mellanstor sten i strandkanten och vi väljer efter ett tag att koppla upp hunden och blåsa ut minken. Den kommer direkt, hoppar i sjön och nu är det bara att vara alert. Följa luftbubblorna. Plötsligt dyker den upp när den bryter vattenytan och i samma stund ligger en hagelkärve över vattnet. Den dör.

Galet rolig jaktform med obegränsat med villebråd och riktigt bra träning för unghundarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *