Listerlandet del 2

Söndag var planerad ner i skåne. Så bilen fylldes återigen med hundar och förnödenheter. Bilen rullade i 1,5 timmar innan vi mötte upp Jakob som skulle hänga med oss under dagen. Min föreställning av skåne var att det skulle vara glassiga sandgryt som var grunda. Detta skulle under dagen komma att ikullkastas.

Första grytet blev ett barnsligt enkelt gryt. Vid en liten damm låg tre ingångar varav ett var aktivt. Tog inga längre stunder så låg det still. Nerslag på 0,9, dock var det stenhård lera och armehackan åkte fram. Vi var dock snart igenom. En trängd grävling försökte smita i nerslaget. Den möttes dock av Gaby som inte tänkte likadant. Jag gillar hennes mentalitet. Hon slåss inte för att slåss, men släpper inget förbi sig utan svarar då med hårt mot hårt. Så även denna gång. Hon hade ett stadigt tag över båda käkarna och vi fick pilla lite för att få loss henne för att sedan spada lyfta henne och skjuta en grävling.

Efter det bar det av och kolla ett av de sjukaste gryt jag har sett. En jordhög som var kanske tio meter hög mitt på ett platt skånskt fält. Det såg ut som en ost med hål överallt och från toppen såg man färgorna ute till havs. Vi valde att köra med Martins sprängare Lo för att få en uppfattning om djupet innan vi gav oss på det. Grundaste vi hade var 3,3 meter så vi kopplade upp henne och drog vidare.

Nästa gryt låg i kanten av ett fält i en lite dunge. Tydlig aktivitet och bara en ingång. Stella fick chansen. Blev snabbt kontakt, men gick runt väldigt mycket och verkade ligga på två ställen som hon sprang mellan. Dock bröt hon ganska ofta. Vet inte om det är att hon inte är tillbaka efter sin senaste kull. Då hon verkligen inte har funkat alls i år. Förra året var hon utan tvekan den bästa grythunden. I år är det ingen tvekan om att Gaby tagit den rollen.

Därför kopplades Stella och Gaby fick chansen. Hon gick mellan de två platserna. Flyttade den ena ännu längre in och vi hade ju redan smakat på grytet när Stella var i, och det var jävulsk styv lera. 1,8-2,0 meter hade vi på pejlen. Det slutade med att vi hade gjort två hål på 2 meter med 2 meter mellan och grävling grävde in sig från den gången. Nu hade vi fått psykbryt och gett oss fan på att vi skulle ta denna. Så kampen började och vi grävde från båda hålen. 5 Timmar från släpp sköt Johan tillslut årets fetaste galt. Gaby skötte sig riktigt ok och jag kan utan tvekan säga att det var länge sedan jag var så sjukt sliten av ett gryt. Då var det bara att laga och sätta sig för att trycka 6 timmar i bilen hem. Gött mos!

Tusen tack för helgen Hampus, Jojo, Martin, Johan , alla markägare, guider och annat trevligt folk.

 

Listerlandet del 1

I fredags drog jag, Martin och Johan till Listerlandet i Blekinge för att hälsa på Hampus och Jojo. Det var ju inte bara för att dom är så trevliga som vi åkte dit utan vi tänkte väl även jaga lite. När vi kom ner bjöds vi på Hampus speciallitet, äggakagga som dom säger. Med stekt fläsk och lingonsylt var det sjukt gott.

Det är sjukt roligt att åka runt lite i landet vi bor i för att man får se helheten på ett annat sätt. När man bor på ett ställe kan man ju lätt tro att det är så det ser ut överallt. Vi tog lite sovmorgon på lördagen och sedan packade vi in oss med hundar för en dags jakt. Första grytet var tomt, andra bebott dock visade det sig inte vilja ligga still och det var på cirka 3,3 meter det rörde sig. Nu var det ju helt jävla sinnesjuk sand i detta grytet, med hundra procents rasrisk så vi tog beslutet att kalla ut hunden. Detta fungerade också. Sedan åkte vi på tomma gryt som inte levererade. Så när vi tog lunch hemma hos våra värdar var det en lite lätt uppgiven skara. Dock hade vi fått uppslag från en annan markägare på några gryt.

Vi drog dit efter lunchen och där fick vi tag på ett gryt i ett slye, där det var tiotalet öppningar.

Då det hade kommit en riktig störtskur under lunchen var det svårt att se om det var aktivt. När Stella smet ner så var det dock kontakt och det lät grunt. Tio minuter senare var det klart. Nästan för lätt. Stella låg still och det var 0,8 meter på pejlen.

Ett enkelt nerslag och en grävling som snällt tittar fram. Skolboksexempel på grytjakt.Efter lite lagning bar det av till nästa ställe var ett stenröse. Massa slån och sly och jävulskap. Kändes som vi skiter i det sa vi när Hampus såg en förrymd mink i det. Då det är minkfarmer överallt därnere så finns det en hel del ställen där det springer farmminkar i alla världens färger. Snabbt släpptes hundar. Gaby och Martins plott Colt, Jojo anslöt med Svea och det blev det vi gillar mest. KAOS! Mink hundar och galningar som härjar överallt. Sjukt skojj. Femhundra björnbär och slåntaggar senare fick hundarna tillslut tag på silverminken och det hela var över. Hela dagen var räddad. Efter detta drog vi å sköt trutar, det gick sådär, men  några fick vi.

