Jag är egentligen inte mycket för utvärderingar och sentimentalitet, fast i detta fallet får jag nog skriva några rader. Udda avlivades igår efter en tids sjukdom. Nio år hann hon med, vilka år.

Hon har utan att överdriva gjort sig ett namn här uppe på östkusten. Redan som valp var det tydligt att detta var en hund som hade väldigt mycket jakt i sig. På den tiden hade vi Linderödsvin och dessa hade fått kultinga. Jag hade med mig Udda överallt och vill minnas att jag stod och klöv ved denna dag. Hon var med mig när jag gjorde det. Då staketen inte var i något vidare skick så gick kultingarna lika mycket i hagen som utanför. Udda som då var fyra månader flög på dessa och det hela slutade med att suggan fick tag på henne och vi fick åka och sy. Det verkade inte som om hon tog speciellt illa vid sig utan fortsatte jobba på svinen på bästa sätt. Första drevet kom i den här vevan.

Udda tror jag frälste de flesta hon träffade. En otroligt social och positiv hund. Lydnaden var riktigt bra på henne och 9 av 10 gånger gick det att kalla ut henne ur gryt även vid direktkontakt med grytviltet. Under åren har vi skjutit ett par hundra djur i gryt för henne och jag skulle nog säga att det är den absolut bästa hund jag sett på grävling.

Drevmässigt har hon varit selektiv. De första åren drev hon allt mellan 20-40 minuter. Sedan har hon sakta blivit kortare på allt utom vildsvin. Det är också här hon utvecklats mot att bli en riktigt grym hund. Hon har sprängt otroligt mycket svin ur planteringar och framförallt vassar. Den passionen hon hade för svin gjorde en lika varm i jägarhjärtat varje gång vi stötte på dom.

Fyra kullar hann det bli efter henne, tre blev acceptabla och en skit. 19 valpar har hon fått, 9 av dessa är meriterade och två avelsgodkända. På det hela är jag riktigt nöjd med det hon har lämnat. Hon blev ju också utsedd till årets avelstik förra året. Här får man passa på att tacka alla valpköpare för det jobb dom lägger ner och det engagemang ni visar. Tack!

Jag vill avsluta  med att tacka Udda som kom som en knubbig tjockisvalp, för att sedan frälsa mig för rasen tysk jaktterrier. Vila i frid, nu tror ju inte jag på sånt där tjafs med ett liv efter detta, men om jag har fel hoppas jag du jagar på utav bara helvete där!

Igår bar det av ut i Gryts skärgård. Jag, Viktor och Janne tog en tur i deras nya båt. Med oss hade vi Zorro och Frasse. Plus Udda och Embla.

Blir mycket spring i och ur båten och då de flesta öar vi söker av är ganska små så går det fort för hundarna att söka av det hela. På den 6 ön fick Zorro kontakt med något och snart var alla hundar där. Efter lite skällande kopplade vi upp hundarna och minken smet utan att vi såg den. Vi hörde dock ett plask när den sprang i en stor vattenpöl. Hundarna släpptes och de tog spåret mot sjön. Snart dök den upp ute på böljorna blå, dock dök den upprepade gånger. Efter ett antal skott fick vi den.

Resten av dagen bjöd på prima sol och en fet huggorm som inte lyckade bita någon av hundarna.

Grymt fin dag med grabbarna grus. Tack för igår!

Minkjakt är ju idag en marginaliserad jaktform. Trotts att sjöfågelstammen minskar i hela Östersjön. Nu är det ju inte bara minken som är boven i det dramat. Miljögifter och annat spelar självklart också in. Vi är några stycken som kollat upp vår möjlighet att jaga mink i Gryts och Loftahammars skärgård. Det visade sig inte särskilt svårt att få markägare att ställa upp på det. Efterfrågan är stor och mink finns. Förra helgen var vi ute en sväng i Gryts vackra skärgård. Solen sken och det var varm. Vi fick då bara kontakt med en mink och den fick vi inte fram.

Igår åkte jag och Jocke till Loftahammars skärgård och testade om vi kunde ha mer framgångar där. När det gällde vädret var det stor framgång. Solen sken och det var knappt någon vind att snacka om. En fin dag att åka runt i denna vackra miljö, med två tyskar i båten. Gå iland på småöar och låta hundarna söka av dom. Då detta är en helt ny jaktform för oss så har vi ju ingen större koll på den.

Vi hade ett antal tomma öar innan vi fick drev på något på en ö. Gaby och Gussen fick dock ingen ordning på det och vi fick ge upp. Några öar senare fick vi tydlig kontakt i en slänt med massor av stenblock som var överväxta av mossa.  Det var dock helt omöjligt att komma åt nått där. Vi fick återigen ge oss. Nästa ö var det dock åter kontakt i liknande stenområde. Nu höll hundarna på som tokiga och rätt som det var så fick Gussen bort mossa och gjord mellan några stenar och då blev det liv på minken som visade sig ligga inne under en sten där den inte kunde ta sig längre in i stenröset. Gussen var helt till sig och Gaby som hittat en egen väg in bland stenarna låg och öste på.

Med en pinne så lyckades jag få den att fly och den smet mellan stenarna ner mot havet. Jag och Jocke fick kasta oss ner mot havet och simultant sköt vi den när den simmat fem meter ut i vattnet. Glädjen var stor att vi lyckades få en mink med oss tillslut. Riktigt rolig jaktform som vi kommer ägna oss mer åt. Tusen tack till Jocke för det eminenta sällskapet och en fantastisk båt. Även ett stort tack till Magnus som ordnat alla öar åt oss.

Stella fick igår fem fina valpar. Två tikar och tre hanar. Återkommer med mer info till er på valplistan inom de närmaste dagarna.