Stövarjakt i gryt

Förra veckan som många andra så blev det några släpp med Wirpi. Hon har ju inte riktigt förstått vad vi ska jaga utan jagar det mesta med stor passion. I torsdags var dock jag och Martin ute. Han släppte sin plott Colt som efter ett långt slagarbete fick upp en räv. Wirpi släpptes på spåret och gjorde ett bra jobb där. Räven gick dock upp i rök efter tre timmar och i ren frustration tog vi ett gryt.

Gaby gjorde ett bra jobb på en tjurig grävling som låg i vatten nere i grytet. Som vanligt kom jag inte hem riktigt i tid, älskar dig Mika för att du står ut med mina galenskaper!

Gaby och Martin med grävlingHelgen innan kom ingen uppdatering här anledningen var att jag var på krösusjakt i Danmark. Fasanjakt i herrgårdsmiljö. Roligt och annorlunda. Dock bara att inse att lerduveskytte är ett måste i framtiden.

 

Skärgårdsjakt

I lördags bar det av till stora Ålö. En ö på cirka 500 hektar. Vi möttes av Tobbe vid Breviksnäs brygga med pråmen. Två Hillux med en flock hundar tuffade sakta ut mot ön. Månen lyste vackert över skärgården, det var lugnt och stilla. På väg

Väl där möttes vi av jaktarrangören och snart började det välla in folk. Många skyttar och boende på ön var med för att delta i denna jakt. Vildsvinen har ställt till med mycket på ön och nästan ingen tomt är orörd. Vi fick också skjuta rådjur och en älgkalv. Calle som var jaktledare för dagen höll först genomgång med mig, Martin och Martin som var dagens hundförare. Sedan en genomgång med skyttarna. En väldigt välplanerad jakt med tydlig genomgång och mycket bra information. Riktigt välarrangerat.

Martin och Martin skulle börja på en halvö och jag på en annan. Passkyttarna kom snabbt ut och relativt snart kunde vi komma igång. Jag körde Stella. Hon hade ju vilat fredagen så hon var mycket pigg. När vi körde igång ville Calle att jag skulle ta en snabbtur ända ut på udden på denna halvö, trotts att det bara var några hundra meter ut till vattenlinjen. Innan jag hunnit hundra meter small första skottet. En stor galt låg. Stella stack iväg och efter någon minut kontakt med gris. Hon drev den på Calle. Dock valde grisen att runda en vik och ut på nästa halvö. Stella stannade vid vattenlinjen. När jag kom dit såg jag en skaplig galt på väg över sundet till nästa del av ön som skulle jagas under eftermiddagen. Stella och jag gav oss av ner mot Calle för att sedan fortsätta i den riktning vi egentligen skulle gå. Stella stack ut på sök och fann snart en sugga med två brungrisar. Dessa drev hon mot skyttarna, de vände dock och kom ner mot mig. Jag såg dom passera på 40 meter inne i slyet på en mosse. De vände dock åter upp mot passkyttarna och en av dem blev kvar där. Stella däremot valde att driva de andra två genom hela ön där de hoppade i sjön och simmade vidare.

Under tiden hade de andras hundar kommit upp till den första galten som blev skjuten. Trotts ett perfekt bogskott levde den efter cirka 30 minuter. Merida kastade sig dock över den och jag löpt ner mot platsen då jag var närmast. Martin wchtel stod och skällde och Merida satt som ett ankare i den. Den låg på frambenen och slog med huvudet. En fot i nacken och en vass stickkniv så var det över. Otroligt att grisen levde så länge efter det skottet.

Galt som fick stickas

Nu small det både här och där, de andra gick vidare. Jag begav mig mot en passkytt två pass bort för att kolla upp en påskjuten gris. Väl uppe hos Micke låg en gris, en var dock påskjuten och hade gått till nästa skytt som också skjutit på den. Jag gick därför vidare mot Jocke som var den som sist sköt på den. Påvägen dit hörde jag dock Martins wachtel skälla ståndskall. Den var släppt på en gris som han skjutit på . Jag var närmast så jag skyndade mig ditåt. Väl där ser jag hunden utanför en liten plantering, med ett stort slånbärssnår i. När ett skott smäller sticker hnden iväg. Det var Martin som skjutit sin påskjutna gris.

Den andre Martin som nu kommer mot mig med Merida i koppel är snart framme och vi släpper henne. Som en raket far hon in i slånet och ut på andra sidan kommer fyra svin. Flocken delar sig och Stella som precis var på väg mot mig ansluter med Merida. En gris blir skjuten för hundarna och en stänkis springer på Tobbe och blir skjuten.

Där bryter vi såten och gör lite eftersök. Sista eftersöket är precis i kanten på såte två. Stella som är öm i tassarna får vila och Udda får komma ut. Jag tar eftersöket på den grisen som Micke och Jocke skjutit på. Jocke går med mig. Vi söker och Udda tar ett spår går 150 meter upp i skogen och det blir liv där. När vi kommer fram far hon runt som en illbatting bland sälgsnåren på en frusen våtmark. Snart springer två brungrisar ur en buske, den ena blir kvar där. Det är dock inte den skadade och den andra ser inte heller skadad ut. Vi tar med oss grisen och gör ett nytt omtag, ingen kontakt och vi hamnar åter i mossen, så vi tar en chansning och fortsätter i den riktning som brungris nummer två sprungit. Efter cirka hundra meter har Udda kontakt igen. Dock bryter hon och springer runt i cirklar. Husse svär över oduglig hund och Jocke ser mest fundersam ut. Snart blir det dock kontakt och det står stilla. Vi smyger ditåt, eller försöker i alla fall. Snön är skarp och det knastrar om varje fotsteg. Grisen är arg och Udda närgången. Hon har dock lite respekt för den och jobbar på en till två meters avstånd. Efter lite om och men kommer dock skottchansen och vi kan avsluta. Nu var det rätt gris och ett skott hittar vi efter lite letande framför bakbenen, egentligen bara tarmskador och absolut inget blod på hela vägen. Skönt att avsluta väl dock.

Sätter´s Merida Udda med kulting Udda med lyckat eftersök

Sista såten blir vldigt kort och Merida hinner driva ut en stor galt innan vi bryter. En älgkalv faller också i denna såte.

Merida med sin galt

En grymt fin dag med bra hundjobb av alla hundar och trevligt folk. När mörkret faller står bilarna på pråmen  med en släpkärra, med elva grisar, en älgkalv och ett rådjur som skulle till Mossebos vilthantering. Tusen tack för att vi fick komma. Måste bara inflika hur sjukt nöjd jag är med Stella som för bara några veckor sedan blev skadad i slagsmål med svin och nu när såren läkt jagar som om inget skulle ha hänt, det är en riktig tysk det!

Dovhjort i mufflonskogen

I fredags bar det av till Mogata. Där skulle det jagas var tanken. Hundförare var jag och Martin. Första såten är en fin kulle mot havet, med fält runt. Kan låta som en slaktsåte, det är dock förvånande ofta som djuren tar sig ut ur såten utan att erbjuda skottchans. Jag gick med Gaby och Martin gick med Merida. Gaby med sitt pigga och aktiva sök fann snart djur, drevet buktade runt i denna såte och ville inte gå ut på någon passkytt. Merida tog däremot upp och drev ett rådjur rakt genom passkedjan som inte hade möjlighet att skjuta på den. När Gaby släppte kom hon tillbaka till husse, tog snart upp igen och drev två rådjur ur såten och på en långtur. Hon släppte dom 2 km bort. Vi valde att bryta såten här. Martin åkte och hämtade Merida och jag Gaby som satt i en hästhage. Ett stänkdjur sköts i såten.

Stänkdjur

Andra såten har fått namnet mufflonkullen. Där har det så länge jag jagat med detta gäng funnits mufflonfår. Dessa har dock varit på utrotningsgränsen och har därför varit fredade. Det har varit ett stående drev i denna såte. De har också kommit i knät på mig varenda gång. Nu har de dock blivit så många att några småbaggar ska få skjutas. Då jag aldrig skjutit något mufflon har man ju lite sug på att få göra det. När jag gick in med Udda gjorde Martin detsamma med Merida. Udda blev riktigt taggad och snart var det liv i skogen. Snart kom rapport om att 8 svin gått ut utan att någon kommit åt dom. Som tur var bryter Udda snabbt och kommer tiden. Undertiden jagar Merida dov som buktar fint i såten. Mufflonflockarna smiter också ut utan att någon kommer åt dom. Udda tar snart upp dov som hon spränger och gör korta drev på. Merida driver tre hjortar på Martin som skjuter en fin skovel, Hjortarna fortsätter ut på fälten och en stånghjort blir skjuten av en passkytt. Udda driver ovanför oss och den buktar trångt. Två dov kommer förbi oss utan att erbjuda skottchans. Det lät som om det var dessa hjortar som hon drev. Snart hör vi dock något komma nerför berget mot oss och genom träden ser man en hög dov komma. Två snabba skott och en kalv och en hind ligger kvar. Udda fortsätter och snart smäller det på fälten igen. Dovhind påskjuten, dock inte kvar på fältet.

Bonnjakt Dovkalv för Udda Fin pojke Udda med dovhinden

Vi bryter nu såten för att omgruppera och göra eftersök i en närliggande kulle. Passkyttar sätts ut och jag och Udda går in. Det tar inte lång tid innan hon får tag på hjorten. Den är dock för pigg för att hon ska komma ikapp. Dock försöker hon. När hjorten och Udda kommer ut över fälten ligger hon tätt på. Mattis sätter dock ett rutinerat skott som avslutar eftersöket.