Tidaholm

Förra helgen drog jag och Kaya till Tidaholm för att jaga med Bengtsson och Calle. Sedan skulle Johan, Martin och Linda ansluta plus Patrik som är en lokal förmåga med riktigt imponerande grävförmåga.

Vi kom ner på torsdagskvällen och på morgonen var det dags för jakt. Vi tog en tur med Wirpi som jobbade på med sök och senare slag. Blev dock inget upptag och vi övergick vid 10 tiden till grytjakt. Frasse fick första chansen. Ett beprövat gryt som är grymt fint. Dock hade vi problem sist där då vi aldrig fick det att ligga still. Nu visade det sig ta samma tur. Frasse hade kontakt emellanåt och det gick runt hela tiden. Efter någon timme gav vi upp och fick tag på honom.

Gaby fick en chans och efter tio minuter låg det still och sedan gick det loss för att genast lägga sig på ett ställe där Frasse varit tidigare. Nu blev det att börja på nedslag. Det var dock tydligt att det var en riktig kombatant vi hade med att göra då den tryckte hunden fram och tillbaka i gången. Detta gjorde att vi tog det säkra före det osäkra och gjorde ett nerslag bakom hunden för att säkra upp det hela. Sedan fick vi till ett där de låg och snart kom den farande och efter lite kaos låg den där och det hela slutade till vår favör. Grymt fint jobba av oss och Gaby.

Nästa dag var det släpp av stövare och Colt spårade in en grävling till ett gryt som vi visste var djupt. Wirpi tog upp hare som ganska omgående drog in i en hage med tjugotalet kor som jagade henne och där tog jakten slut för henne den dagen. Tråkigt som fan. Vi bröt och åkte hem å tog frukost.

 

Sedan bestämde vi oss för att prova ett nytt gryt Patrick hade. En gammal jordkällare med riklig aktivitet. Gaby gick in och det la sig på 3,2 meter under ett stenröse. Sedan gick det runt en del dock aldrig grundare än 3,2. Vi bestämde att delar av gänget skulle dra å kolla andra gryt om dom var aktiva.

För ovanlighetens skull kom den lilla damen ut på utkallning och det gjorde att vi kunde ansluta till resten.

 

 

 

 

Beslutet togs att vi skulle ge oss på sandgrytet som Colt spårat in i på morgonen. Sagt och gjort. Gaby släpptes och det blev still på samma ställe som vi grävde på för tre år sedan. Nu visste vi att det var djupt, sandigt och det var bara att ta i från början. Ett riktigt stort nerslag började där vi kunde stå tre till en början å gräva. Gaby låg still och efter några timmars fint arbete kom vi tillslut ner och kunde spada gången. En bit innanför låg Grimbart dock utan någon som helst tanke på att titta ut.

Detta gjorde att det fick bli en klassiker. Det vill säga vi kommer in till den. Ja vi vet det är idioti att göra det, med tanke på rasrisk. Dock är det så att ingen minns en fegis, och vi viker aldrig ner oss! Skämt och sido. Vi skulle aldrig göra det om vi ansåg att det fanns minsta risk för ras. Fast åtta år av grytjagande har gett oss den insikten, kunskapen och känslan av materialets risk att falla samman. Visst finns det gryt vi skippat för att rasrisken finns. Vi gjorde dock bedömningen att så var inte fallet här och vi avslutade enkelt och bärgade höstens största grävling. Gaby var grym och vi var det mä!

Bra jobbat och tack för ALLT Bengtsson. Mat, film, fina gryt, sällskap och kärlek! På återseende!

Fältprov

I Söndags var det fältprov i Skänninge. Tre hundar startade. All gick till 1:a pris. Det var gott om hare och vi var klara till lunch. Sätter´s Balder och Sätter´s Havanna startade. Balder som aldrig tränats på hare gick trots detta till 165 poäng och fick omdömet Utmärkt. Havanna gjorde ett helt klanderfritt arbete, där hon drev haren mer än 800 meter och över asfaltsväg utan att släppa spåret alls. Det gick spikrakt och återgången lika spikrakt. Grymt imponerande arbete av henne som resulterade i full pott på 172 poäng och utmärkt omdöme förstås.

Bra jobbat Linda, Calle och Krister. Vill också passa på att tacka Maria och Bengt för att det år efter åår ställer upp med detta prov som är av yttersta vikt för klubben! Tusen tack!

 

Den mest sociala jakten

Söndags morgon samlades vi kl.0600 och släppte stövarna. Martin Colt och jag Wirpi. Colt gjorde sin vana trogen en gedigen spårning. Han hittade ett nytt väldigt aktivt gryt. Wirpi gjorde ett bra slagarbete och reste tillslut en hare som hon drev i dryga timmen, dock mycket tappter och på det stora hela inte så imponerande. Efter detta så tog vi frukost och bytte hundar. 

