Grytjakt i Mogata

I söndags bar det av ut för lite grytjakt. Mogata var resemålet. Med i bilen var de äldre damerna Stella och Gaby. Båda rutinerade grythundar vid det här laget. Dock lite ringrostiga efter en lång välförtjänt vila efter 7 månaders intensiv jakt. Dagens männskliga jaktkamrater var Martin och Johan.

 

 

Första grytet var bebott och Gaby fick chansen först. Dock fick hon inte riktigt ordning på det, låg still ett tag och sedan rörelse igen, så fortsatte det i kanske en halvtimme. Därefter tog vi beslut att prova den gamla gardet och Stella fick ta över pejlhalsbandet. Hon smet ner i grytet och det gick runt väldigt mycket innan det tillslut la sig på 1,2 meter. Fin sandjord som gjorde nerslaget relativt enkelt och grävlingen avfångades med två snabba skott mot huvudet. Stella fick söka av grytet för att se om det var fler. Dock verkade det inte så denna gång vilket då bara tyder på att hundarna helt enkelt inte löste att låsa fast grävlingen.

 

 

Sedan blev det lite koll på andra gryt och efter det en pizza. Sedan råkade idén poppa upp för oss att vi nog skulle kolla kukagrytet! Ett riktigt vidrigt gryt där vi två gånger i rad fått ge upp då leran är så satans hård att det är omöjligt att gräva i den. Det är dock ren sand i högarna utanför grytet så det tyder på att det finns sand under leran. Vår tanke var att köra Martins Lo som är ganska kort i sina förliggarjobb. Hon fick fast den omgående i vårat

 

 

gamla påbörjade nerslag och vi grävde. Det gick förvånansvärt bra då regnet hade liksom koncentrerats i gropen vi lämnat och ganska snart nådde vi styd sandjord som gick bra att gräva i. Väl ner fick vi för oss att grävlingen grävde då Lo är lite försiktig på dom och de ibland kan få utrymme att göra det. Vi beslöt oss för att prova Gaby istället. Det visade sig då bara vara väldigt trångt där dom låg och snart var Gaby igenom förträgningen och det gick vidare till vårt andra påbörjade nerslag. Snart låg det bergstill och vi började gräva. Det tog sin lilla tid eller rättare sagt väldigt lång tid. Först stenhård lera och sedan riktigt hård sand. När vi närmade oss blev det mer och mer batalj, när vi väl kom ner visade det sig att det var en lång gång där grävlingen låg nästan tre meter in från oss. I en relativt rak grytgång. Man kunde om man kröp in se lite päls av den. Pistolen tömdes och Stella fick hoppa i för att apportera ut den. Döm om vår förvåning när hon viker av och drar i en gång vi helt missat, denna hade dock grävlingen smitit i då alla skott satt i sandbanken som var framför grävlingen. 

 

Nu kändes det som om det höll på att rinna oss ur händerna. Det blev mer eller mindre drev i grytet som till ytan är väldigt stort. Det gick mellan nerslagen, men kom aldrig riktigt fram. Grabbarna grus passade vid varsitt nerslag. Efter kanske 15 minuter skällde det dock väldigt nära de tre ingångarna som ligger nästa på varandra i en gigantisk hög av sand. Jag tar mig dit och hittar att Stella ligger under en av sandhögarna. Nu blir det bråttom. Djup 1,2 och det är utgräv finsand, dvs skitlättgrävt. Nu jävlar vaknar vi till och gräver som galningar. Plötsligt hörs hundskallet väldigt tydligt vid min fot som jag har i sluttningen. När jag tittar dit är det en nos som sticker ur sanden. Det rasar undan och det blir tydligt att det är grävlingen. När den sedan tar fart för att rymma får den en 22 long i huvet och ett gemensamt glädjerop går emellan oss. Att slitit som galningar i fyra timmar och sedan misslyckas är ju bland det värsta som finns. Ibland lönar det sig att vara envis som fan, så blev det denna dag.

Tack till markägare och jaktkamrater som gjorde denna dag underbar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *