Tidaholm

Förra helgen drog jag och Kaya till Tidaholm för att jaga med Bengtsson och Calle. Sedan skulle Johan, Martin och Linda ansluta plus Patrik som är en lokal förmåga med riktigt imponerande grävförmåga.

Vi kom ner på torsdagskvällen och på morgonen var det dags för jakt. Vi tog en tur med Wirpi som jobbade på med sök och senare slag. Blev dock inget upptag och vi övergick vid 10 tiden till grytjakt. Frasse fick första chansen. Ett beprövat gryt som är grymt fint. Dock hade vi problem sist där då vi aldrig fick det att ligga still. Nu visade det sig ta samma tur. Frasse hade kontakt emellanåt och det gick runt hela tiden. Efter någon timme gav vi upp och fick tag på honom.

Gaby fick en chans och efter tio minuter låg det still och sedan gick det loss för att genast lägga sig på ett ställe där Frasse varit tidigare. Nu blev det att börja på nedslag. Det var dock tydligt att det var en riktig kombatant vi hade med att göra då den tryckte hunden fram och tillbaka i gången. Detta gjorde att vi tog det säkra före det osäkra och gjorde ett nerslag bakom hunden för att säkra upp det hela. Sedan fick vi till ett där de låg och snart kom den farande och efter lite kaos låg den där och det hela slutade till vår favör. Grymt fint jobba av oss och Gaby.

Nästa dag var det släpp av stövare och Colt spårade in en grävling till ett gryt som vi visste var djupt. Wirpi tog upp hare som ganska omgående drog in i en hage med tjugotalet kor som jagade henne och där tog jakten slut för henne den dagen. Tråkigt som fan. Vi bröt och åkte hem å tog frukost.

 

Sedan bestämde vi oss för att prova ett nytt gryt Patrick hade. En gammal jordkällare med riklig aktivitet. Gaby gick in och det la sig på 3,2 meter under ett stenröse. Sedan gick det runt en del dock aldrig grundare än 3,2. Vi bestämde att delar av gänget skulle dra å kolla andra gryt om dom var aktiva.

För ovanlighetens skull kom den lilla damen ut på utkallning och det gjorde att vi kunde ansluta till resten.

 

 

 

 

Beslutet togs att vi skulle ge oss på sandgrytet som Colt spårat in i på morgonen. Sagt och gjort. Gaby släpptes och det blev still på samma ställe som vi grävde på för tre år sedan. Nu visste vi att det var djupt, sandigt och det var bara att ta i från början. Ett riktigt stort nerslag började där vi kunde stå tre till en början å gräva. Gaby låg still och efter några timmars fint arbete kom vi tillslut ner och kunde spada gången. En bit innanför låg Grimbart dock utan någon som helst tanke på att titta ut.

Detta gjorde att det fick bli en klassiker. Det vill säga vi kommer in till den. Ja vi vet det är idioti att göra det, med tanke på rasrisk. Dock är det så att ingen minns en fegis, och vi viker aldrig ner oss! Skämt och sido. Vi skulle aldrig göra det om vi ansåg att det fanns minsta risk för ras. Fast åtta år av grytjagande har gett oss den insikten, kunskapen och känslan av materialets risk att falla samman. Visst finns det gryt vi skippat för att rasrisken finns. Vi gjorde dock bedömningen att så var inte fallet här och vi avslutade enkelt och bärgade höstens största grävling. Gaby var grym och vi var det mä!

Bra jobbat och tack för ALLT Bengtsson. Mat, film, fina gryt, sällskap och kärlek! På återseende!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *