Grävlingjakt med rävavslut

 

Påväg till grytet

Grabbarna i gropen

Fint!!

Idag blev det att åka till Jimmy och hans jaktlag för att jaga gryt. Han hade ett nytt fint gryt som han trodde var bebott och när vi kom fram såg vi att det var en korrekt iaktagelse. Mycket spår runt grytet så Etta fick axla ansvaret att försöka fixa till det som behövdes för att få till ett avslut. Efter ganska kort stund blev det stilla och pejlen visade 1,4 meter. Bara att sätta igång. Det var fantastiskt att gräva här då det var sandlådesand och väldigt lite rötter. Snart var vi nere, helt perfekt för en gångs skull också. Ett lyftes ut och en fet galt avlivades. Vi kollade om det inte låg någon mer innanför, men det var tomt och lagning av nerslaget påbörjades.

Dagens första

Etta fick gå en runda i grytet och fick åter kontakt. Nu ville det sig dock inte lika väl då den gick loss varje gång vi kom när med nerslaget. Etta som normalt går att kalla ut, vägrade komma ut och det dröjde en och en halv timma innan hon kom ut. Detta lagom när Jimmy hämtat Udda i bilen. Etta hade haft några riktiga duster och det lämnade även en del blesyrer på damen. Udda gick in fick kontakt och tryckte fast den och som vanligt låg det bergfast. Detta på ett tidigare påbörjat nerslag. Så nerslaget gick fint och en riktigt aggresiv sugga avlivades.

Dagens andra

Efter detta hem och tvätta och ta hand om hundar. Sedan åkte jag och Udda ut till Jörgen och gänget som hade räv på benen med stövarn. Jag tog ett pass på vägen och fick där se räven komma ut på fältet för att på 100 meter passera mig i lugnt tempo. Där kopplade vi upp då Rali då hade jagat räven i ganska många timmar. En räv fick dock sätta livet till när jag och Martin fyllde på åtlarna.

Tack till alla för en solig och rolig dag!

Parning

Stella åkte för en vecka sedan till sin tilltänkta hane. De fann varandra ganska fort och det har skett fina hängningar. Så om allt är som det ska kommer det att komma valpar i början av april, dessa kommer att vara leveransklara i början av juni.

Dogbase på denna parnig ser ut så här: 0 101 116 110 110 106 LL/N/N Valparna föds alltså med LLstatus N/N

Häxjaktens Ragge

 

 

 

 

 

 

 

 

Hund: Häxjaktens GA Ragge SE44884/2012

Efter: Häxjaktens DW Grym

Undan: Anja Vom Elsterberg

Storlek: 36/48

42 tänder, korrekt bett (41 i dagsläget då en hörntand gick av i en grisbatalj)

Strävhårig

Dogbase-värden: 096, 118, 108, 106, 105. PLL-värde: N/N

Meriter: Anlagsprov, Fält 166 p Mycket bra

Grytanlagsprov, Kvalitet 1

Grytjakt prov, Sprängare 60 p 1a pris

Viltspår, Anlagsklass Godkänd

Viltspår ÖK, 1a pris

Utställning, Very good

Ragge är en kompakt hane som påminner om hur tyskarna såg ut förr.

Hemma är han lugnet själv, genomtrevlig både mot männskor och andra hundar.

Ragge driver allt klövilt i 15-20 minuter vid bra kontakt, annars släpper han tidigare. Skadat vilt håller han på med tills det är klart.

På gris jobbar han nära och intensivt med rejäl pondus för att få fart på dem.

I gryt är han en utpräglad sprängare som inte ger räven någon ro, vilket brukar resultera i en sprängd räv.

Grävling försöker vi undvika, då han inte är någon förliggare och inte kan låta bli herr Grimbart.

I stamtavlan återfinns både Donn vom Mardersteg ock Viltskräckens SB Kay som båda har lämnat bra efter sig.

 

Stella profil

 

 

 

 

 

 

 

Stella som vi kallar henne är en kanonfin hund med ett underbart temperament. Hon kommer ur Grekas Adel och Tyjas Rambo. Där fadern är en riktig maskin, långa drev och riktigt skarp.Stella har bra sök och lagom skärpa. Drevtiderna är mycket bra, närmare 15-40 minuter med klockren återgång. Mycket spårnoga är hon vilket gör att dreven inte går för fort och djuren buktar ganska bra för henne. Hon har en nästintill perfekt återgång. Hon jobbar riktigt fint i gryt och med väl avvägd skärpa på svinen.

Dogbase:000, 102, 109, 110, 112, 106

Uppfödare: Grekas kennel

Mått:37/48

Bett:42 tänder korrekt bett

LL-Status: N/N

Meriter:

Utställning, Good

Ga Sprängare, GK

Anlagsprov Fält 166, Mycket bra

Grytjaktprov, förliggare 2:a pris

 

 

 

 

Eftersök!

