Ja jaktsäsongen 16/17 är ju inte slut om man ska vara petnoga. Dock är hundjakten slut sedan 15 mars då rävjakten slutade.

Det har i mångt och mycket varit en annorluda säsong. Lite mindre injagade tyskar än på länge, unghundar som inte hållt måttet och avvecklats från kenneln.Ska man kolla på det hela sammantaget så har det gått bra. Grytjakten tog fart igen detta år. Det vill jag främst tacka Martin, Micke och Viktor för. Då grytjakt själv suger, men i goda vänners lag är den en av de trevligaste former av jakt. Att ha ett gäng grabbar och tjejer som alltid ställer upp och är sugna gör det hela otroligt mycket roligare. Att sedan sälja hundar till människor som är grymt sugna på grytjakt gör det ju riktigt roligt, i år har det främst varit Calle, Linda och Bengsson som har hakat på. Det är väldigt roligt att kunna åka till varandra och jaga gryt. Udda är ju en grythund som man inte behöver fundera så mycket på, hon löser det mesta. Stella har denna säsong gjort mycket bra jobb. Hon har ju ett aningen resolut arbetssätt. Unghunden Gaby tycker jag har gått från att  vara oprövad till att ha tagit tre raka grytjaktsprovs ettor, det innan hon fyllt 2 år, det talar för sig själv. De andra avkommorna från Sätters kennel har fungerat riktgit bra. Det är grymt roligt att så många vill använda sina hundar även i gryt. Slutresultatet i år hamnade på 65 grytvilt för hundarna, vilket är riktigt bra med tanke på att vi i princip inte jagat gryt mellan 1 oktober och 31 januari. Stort tack till alla markägare, jaktlag och goda vänner som låter oss komma och jaga. Nu är det inte långt kvar till första agusti, då kör vi igen.

Sedan har vi drevjakterna. Där kan man väl säga att det har ändrat sig väldigt mycket på de 8 år jag haft tyskar. När vi började jaga med dessa hundar så var det mest rådjur och älg som man stötte på i skogen. Sedan har hundarna gett mig otroligt mycket fina jaktmöjligheter på marker som jag tidigare inte vågat drömma om. Kollar man på jaktbilderna från det gågna året så är det inte så där väldigt mycket rådjur längre. Vildsvinen har ju helt klart tagit över som det dominerande viltslaget. Hundarna fungerar ju grymt bra på svin också, utan tvekan de bästa hundar man kan ha som passkytt enligt min egen smak. Att mina hundar har visat sig vara riktigt bra i vassarna är ju något som gett oss många möjligheter att komma ut på många marker som vi aldrig varit på innan. När det gäller årets bästa jakt så är det nog ingen tvekan om att det var den storjakt som för tredje året i rad annornades i Gryt. Hundarna som användes var två spetsar och resten tyskar, tror inte det var många passkyttar som hade tråkigt den dagen. När kvällen kom låg inte mindre än 21 svin. I godsjaktkretsar kanske inget märkvärdigt, fast för en ”bonnjakt” är det riktigt bra.

Många svin har det blivit i år för hundarna. Ska jag krypa till korset så är ju svinen det roligaste som finns att jaga. Att få ta sig fram i vassarna när det är full cirkus därinne är en obeskrivlig känsla. Att komma så när svinen och hundarna gör man nästan ingen annanstans i skog och mark. Det märks också att hundarna gillar att jobba med svin i riktigt tät terräng. Väldigt utmanande och eggande för hundarna som bara verkar uppskatta den jävliga terrängen som vassarna trots allt är.

Jag vill tacka alla jaktkamrater som gjort denna säsongen till vad den varit och på återseende.

För någon vecka sedan var jag på årsmötet för tysk jaktterrier klubb. Där fick jag ta emot vandringspriset för årets avelstik som gick till min tik Hivlingens Udda. Detta är ju egentligen ett pris som visar att man har engagerade valpköpare som väljer att starta sina hundar på prov. Udda har haft fyra kullar och många meriterade avkommor. Så ett stort tack till alla valpköpare!

Udda som nu börjar vara till åren är den hund som frälste mig. Hon är enligt mig allt en tysk ska vara. Hon behövde aldrig någon injagning utan fungerade direkt. Redan första jaktåret sköt vi flera rådjur, vildsvin och älgar för henne. Drev tiderna låg då i början mellan 30-40 minuter. Idag har de blivit lite kortare utom på Svin och Kron. Hon är utan tvekan den bästa grythunden jag stött på än så länge, hon har ett förnuftigt fast kompromisslöst arbetssätt. Vi har skjutit närmare 200 grytvilt för henne. Hon är kompromisslös med svinen och är otroligt possitiv i sitt sätt. Utseendemässigt är hon kraftig och fin. Man finner inget av den där snipiga modellen som man ibland ser i rasen. En social hund som de flesta fäster sig vid direkt. Hon har varit en trotjänare som under sju års jagande alltid har varit med och gett många passkyttar en fin jaktupplevelse.