 

 

 

 

 

 

Gaby Släpptes i, hon var dock påtagligt sliten av lördagens jakt och gjorde inte riktigt ett övertygande arbete. Efter drygt en timme fick vi dock fast det och kunde på lätta 0,9 meter ta oss ner och avfånga två höstfeta grävlingar. Detta följdes med en enkel lagning. Grytjakt är ju en jaktform som inte många ger sig in på och det finns till och med lågintelligenta inom jägarkretsar som är emot den. Jag skulle vilja säga att det är en av de mest sociala jaktformerna vi har. Där man verkligen har möjlighet att umgås. Det är sällan man har så roligt i jaktsammanhang som när man grytjagar.

 

 

 

 

Utöver det har veckan bestått av dovpürsch som gav en liten skovel och andjakt som gav riktigt bra resultat trotts helt odugligt skytte. En bra vecka hittills!

Bra grytjobb

I lördags var Calle och Linda uppe och hälsade på. På schemat stod något förvånande jakt. Vi började morgonen med en sväng med Wirpi som jobbade på slag, men inte tog upp. Sedan bara det av hem för frukost och sedan packade vi ihop för att dra till dagens första gryt. Gaby fick äran att följa med och prova. Vi släppte i och det blev ganska omgående kontakt. Det la sig under det utgrävda materialet vid grytöppningen och det var bara 1,0 meter så vi satte igång att gräva. Blev snappt nerslag då det

var finsand och vi spadade och lyfte upp hunden för att avfånga en grävling. Sedan var det ingen mer där bakom. Nu anlände Martin och Johan. Vi kunde glatt reta dom för att vi redan var klara. Detta visade sig dock vara felaktigt, då Gaby smet in igen för att återigen få kontakt. Nu låg det lite djupare, 1,4 meter visade mamut pejlen. När vi grävde en stund gick det loss och vi avvaktade en stund. Snarthade hon åter fått fast den dock och vi började återigen gräva. Grävningen gick bra och efter 30 minuter var vi nere. En lätt avslut och nu var grytet tomt.


Efter detta blev det att spana av 5 gryt som alla var tomma. Sedan fann vi ett som var väldigt aktivt. Vi hade dock en deadline denna dag då vi skulle möta upp Viktor för lite minkjakt. Det la sig på 2,0 meter och det kändes som om vi skulle misslyckas med att hålla tiden. Dock grävdes det som aldrig förr och nerslaget blev en bagatell. En stor galt avfångades och trotts att vi hade starka indicier på att det var fler bröt vi för att hålla schemat. Snabbt lagades grytet, sedan splittrades vi och jag, Calle å Linda åkte hem och åt lunch och bytte hundar.

 

 

 

Stella, Odessa och Mynta fick åka med ut till gryts skärgård. Väl där mötte vi upp Viktor och Oskar. Dom hade med sig Zorro och Frasse. Första fem öarna var tomma. När vi kom upp på sjätte ön märktes snabbt att det var något intressant där. Alla hundar sökte frenetiskt och efter 20 minuter fick vi napp, först Zorro sedan de andra. Hundarna kopplades upp och stör fram. Minken kom ut direkt och sprang mot sjön. Zorro var lös och kom snart ikapp den.  Med 20 centimeter till godo dök minken och försvann. Alla hagelskyttar ner till vattnet och där kom den upp ett skott mitt på, den hade dock redan dykt och skottet fick ingen verkan. Spänningen är olidlig och alla spanar. Oskar skriker att där långt där ute är den. 60 meter ut är nått. Det visar sig vara en nyfiken säl som undrar vad vi styr med, den ger sig dock av ganska omgående. Zorro som är lös hittar dock minken under den stenen jag står vid och det betyder att den osedd har tagit sig upp ur vattnet och in under stenen. Zorro kopplas igen och åter igen får vi ut minken. Denna gång väljer den att springa bland stenarna längs strandlinjen och eftersom att ingen är däråt går det att skjuta. Ett skott hinns med innnan den försvinner in under en sten. Dock är den inte kvar när vi kommer fram och hundarna släpps åter. Det är nu Odessa som finner den under en sten 40 meter längre bort. Nu slutar det med att den hoppar i vattnet och Stella simmar ifatt den och avslutar där. 

Vi provar en lite ö till och får snabbt intresserade hundar. Zorro, Stella och Odessa är alla lösa nu. Stella markerar först denna gången. När vi kopplar upp å pillar på så smiter den ut och in under en stor bumling. När vi får ut den därifrån springer den in mot mitten av ön där det växer mycket en av ömodell, det vill säga låg och täckande. Hundarna är lösa och de söker återigen efter den. Stella börjar gräva vid ett litet hål. Rätt som det är kommer den upp å sticker. Nu blir det liv bland enarna. Snart är dock minken borta och vi står utmed strandlinjen, när Oskar ropar att den återigen är i vattnet, fem skott senare är den 100% död och där avslutar vi en fantastisk jaktdag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tusen tack till alla jaktdeltagare och markägare som ställt upp denna dag.