Inte alla dagar har solsken!

I onsdags var vi ute på en liten trevlig sällskapsjakt. Udda och Stella fick följa med ut i skogen. Det var ymnigt snöfall och landskapet var vackert som det bara kan vara i detta land. Först gick jag in med Stella som tog upp ganska omgående. Detta drev drog iväg på en stor bukt och jag valde att gå och hämta Udda istället. Hon tog upp något och drev ganska långt och det buktade fint, hon släppte efter kanske 15 minuter. När hon kom tillbaka tog hon upp cirka 60 meter från mig i en tät plantering. Jag tog mig ditåt då jag hörde ganska omgående att det var gris. Det gick loss och gick hundra meter för att åter stanna, jag smög dit och såg Udda flera gånger, men fick inte ordning på var grisen var innan det gick loss igen och nu hängde Udda bara på i 100 meter sedan sket hon fullständigt i att följa den mer.

Det är ju bara att erkänna att hundar inte alltid gör en imponerad. En hund som hon med ganska omfattande erfarenhet av jakt kan någon dag då och då bete sig som en novis och man blir så där lite lagom irriterad. Fast det är väl bara att acceptera att hundarna precis som vi har dåliga dagar. Stella hade kommit tillbaka till såten och tog upp en dov som hon drev runt bra länge för att sedan mota i pass hos mig och Jens. Jag hade dock kikarsiktet fullt med snö så den gick på 30 meters avstånd lungt därifrån.

Ja Udda såg den då och stack efter den kanske 400 meter och kom tillbaka för att driva 600 meter på bakspåret, husse var nu inte allt för imponerad av insatserna som den lilla damen presterade. Detta resulterade i att resten av dagen fick spenderas i bilen för den lilla damen.

Sista såten hade Stella ett par fina drev. Inget gick åt rätt håll dock. Sista drevet gick rakt ner i gryt och det kändes som pricken över i. När hon kom ut därifrån packade vi ihop och begav oss till hemmets lugna vrå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *