Idag var det stökigt å dåligt från dom gamla hundarna. Siri lyckades iaf stöta en älgtjur i knät på Magnus. Tidigt slut på jaktdagen. Så då får man passa på att ta valparna till skogen. Å båda hade varsitt drev. Inte på något sätt fullfjädrat, fast båda kom perfekt på återgången å det är riktigt bra.

Tackjakt

Inte så ofta jag sitter på pass! Igår blev det dock så. Av cirka 20 djur i pass blev tre kvar. Dock gick det åt lite väl mycket skott 🙈. Dags å börja träna lite där. Gussen, Stella och Gaby fick godkänt för dagen tycker jag. Trevlig dag med rolig jakt.

Ändrade prioriteringar

I nio år har jag haft kenneludda igång. Det har varit roligt och givande, känns som många har följt den. Jag har varit ganska nitisk med mitt skrivande när det gäller jakterna, fram tills i år. Nu känner jag dock att tiden inte riktigt räcker till och att jag efter en hel dags jakt har väldigt svårt att motivera mig att sitta och skriva istället för att umgås med min familj. Bloggen kommer därför att bli allt tunnare. Jag kommer inte lägga ner den utan skriva när orken och lusten finns. Annars blir det nog mycket på instagram under kenneludda eller på facebook som Jon magnusson.

Vill tacka alla som följ oss på våra upptåg under de senaste åren. Har varit en rolig tid.

Härvelsbo

Vi tog en lite mindre samling och drog till Härvelsbo för att jaga. Vissa dagar har varit riktigt fina på denna marken. Det är en relativt liten mark i dovhjortsmeckat Åtvidaberg. Det handlar egentligen bara om att det ska vara dov inne så blir det kanonjakt i kullarna. Denna gång var det dock riktigt tomt och ett rådjur blev dagens resultat. Det var för oliwers Jack. En teori är att dovbrunsten är i antågande så att de har dragit sig ut till brunstområdena.

Vi tackar alla dock som hängde med denna dag. Vi hoppas på bättre lycka nästa jakt.

Dovjakt i Lofta

En av jakterna vi hade var i Loftahammar trakterna. Fina marker med relativt ok med dovhjort. Calle hängde med.

Jag gick första området själv med lilla Siri som går riktigt bra nu. Hon drev tre drev i denna såte där hon driver 15 minuter ungefär med riktigt bra återgång. Kul att se henne. Ganska aktiv i sitt sök med bra skall, grovt och hörbart. Återgången sitter riktigt bra. Kul med en sån unghund igen.

Sedan släppte jag Khan. Det är raka motsatsen. Han är lång i drevet och har en tendens att ta lite väl gamla slag. Vi får se om han fattar galoppen vartefter. Han har dock en förmåga att ta sig tillbaka till området vi jagar ganska snart. När Khan tagit upp så bar det iväg för att hämta Gaby som gjorde några förvirrade drev. En som ni hör riktig skitdag för mig. Trotts detta lyckades vi skjuta 4 dovhjortar. Så helt hopplöst var det ju inte.

Sista såten släppte jag taxen Pixi. Hon är rolig att jaga med. Finns nog ingen hund som är så positiv som hon. Full fart med öronen bakåtstrukna i vinden. Blir ofta ganska snabbt jakt. På denna mark verkar hon dock inte vilja jaga dovhjort alls. Korta konstiga drev tills hon hittar ett rådjur då bär det av på riktigt taxdrev. Det gör hon riktigt fint och vi tar henne innan hon kommer ner på stora vägen. Otäck väg med hög hastighet.

Som vanligt stort tack till markägare och jägarna som förgyller dagen.

 

Vildsvinsjakt i Mogata

Igår bar det av till Mogata. Det är nog tionde året jag jagar med det gänget. Ett trevligt gäng glada pojkar i varierande ålder. Denna dag var jag ensam hundförare. Det kan vara riktigt skönt att vara det ibland. Ett bra läge att ge unghundarna en chans. Valde dock att köra Gaby i första såten. Hon jagade nästan hela tiden, men kan inte säga att hon imponerade alls där. Mycket snurr och ganska dåligt spårarbete. En dovkalv blev skjuten. Inget drevdjur blev skjutet. Inget drevdjur gick ur såten heller. Det buktade hårt inne i kullen.

Nästa drev tog jag Siri som fick sitt andra släpp. Vilket släpp det blev. Hon tog upp direkt där vi gick in. Trodde det var rådjur, men när jag krockade med en brungris misstänkte jag att det inte var så. Snart small det uppe på Magnus pass. En gris låg, en större svart gris fortsatte. Siri närmade sig Magnus och han tog sig tid att berömma hunden och gå med den tillbaka tills hon fattade att hon skulle ta bakspåret till mig. Under tiden så small det på flera ställen. En svart gris påskjuten, som gick vidare. Åtta smet ut någonstans. En brungris låg. Siri kom tillbaka och tog ett nytt spår. Blev jakt och drev ner till Mattis som hade skjutit ytterligare en brungris. Perfekt unghundsjakt, med folk som tar sig tid att berömma hundarna och hjälpa dom tillbaka. Sedan hade hon tre drev till där inget kom ut direkt på någon passkytt.