Igår efter jobb och träning kom jag hem och tog hand om hundarna. Efter detta skulle mat intagas med min fantastiska familj. Då jag såg att jag hade tre missade samtal från samma person på väldigt kort tid kändes det som om det var viktigt. Min kära sambo tyckte nog det kunde vänta tills efter maten. Ringde upp och det visade sig att de hade en skadeskjuten räv som de spårat till ett gryt. Maten kastades in och packning snabbt avklarad. Udda fick följa med då vi inte ville misslyckas med en påskjuten räv och den damen släpper aldrig ett skadat vilt. Väl framme möttes vi upp pejl på och hund in. Ett grunt gryt och kontakten kom ganska omgående. Lite batalj och snart låg det still. Under en stenmur intill ett stort körsbärsträd. Vi fick ju börja med att flytta på kulturarvet som någon lagt så mycket tid på att bygga.Väl ner kunde vi inte se räven. Trångt och stenigt var det. Körsbärsträdets rötter hjälpte ju inte direkt till och till slut fick vi öppna rakt på där vi trodde räven låg. Trycket på räven blev ju nu stort och den ville för allt i världen ta sig förbi Udda. En rutinerad hund som hon slösar inte med sin skärpa, men sätter in den när det behövs och nu var ett sånt tillfälle. I den lilla hål vi fått upp mellan rötterna såg jag terrier och räv om vartannat. Jag fick använda näven och rätt som det var satt där en räv. Ett dumt drag för nu visste vi ju var den var och jag fick tag runt nacken på den och efter lite övertalning av Udda släppte hon taget och räven kunde dras ut och avlivas. En riktigt stor hanräv med en dålig smäll i bakdelen.

En eloge till Johan som tog ansvar och spårade räven och såg till att avsluta det han påbörjat, fler såna jägare och inte minst trafikanter behövs. Ta eftersöken på allvar!

Sist men minst Udda, du är för grym!

Udda med stor hanräv

Sammanfattning av drevjakterna

Flyende svin

Nu är det då slut på drevjakterna för denna säsong. Kommer väl bli någon mer grytjakt och förhoppningsvis har vi rätt underlag för stövarjakten, så vi kan få spränga någon räv också!

Ska man nu skåda bakåt de gångna fyra månaderna har det varit både mot och medgångar. Det som var absolut värst denna säsong var att förlora Hivlingen´s Rex som var en otrolig hund som alltid presterade bra. Han kommer att saknas något otroligt. Vi har dock fått hem en liten krabat från honom och vi hoppas att hon kan leverera lite av hans kavlitét. När det gäller att säga vad det bästa är så har jag ju svårare att välja ut en speciell händelse som den bästa.

Så jag tar upp några istället. Att Sätter´s Etta har blommat ut under säsongen är fantastiskt kul. Jag visste ju sedan ifjol att hon fixar att söka och driva med goda resultat, men när det gäller vildsvinen har hon verkligen visat att hon är med i leken. Tydligaste exemplet var nog på jakten där hon kompromislöst kastade sig in i slånet och mötte en mycket upprörd 80-90 kilosgris. Grisen valde ganska snart att fly och lämna tätningen. Drevet slutade i havet och grisen drog längsta strået. Som minne från den jakten fick ett 10 centimeter är på bröstet och en ännu säkrare attityd mot svin.

De andra hundarna tycker jag har funkat mycket bra. Stella fortsätter vara en drivare av klass och rang. Hennes drevtider ligger ju ofta på lite längre tider, men med felfri återgång. Jag kan verkligen inte klaga på de två äldre damernas prestation.

Stella hade ju en fantastisk premiärjakt där hon under en hel dag bara jagade gris i vass och slån. Hon hade bara grisdrev och ytterst fina jobb på närmare 20-talet svin. Den dagen var jag mycket nöjd med henne och väldigt glad att jag gav henne den tid hon behövde för att mogna.

Udda gjorde ju ett fenomenalt drev på en kronflock som först hamnade hos husse som fick äran att nedlägga en kalv. Därefter drev hon dem i pass 800 meter bort för att ge skottchans på ytterligare en kalv.

Det som ger en liten extra krydda tycker jag är att höra av från alla valpköpare hur det går med valparna. Uddas första kull och Stellas första kull verkar ha kommit igång riktigt bra med undantag för någon hund. Riktigt roligt att ni återknyter till mig och uppskattar verkligen era insatser på prov och utställningar.

Kan också passa på att säga att jag verkligen tycker att det är mycket roligt att det är så många som kollar på hemsidan och följer bloggen. Under 2014 var det mer än 40000 besökare. Jag kommer att fortsätta förbättra hemsidan bloggen och filmandet.

Jag vill också passa på att tacka alla som bjudit mig och hundarna under säsongen! Hoppas vi syns snart igen!

Fin vass

 

 

Drevjaktsäsongen avslutas

I fredags var jag ute och rastade Udda som visade att hon visst kan och vill jaga rådjur. Hon körde ett rådjursdrev i 45 minuter med bra återgång, detta var avslutningen på dagen. Innan det hade hon haft ett rådjursdrev som resulterade i en bom.

Igår bar det av till kolmårdsskogarna för att jaga. Under natten hade det snöat, dock inte så mycket här hemma. När jag kl 06. 00 styrde bilen härifrån snöade det fortförande. Jag hämtade upp Rasmus och Sätter´s Ligo. Snömängden ökade ju närmare Kolmården vi kom. Väl där låg ett snödjup på 10-30 centimeter av ny blötsnö. Kändes inte riktigt optimalt för en tysk jaktterrier som har en mankhöjd på max 40 centimeter. Nu var det ju sista dagen och det erbjöds en prima startsåte. En ogallrad granplantering i bästa svinålder på uppskattningsvis 10 hektar. I utkanten av den låg också en frekvent besökt foderplats. Kändes lovande!

Jag gick med Udda. Kom in 200 meter från vägen så såg jag en större årsgris gå ur legan och Udda såg den med jakten var igång. Nackdelen med snön denna dag var att den låg som en ljuddämpande matta ovanpå allt. Skallen hördes max 80 meter. Grisarna ville inte ut och dreven stannade ungefär var femtionde meter och det blev batalj. Då vi var ganska få denna dag så blev passkedjan gles något som utnyttjades av grisarna som gång på gång tog sig ut ur såten utan att visa mer än spåren i snön. Udda följde dom alltid en bit för att släppa och komma tillbaka. Där hon ganska omgående kom i kontakt med nya grisar. Så här höll det på i nästan två timmar. Det är vackert att se en så liten hund kämpa på i den bitvis riktigt tjocka snön. Det märktes dock att hon också kände att detta gav problem då hon var lite mer avståndtagande än normalt mot grisarna. Det är jag tacksam för. Tillslut fick hon fart på två fjolingar som kom i pass för en skytt. Skottet gick grisarna delade på sig och Udda följde fel gris. De hade kommit ut på ett hygge i ena kanten av planteringen. Jag kom ut på hygget och kom på ett spår med blod i. Nu bröt vi och ställde om. Den påskjutna grisen hade gått in i såten igen. En i jaktlaget kom med sin unghund som han ville spåra med. Jag skulle gå bakom med Udda och släppa om grisen gick upp. När Udda återkom gick vi igång. Efter att vi gått 100 meter i planteringen reste sig grisen ur legan. Självklart kunde jag inte få på något skott. Istället släppte jag Udda och Conny även sin unghund. Drevet gick i en båge runt oss. Snart skrek Conny att grisen är här. Vi stod då cirka 20 meter från varandra. Det var ytterst bra att han skrek, för dels visste jag var han var och sedan kastade grisen rakt mot mig. Conny hade nämligen fullt med snö i aimpointet. Svinet kom nu rakt på mig ur närmaste gran och första skottet tog i ryggen andra skottet på mindre än en meters avstånd tog i nacken och det hela var över. Udda var snart där och över den. Fint jobb av damen. Det är något visst att skjuta med öppna riktmedel. När Rasmus kom in till oss för att få dra ut den döda grisen reste han en stor svart gris bara 30 meter från oss. Vi hörde inte ens grisen, Udda gjorde däremot det och drog på ett sista drev ur såten.

Årets sista drevjaktsgris

Nästa såte gick Rasmus med Ligo. Han gjorde en fantastisk fint drev på kron. En kron blev påskjuten men gick undan. Mycket blod i spåret tydde på träff. Ligo fångades in och vi samlades för att lägga upp planen för att avsluta detta på snabbast och effektivaste sätt. Passkedjan ställdes ut igen och Rasmus gick med Ligo i lina jag med Blasern utan kikarsikte för att slippa snöbekymmer. Efter att vi spårat den i mer än en kilometer förstod vi att detta var ingen bra träff. Då kom vi ut i en myrkant och ute i bröten av döda träd och vass låg den på cirka 80 meter. Tyvärr reste den sig direkt och jag får erkänna att mitt skytte räckte inte till på det hållet med öppna riktmedel. Tre bommar blev det i det täta skiten, inte helt förvånande. Nu ställde vi om igen och Rasmus gick ut med Ligo och jag spårade för hand. Nu tydde spåren på att den stannade oftare och oftare. Varje gång med en stor blodansamling som resultat. Efter cirka 800 meters spårning såg jag huvet av den under en gran. Den reste sig och kastade rakt bort från mig utan att erbjuda skottchans. När jag följde spåret kom jag på jaktledaren för dagen som inte sett den passera på 50 meters håll i relativt öppet landskap. Snön tog bort alla ljud. Nu hade vi tur att den kom i pass hos en passkytt som sköt den och den blev kvar där. Ett elakt skott mycket långt fram i bogen, framför benen och under halsen. Fint att vi fick stopp på den innan mörkret kom.

Fint med snö I blodspåren

Tack för dagen och att vi fick komma.