Härom kvällen var vi ute och spanade av fälten. Kan bara återigen konstatera att fodringen fungerar bra och skadorna är minimala. En galt fann vi dock på som inte riktigt hade förstått att fälten är offlimit område. Den var långt in på ett stort havrefält. Fördelen med den årstid vi nu befinner oss i är ju att mörkret liksom aldrig riktigt lägger sig. Nackdelen är att det blir sent när man är ute.

Ansmygniingen på denna galt var lätt då vi hade perfekt vind och en liten holme att gömma oss bakom, vi smög fram och upp på holmen. Den gick lungt och åt cirka 80 meter från oss nu. Först hitta bra skjutstöd, sedan konstatera att det verkligen är en galt, hårkorset i nacken och krama avtryckaren. Önskade effekt och en havretjuv mindre.

Nu har valparna flyttat ut i hundhuset. Det är en väldigt tidig kull när det gäller att gå och äta. Ett gäng riktigt pigga valpar.

Kaya min yngsta dotter älskar verkligen att hålla på med valparna och, denna kull är födda i hennes rum. Där de nu också bor och tas om hand av just den samma. Det är ingen tvekan att det är kraftig dryck i Stellas spenar. På en vecka har de blivit runda fina tjockisar som mest sover.

Gårdagen bar det av ut i skog och mark igen. Viktor och jag tog en tur. Snart kommer vi ut på marken och då klockan bara var 22.00 så var det forfarande ljust. Första fältet vi passerar står det en stor ensam gris på. Bara att åka och parkera bilen, för att sedan plocka fram grejjerna. Viktor tar bössa jag kameran. Sakta smyger vi ner till gärdeskanten. Den står kvar och vinden ligger rätt. Vi börjar ansmygningen, efter bara 50 meter kommer det fram ytterligare tre grisar som tidigare varit skymda av en udde.

De tar fart mot första svinet och tumullt uppstår. Vi ser att det är en riktigt stor galt och en mindre galt som inte riktigt är överens om vem som ska vara runt de andra två som verkar vara gyltor. Den större av galtarna jagar bort den mindre som drar sig upp mot foderplatsen. Vi bestämmer oss för att försöka ta oss dit. Den större kommer dock snart lunkande ditåt med. När han kommer fram försöker han visa att det är hans foderplats också. Det rör sig mycket därframme. Vi smyger in på cirka 40 meter för att kunna avgöra med 100 procents säkerhet att det är galtar. Den store försvinner dock och när läge kommer klämmer Viktor till den bakom örat. Skottet tar och den ligger på plats. Kvällen fortsätter och vi har mycket observationer på gris dock ingen som vi kommer åt.

Igår smög vi oss in på denna galt. Han stod i lugnan ro och åt i skogskanten. Med rätt vind och indianfötter inga problem att komma in på 30 meter för att pilla in en bakom örat.

Vi hade fler grisar ute igår dock inga som var skjutbara. Kan dock konstatera att fodringen fyller sin funktion. Mycket svin i skogen och knappt någon i sådden. Skadorna i år har varit minimala.