Vi bröt när jag gått klart och omgrupperade för att kolla upp den svarta grisen som var påskjuten. Tog Gaby som är den hetaste på svinen. Skytten sa att det var en stor svart gris han skjutit på. Tydligt med blod i den dungen som svinet gått in i när den försvann. Alla skyttar på pass och jag spårade en bit. Ganska mycket blod i början, släpper Gaby och hon drar iväg 115 meter bort kontakt och det med besked. Går loss och jag hänger på. Tror nästan det ska gå ut till passarna. Svinet stannar dock 100 meter från vägen och tar skydd i lite torrgranar som ligger i en hög. Gaby  jobbar mycket när grisen. Jag smyger runt för att få skottchans. Fullt ös inne i granarna. Hör hur svinet klapprar med käkarna, jag hör hur betarna slår mot varandra. Ser hunden ibland, när den rödgula västen kommer ut och in ur granet. Så gör svinet ett utfall mot hunden, stannar och blänger på mig som sitter på knä fem meter bort. Har gjort detta misstaget förr och vet att de gärna anfaller när man sitter lågt. Tar chansen och drar en pärla bakom örat då hunden är framför trynet på svinet. Den dör omedelbart. Gaby är på den direkt och jag kan stolt medela på radion att svinet är dött. Herrarna kommer in i skogen och det skakas hand och tackas för insatsen, sedan börjar vi bärja den stadiga suggan ur skogen. Där bryts sedan dagen, en tidig dag vilket kan vara riktigt skönt då man hinner lite annat också. Denna dag blev det att fylla på ammo och skjortor till sasängen. Kul dag med bra hundjobb och riktigt bra jaktkamrater som tar sig tid att hjälpa till!

Åtvidaberg

Årets första jakt på våran mark i Åtvidaberg var i Söndags. Det är en rolig mark som håller riktigt mycket dov. Den stora nackdelen med marken är att 35:an går utmed den. Det är ju en relativt trafikerad väg och jävligt obehagligt att släppa hundar där. Vi är ett riktigt bra gäng med roligt folk och trevlig stämning.

Väl där startade vi såte numro uno och jag valde att sitta på pass. Är en relativt lätt jagad såte där viltet vill ut ur om råden ganska lätt. Vi sitter ganska tätt i torn här och har därför ganska mycket begränsningar på var vi kan skjuta. Jag hade lyckan att dra esset vilket är det i särklass hetaste passet. Rasmus gick med sin unghund Sätter’s Hugo som gjorde ett utmärkt jobb, dock lite långt i andra drevet. Det dröjde inte länge innan drevet började och stänkdjuren kom. Såg sammanlagt 30 dov i mitt pass, bara bra skottchans på en ensam smalhind som kom smygande ur planteringen framför mig. Den märkte mig inte, så det blev ett relativt enkelt skott. Den la sig så fort Saco Hammerheaden träffade kroppen. Två kalvar blev skjutna också.

Sedan körde jag Khan, han tog upp och jagade i närmare en timme. Under den tiden korsade han 35:an. Efter det fick vi tag på han. Under tiden stod jag och väntade vid gränsen och fick 20 talet dov i ryggen. Kom verkligen inte till skott på dom. När vi bröt den såten så var ytterligare en smalhind skjuten.

Sista såten satt jag på pass. Lite ovant för mig att sitta på pass. Ska jag vara ärlig så hatar jag det då det är så jävla tråkigt. Fast på denna mark är det sällan tråkigt att sitta på pass. Tyskar som driver för fullt och riktigt bra med dovhjort. Dröjde inte länge innan det blev upptag innanför mig och ut vid mitt pass som är det bästa passet i denna såte kommer ett helt koppel dov. Tar sikte på första kalven och skjuter när den springer. Tydlig skottmarkering och den stannar. Följer flocken vidare och ser inget mer skjutbart djur som är i läge. Kalven hänger med flocken, fast längst bak i gruppen. Sedan försvinner dom in i planteringen cirka 200 meter bort. Vi kördde tre eftersöksekipage på dom, varav ett proffs och fick inte tag i den. Det känns förjävligt, samtidigt kan man nästan inte göra mer än så. Dagen bröts där, fyra dov på åtta gubbar är väl helt ok.

Vassjakt med oväntad upplösning

I veckan har det varit en del större godsjakter, dessa nämner vi inte närmare  då dessa inte vill vara offentliga. Istället tar vi nästa vanliga jakt. I lördags var det dags för lite jakt ute i Gryt. Där har vi jagat i väldigt många år nu och börjar ha riktigt bra koll på var vi ska hitta svinen. Då dessa var målet med dagens jakt. Utöver dessa var det bara räv som var tillåtet. Den delen vi jagade nu är tre olika marker som går samman. Alla i lite olika storlek kan man väl säga. Det finns en större vass i södra änden av Hulsjön och två vassar vid två större viltvatten. Vi valde att börja vid den större vassen. Passkyttarna sattes ut i den strålande solen. Hundarna gjordes i ordning och utrustningen fick en sista övergång innan det var dags att starta jakten.

Jag och Oliwer skulle gå i vassen. Vi valde att starta Riva och Gaby, det visade sig vara en aning dumt val. Dessa damer tog ett bra tag på sig att finna grisarna och när dom väl gjorde det så var det ganska kompromisslöst. Det var minst sagt tumultartat i närmare tio minuter inne i vassen innan det gick loss. Både jag och Oliwer försökte ta oss in på dom, men tät vass och ett par surhål gjorde våra ansträngningar fruktlösa. Våra väl valda pass fungerade inte helt som tänkt och svinet tog sig igenom större delen av passkedjan. En passkytt fick dock en chans. Det var dock inte helt lätt att få in en träff då det gick minst sagt fort och var tätt. Jag gav mig ur vassen, satte igång Stellas grejer. Oskar tog henne och lämnade över henne till Oliwer som var säker på att det var mer gris i vassen. Martin kom ner med Merida. Damerna jobbade på och snart var det fullt ös i vassen igen. En brungris valde att lämna vassen och gå i Elins pass. Där gjordes inga misstag och den blev på pass. Under tiden hade jag hämtat upp damerna i en av vassarna vid det ena viltvattnet. Då det verkade vara tomt i den stora vassen så bröt vi för att lägga upp planerna på nästa såt.

Oliwer och Martin skulle ta en vass och en del vi kallar limpan. Jag skulle ta en annan mindre vass. Jag gick med både Gussen och Stella, Oliwer körde Riva och Martin med Merida. Mina damer tog upp direkt. Det var en räv som flydde ur vassen för brinnande livet. Där försvann Stella för min del denna såte. Gussen kom ganska snart tillbaka och vi rörde oss i ömsom vass kaveldun och slånbuskar. Helt perfekta svinmarker med andra ord. Oliwer hade storslam och det bokstavligt sprutade svin ur hans vass. Problemet där var bara att de flesta tog en ny väg, rakt ut i viltvattnet och där lyckades dom smita förbi passkyttarna hela tiden. Gussen började skälla 105 meter från mig och jag rörde mig ditåt. Hon var lite tveksam först, sedan kom det igång och när jag kom fram möttes jag av en ganska uppeldad hund och ett svin som gjorde smårusningar inne i kaveldunet. Tappade kontakten med dom två gånger innan grisen kom efter Gussen och möttes av en 308 Win i pannan. Där var det slut på det roliga för den. Vi körde vidare och ett tag där var det riktigt bra ösa och alla hundar jagade olika svin. Gussen gjorde sedan ett riktigt fint jobb på en gris som tog sig ut emellan oss som stod och lurpassade.

Sedan kom då det märkliga denna dag. Elin rapporterade att hon hade en älg med brutet ben hos sig. Inte lite halt utan ena benet var helt av. Som jaktledare denna dag kan en sådan sak ställa till det rejält om det är fel. En ordentlig utfrågning följde därför och hon  var helt säker, benet var helt av. Martin som var inne i såten framför Elin intygade att han också sett den. De hade bra koll på var den var så vi kopplade upp alla hundar. Vår eftersöksjour kontaktades och de bad oss kontakta polisen. De gav grönt ljus och vi började spåra den med en kopplad hund. Älgen var ganska boxad kan man säga och det dröjde inte länge innan den gick ur legan. Den låg bara 150 meter från Elins pass. Den gjorde en krok och kom tillbaka mot Elins pass, där ju ingen stod då hon gick med eftersöksekipaget som skytt. Innanför hennes pass är ganska snart ett sommarstugeområde. Dit in tänkte jag att vi inte vill ha ekipaget, även om vi hade passare på andra sidan det området. Då vi stod tät så tog jag en löpning in mot den dal där Elin stått tidigare. Hann inte ens upp i skogen när någon ropar på radion att jag ska stanna och kolla bakom mig. Där 40 meter bort står en ensam älgkalv. Den står mitt emellan mig, Oliwer och Jocke vilket gör att ingen kan skjuta. Jag vill ju också vara helt säker på att det är 100 % rätt djur. Börjar därför runda den mot Oliwers håll. Ser att det är blod på ena bakbenen ganska långt ner. Den märker mig och börjar halta mot skogen igen. Ingen tvekan om att benet faktiskt är av helt. Det snurrar bara runt i skinnet som håller det på plats. När den kommer in i skogen får jag kulfång och kan avfånga den ganska enkelt. Där kan man väl säga att dagens jakt tog slut. Vår sista såt var tom på lovligt vilt. Mycket trevlig dag och tusen tack till alla inblandade.