Jag är egentligen inte mycket för utvärderingar och sentimentalitet, fast i detta fallet får jag nog skriva några rader. Udda avlivades igår efter en tids sjukdom. Nio år hann hon med, vilka år.
Hon har utan att överdriva gjort sig ett namn här uppe på östkusten. Redan som valp var det tydligt att detta var en hund som hade väldigt mycket jakt i sig. På den tiden hade vi Linderödsvin och dessa hade fått kultinga. Jag hade med mig Udda överallt och vill minnas att jag stod och klöv ved denna dag. Hon var med mig när jag gjorde det. Då staketen inte var i något vidare skick så gick kultingarna lika mycket i hagen som utanför. Udda som då var fyra månader flög på dessa och det hela slutade med att suggan fick tag på henne och vi fick åka och sy. Det verkade inte som om hon tog speciellt illa vid sig utan fortsatte jobba på svinen på bästa sätt. Första drevet kom i den här vevan.
Udda tror jag frälste de flesta hon träffade. En otroligt social och positiv hund. Lydnaden var riktigt bra på henne och 9 av 10 gånger gick det att kalla ut henne ur gryt även vid direktkontakt med grytviltet. Under åren har vi skjutit ett par hundra djur i gryt för henne och jag skulle nog säga att det är den absolut bästa hund jag sett på grävling.
Drevmässigt har hon varit selektiv. De första åren drev hon allt mellan 20-40 minuter. Sedan har hon sakta blivit kortare på allt utom vildsvin. Det är också här hon utvecklats mot att bli en riktigt grym hund. Hon har sprängt otroligt mycket svin ur planteringar och framförallt vassar. Den passionen hon hade för svin gjorde en lika varm i jägarhjärtat varje gång vi stötte på dom.
Fyra kullar hann det bli efter henne, tre blev acceptabla och en skit. 19 valpar har hon fått, 9 av dessa är meriterade och två avelsgodkända. På det hela är jag riktigt nöjd med det hon har lämnat. Hon blev ju också utsedd till årets avelstik förra året. Här får man passa på att tacka alla valpköpare för det jobb dom lägger ner och det engagemang ni visar. Tack!
Jag vill avsluta med att tacka Udda som kom som en knubbig tjockisvalp, för att sedan frälsa mig för rasen tysk jaktterrier. Vila i frid, nu tror ju inte jag på sånt där tjafs med ett liv efter detta, men om jag har fel hoppas jag du jagar på utav bara helvete där!