Nu har det varit mycket dåligt med jakt. Operation och husrenovering å sjukdom har gjort det som en av de sämsta oktobrarna rent jakttillfällesmässigt. Får fylla på med lite opublicerade jakter från grävlingsäsongen.
En av de sjukaste jaktdagar vi haft var nog när jag och Johan fick för oss att köra ett snabbgryt. Ett beprövat gryt som inte brukar erbjuda några större hinder. Denna gång ville det sig dock annorlunda.
Vi släppte i Stella som ganska snabbt fick kontakt. Efter ett tag nerslag på 1,8 meter. Stenhårt och ultratorrt gjorde det lite tjärvare än vanligt. Vi gav upp när vårat andra nerslag på 1,8 meter gått åt helvete. Udda fick chansen. Kontakt och hon låg still. 1,8 låg det på igen. Då hör vi ett skall bakom oss. Vänder oss om och ser Stella slinka ner i en grytgång. Hon har alltså lyckats ta sig loss från halsbandet och slank in. Två hundar i gryt är aldrig bra, men Udda och Stella i gryt är mycket obra, då de damerna avskyr varandra som pesten. Nu började det röra sig som bara den i grytet och det lät väl inte så väldigt lovande. Jag försökte få ut hundarna och efter cirka en timme kom Udda utkravlandes. Har sällan sett henne så sliten. Hon hade fått riktigt med däng från Stella, som valde att inte komma ut utan nu åter låg där Udda legat när hon smet in.
Vi var nu dock helt energilösa och övervägde hur vi skulle göra. Johans fru kom ner med gårdagens middag till oss och vi fick till och med efterrätt. Nu kom snart energin tillbaka och vi gav oss fan på att ta denna grävling. Nerslag påbörjades och efter närmare åtta timmars jobb fick vi slutligen efter en riktig närstridsupplevelse död på en stor fet grävling!
Det är ju sjukt skönt att ha såna jaktkamrater som inte viker ner sig i dessa lägen, utan är lika dum i huvet som en själv, tack Johan!