Grym dag med fint väder och trevligt folk, tusen tack för det grabbar!

Planerad parning

Stella kommer nog att börja löpa under februari och hon kommer då att paras med Jaktnästets Ekkel.

stella-nojd

Stella som vi kallar henne är en kanonfin hund med ett underbart temperament. Hon kommer ur Grekas Adel och Tyjas Rambo. Där fadern är en riktig maskin, långa drev och riktigt skarp.Stella har bra sök och lagom skärpa. Drevtiderna är mycket bra, närmare 15-40 minuter med klockren återgång. Mycket spårnoga är hon vilket gör att dreven inte går för fort och djuren buktar ganska bra för henne. Hon har en nästintill perfekt återgång. Hon jobbar riktigt fint i gryt och med väl avvägd skärpa på svinen.

Dogbase:000, 102, 109, 110, 112, 106

Uppfödare: Grekas kennel

Mått:37/48

Bett:42 tänder korrekt bett

LL-Status: N/N

Meriter:

Utställning, Good

Ga Sprängare, GK

Anlagsprov Fält 166, Mycket bra

Grytjaktprov, förliggare 2:a pris

Ekkel

Namn: Jaktnästets Ekkel

Mått: 36/48

42t korrekt bett

LL-status: N/m

 

GA-prov: Kvalitet 1

Anlagsprov Fält: 164 poäng

Vildsvinsprov (Tyskland): S/

Utställning: Excellent CK

Ozzy får man väl säga är en hund med utpräglad vildsvinspassion som tog sitt S/ vid 14 månaders ålder och har stor skärpa och dådkraft i kontakt med vildsvinen, arbetssättet har varit konsekvent sedan första släppet i hägn vid 8 månaders ålder. Drevtiderna på dessa brukar ligga runt 1-1,5 timme. På rådjur så får han anses vara en kortdrivare, hjort och älg något längre. De gånger han har drivit räv så har drevtiderna legat omkring 20 minuter. Hemma är han en lätthanterlig hund och kommer bra överens med alla människor, vuxna som barn.

Kolmården

I lördags och söndags var jag och hundarna och jagade i Kolmården. Det är ju minst sagt annorlunda marker mot vad vi brukar jaga på. Ren skogsmark med otroliga mängder kronhjort.

Första såten gick jag med Stella som först drev rådjur vilket vi inte fick skjuta då det var spetsar i såten. Hon gjorde ett kortare drev på dom som tur var och kom snart tillbaka. Stack iväg igen och snart hörde vi henne skälla. Det var vildsvinsskallet som kom fram. Tog upp pejlen och kollade. 150 meter från oss, nere mot en sjö jobbade hon på. Ljudet hördes otroligt dåligt då snön låg tung på allt i skogen. När vi närmar oss går det loss och vi kan i snön se att det handlar om flera djur som inte rör sig på samma ställe. Efter en kvart kommer vi ifatt och hittar Stella som rör sig in och ut på flera ställen. Verkar som om det ligger gris både här och där. Jimmy säger plötsligt till mig och när vi vänder oss ligger en ensam gris 4 meter bakom oss i en enbuske. Vad som skulle vara ett enkelt skott resulterade i ett långt eftersök, där Stella skötte sig utmärkt på en 80 kilos gylta. Efter mer än tre kilometers gångstånd, drev och ståndskall får vi till slut död på den och vi kunde andas ut.

Bra jobb av Stella

En kronspets gick igenom isen på en sjö och det blev bara en kortsåte efter detta.

Söndagen var helt ok och Stella hade två drev på kronhjort, dock inget som gick i pass. Trevlig helg med trevligt folk och bra väder. Tusen tack att jag fick komma.

 

En riktigt kall jaktdag

Imorse ringde klockan vid sex. Efter två snozningar kom jag upp. När kläderna var på och näsan kom utanför dörren kände jag att detta är en riktigt kall dag. När hundarna var packade rullade bilen och först då såg jag temperaturen. -21 grader. Huva tänkte jag, det är ju alldeles för kallt för hundjakt. När vi samlades i kojan blev det en lång stund framför brasan. Efter detta spred vi ut oss för att spåra av marken lite. Min grupp åkte och kollade lite gryt för att se om någon räv krypit in denna kalla morgon. Så var inte fallet.

Solen steg upp och vi hade fått koll på vart vi hade svin i några småsåtar. Temperaturen var nu betydligt bättre och det kändes försvarbart att släppa hundarna nu. Jag och Gaby gick först på en lite halvö, som egentligen bara är en plantering och ett kalt berg. Tre passkyttar ställde sig och jag släppte. Dröjde dock en bra stund innan det blev kontakt och när det väl blev det gick det loss omgående och rakt ut genom passlinjen på det enda stället där ingen nådde den. Gaby drev den rakt genom skogen till fälten. Där hon bröt. Sedan hade hon drev på åtta hjortar, ett rådjur och tre hjortar. Inget djur gick i pass. Sedan bröt vi så att det inte skulle bli för kallt för henne. Sedan tillbaka till kojan för att värma hund och gubbar.

Efter lite tjatter så ställde vi upp nästa område vi visste att det var svin i. Oliwer gick med Sätter´s Riva. Vi stod på ett vackert pass, vid ett fält och en eksluttning. Fyra passkyttar var det och väldigt långa fält att täcka.

fint-pass-som-gav-tre-vilt

När Riva tog upp kom det get med kid nerför sluttningen ut på fältet framför oss. En vissling och båda stannade, självklart stod get och kid paralellt. När de började röra sig igen var det med fart och i en vid båge tillbaka in i såten igen. Samtidigt kom ytterligare en get med kid från samma håll som de två första. När de kom ut på fältet ytterligare en vissling, samma sak upprepar sig igen. Fast när denna get börjar röra sig, fanns en yttepytte chans som utnyttjades, en ljuddämpad pisksnärt gick genom luften och kidet slog ihop. När Riva kom fram reste sig kidet och vi fick springa ut för att avliva det efter att Riva föredömligt tagit det i halsen.

skammad-bock-killing-som-riva-tog

Samtidigt ropar Viktor på radion att det kommer svin framför honom. Då han är passgranne till oss så ser vi honom lägga sig ner för att ta stöd och snart snärtar det till. Svinen försvinner in i slånbärssnår och en springer in samma väg de kom från. Oliwer och Riva rör sig nu mot det hållet. Riva kommer ner till slånet och det blir kontakt med svin. Riva kommer ut med två svin som hon jobbar så närgånget på så någon mer skottchans blir det inte för Viktor. Samtidigt kom ett rådjur på Oliwer som bommar det. Då kommer tre rådjur rakt mot oss i sluttningen. Dock står vi lite tokigt till och varje steg knarrar i den kalla snön. Rådjur är misstänksamma och stannar varje gång någon av oss rör sig. De väljer att inte gå ut på fältet utan går istället längs med det i sluttningen. När de stannar efter en vissling kommer ett skott på den minsta. Den gör ett hopp upp i luften och kravlar sig upp för branten och försvinner.

Samtidigt kommer Rivas två svin förbi Oliwer i skogen och tre snabba skott avslutar jakten på dom. Nu går Oliwer ner mot platsen där Viktor skjutit på svinet. Gott om blod till en början, som snabbt avtar. Riva tar sig an svinet och Oliwer beskriver hur drevet går. Det går ner mot havet och vi fruktar att det ska ta sig ut längs med sjökanten, där ingen står. Jörgen som har grannpasset till oss löper ner mot sjön och vi springer mot hans pass då svinet lika gärna kan komma dit. Vi ser hur grisen kommer mot vårt håll, snart försvinner det dock bakom en höjd. Plötsligt kommer det över höjden framför oss med bra fart. När det nästan är framme vid gärdet tvärstannar det och skottchansen kommer, en snärt går och svinet vänder rakt mot oss. En smäll till och den slår ihop. Den sista smällen var helt onödig då den första satt perfekt.

riva-med-svin

Nu blir det eftersök på rådjuret, Riva springer lätt ifatt det och Oliwer kan avsluta. Skottet hade tagit båda frambenen precis under buken.

Grym dag och bra hundjobb, skyttet var väl lite sämre. Dock tre svin och två rådjur på fem jägare är ju helt klart godkänt. Tusen tack för idag!

Stövarjakt

Igår fanns det äntligen spårsnö. Jag, Jörgen, Gustav och Daniel gav oss ut för spåra efter räv. Rävspår fanns det gott om, dock fick vi inte upp någon räv. Jörgen och hans stövare spårade en räv till ett gryt. Wirpi tog upp en hare och Gustav fick avsluta. Då var wirpis första hare skjuten. Även denna gång ett väldigt kort drev innan den gick i pass.

wirpis-forsta-hare

Efter detta kollade vi grytet med Gaby. Det blev snabbt kontakt. Det blev dock stilla och ingen räv kom ut. Minutrarna gick och fingrar och tår blev bara stelare och stelare. Efter en lång stund pejlade vi där de legat mer eller mindre hela tiden. 1 meters grävning i prima matjord och max fem minuter senare kunde vi lyfta upp Gaby, som låg på fantastiskt fint och avsluta en räv som omgående stack fram huvudet.

gravrav-for-gaby

En solig och fin dag om än lite kall bitvis.