Mosshult

I söndags var det jakt på Mosshult igen. Det är alltid med höga förväntningar som man åker dit. En mark med riktigt god tillgång på Dov. Roligt folk och fina såtar.

Första såten körde jag Gussen som verkligen är igång nu. En grym drivare har hon blivit. Ett av de grymmaste skallen jag hört på en tysk, vilket är positivt då det ofta kan vara i pipigaste laget. Vi fick i princip upptag direkt när vi släppte och hon kom ut med tre hjortar som ingen kom åt. Drev väl 15 minuter och sedan en sådär underbar återgång. Tycker det är så jävla skönt med hundar som har återgången fungerande från första släppet. Det har hon haft. För mig så är återgången något av det viktigaste som finns för en tyskterrier. Att ha en hund som är i såten och som kommer tillbaka så man kan ”styra” vart de ska gå härnäst är ju A och O i drevjakten med kortdrivande hundar. Hennes syster däremot som jag själv har, fast min vän Rasmus lånar för tillfället är precis tvärtom. Hon jagar bort sig och slutar inte jaga utan tar bara upp nytt hela tiden, ett för mig ganska osmickrande drag. Verkar som hela den kullen är antingen eller. Nog om detta. När hon kom tillbaka så sprang hon rakt in i två hjortar på vägen tillbaka och fick sällskap av gamlingen Ligo. De gavs sig iväg med skrikande drev och det var nästa så man fick lite ståpäls. Det fick jag också när jag såg att det gick mot 35:an. Det är ganska hård trafik där och inget man vill ha hundar på. Jag och Kaya löpte mot bilen för att kunna plocka dom innan de skulle över den på återgången. Gussen släppte först och tog sitt bakspår så vi kunde säkert plocka upp henne på vägen. Rasmus lyckades sedan plocka upp Ligo.

Det var ganska tomt i såten mot vad det brukar vara, så lite modfällda var vi när vi packade ihop den. Nästa såte tog jag Gaby och Oliwer Riva. Det var lite av en chansning. Då de båda är ganska korta i dreven och med bra återgång så länge de är själva. Där är haken, de är båda de största drevtjuvarna vi jagar med i ”gänget”. Då jagar de däremot galet länge. Denna dag skulle det visa sig fungera utmärkt dock. Jag och Kaya gick in i den ände vi brukar och Gaby stod på bakbenen redan i kopplet. Var ganska säker på att det skulle bli jakt omgående när jag skulle släppa henne. Så blev det också. Hon drog iväg med ett skrikande skall och det gick in i såten. Jag och Kaya gick i denna glesa granskog av gamla grova granar. Kaya som verkligen är underbar att ha med i skogen då hon har tusen frågor och ett riktigt underbart sinne för humor för att vara ett 11 årigt barn.

När vi står där och snackar om vad som hänt detta träd kommer ett koppel dov rakt mot oss. Ledarhinden anar oss nog och stannar upp. Hela flocken stannar upp vid henne, de tittar bakåt och lyssnar efter Gaby som är efter dom. Några spanar mot oss där vi sitter blixtstilla. Den röda pricken ligger i bogen på en kalven som står lite bredvid ledarhinden. Det är fritt bakom, men känslan infinner sig inte och snart tar de fart i en båge runt oss. En elvaårings ögon möter mina och frågan kommer.

-Varför sköt du inte? För att läget inte kom och ett leende letar sig fram på mina läppar. Nu kommer Gaby på löpan och driver förbi oss, hon driver dom ur marken och vidare en bit innan hon släpper och tar bakspåret mot oss. Vi har flyttat oss ut ur skogen till ett relativt nytt hygge utanför. Där står vi i en liten dal och väntar. Gaby kommer till oss och sedan åter ut på sökrunda. Hon springer in i skogen intill och det blir ett sånt där upptag som bara kommer när hon ser djuren. Två hindar kommer ur skogen ut på bergåsen framför oss. Den ena tvärnitar och Gaby passerar henne på bara några meter jagandes den andra. Drevet går vidare mot passkyttarna. Hinden som stannat står en stund och kollar efter sin frände och dennes antagonist. Kaya tittar på mig igen, hon behöver inte fråga denna gång då det syns tydligt i hennes ögon. Varför skjuter du inte? Jag förklarar viskande att det saknas kulfång och att hinden måste komma lite ner mot oss för att berget ska vara bakom henne. Hinden däremot tar det lugnt och betar lite på hygget medans hon står där och spanar. Sedan smyger hon ner mot skogen hon kom ifrån. Plötsligt får hon bråttom. Vi ser snart varför, en lite terrier kommer på bakspåret. Stannar och tittar på henne som om det vore en hallucination innan hon ivrigt skriker ut att hon hittat en till. Det blir ett kort drev denna gång och vi kan snart gå vidare. Nästa upptag kommer efter ett par hundra meter i en minimal plantering. Denna gång går drevet i pass hos Ralle som skjuter en dovhind med ett välplacerat skott.

Gaby återkommer sedan och efter detta blir det en väldigt konstig avslutning på denna såte. Riva driver och Gaby hör henne då drevet kommer rakt på oss. Dock står Oliwer i vägen och lyckas ta Gaby när hon försöker springa på Rivas löpa. Jag och Kaya skyndar oss mot honom för att koppla henne. Jag ser Oliwer stå på en liten körväg. Snett bakom honom kommer hind och kalv. Ropar på radion till honom. Ser honom försöka få läge på dom med en skrikande terrier mellan benen. Det går ju självklart inte. Vi kopplar henne och medans vi står och avvaktar vad som ska hända med Rivas drev passerar inte mindre än tre ekipage på bergssidan framför oss. Alla tre hade gått att skjuta på. Det var dock en sådan dag där det inte skulle krökas ett finger från min sida. Istället ser vi hur två av ekipagen går i pass hos våra passkyttar från vår position. En hind och en mindre skovellhjort skjuts. Galet mycket djur i denna såte.

Sista såten står jag och Kaya på pass. Kan bara konstatera att hon har samma otålighet som sin far och aldrig kommer vara en god passkytt. Inget skjuts i denna såte.

En grym dag dock och kan inte annat än att vara galet nöjd med hur hundarna går. Extra roligt att få ha med sig min lilla tös i skogen. Tack till alla medverkande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *