Igår bar det av ut mot Södra Finnö. Dagen skulle jagas på två marker som gått samman för dagen. Tiotalet passkyttar och jag som hundförare. Med för dagen var Stella, Udda och Etta. Första såten gick jag med Udda och Stella. Det dröjde länge utan upptag och jag började få känslan av att det kanske inte skulle bli allt för många drev denna dagen. Då small ett skott. Knaster i radion och rösten där förmedlade att han skjutit på en gris och att gruppen grisar hade gått åt flera håll. Jag var inte så väldigt långt från skottet av ljudet att dömma. Hundarna som låg ute 150 meter tog upp och drevet gick ner mot asfaltsvägen. 100 meter innan den delade hundarna på sig båda fortförande med fullt drevskall. Udda stannade snart för att stå med ståndskall. Stella drev åt andra hållet utmed vägen. Uddas drev gick loss efter någon minut. Nu fortsatte det mot landsvägen. Nytt stopp precis vid vägen och hon släppte där av någon anledning. Båda hundarna kom tillbaka ganska samtidigt och vi fortsatte. Snart tog Stella upp igen åter ute på 150 meter. Drevet buktade runt et tag för att sedan gå mot landsvägen, där hängde hon på ett tag. Bröt dock efter 10 minuter. Under tiden hade jag och Udda gått vidare i planteringen där vi befann oss. Udda stack på någon löpa och när Stella kom åter tog hon samma. De gick en bra bit tysta och kom ner till han som skjutit på grisen. Stella fortsatte på löpan och var borta i över en timme. Udda och jag fortsatte att gå och snart tog hon upp på en höjd som jag gick nedanför. Snart smal ett skott och radion knastrade åter. En dov låg. Flera djur fortsatte med Udda efter sig. Där jag stod kom en ensam smalhind och smög förbi. Den fick gå och jag stod å njöt av Uddas fina drev. Det gjorde en stor bukt och vände tillbaka mot det hållet som första doven blev skjuten vid. Snart smal det igen. En dov hade skjutits på, med tydlig träff, men den fortsatte. Udda låg inte långt efter. Jocke försökte stoppa den trebenta doven, men sly och fart gjorde att det inte gick vägen. Jag drog mig upp mot honom. Han var uppe bland den självföryngrade slyskogen. När jag kom upp så vi såg varandra small två snabba skott och sedan ett tredje. På radion medelade Magnus att det var över för den trebenta hjorten. Vi gick åt det hållet och småpratade lite om jakten som hitills gått ganska bra. När vi kommer ner från en liten höjd pekar han och berättar att där nere i slyt kom doven. Jag kollar dit han pekar och ser en älg stå och titta på oss på 20 meter. Då de hade en vuxen kvar på tilldelning frågade jag om det var ok att skjuta en älg? För det står en därnere. Jocke som inte ser eftersom han är lite längre fram och har sly ivägen tror jag skämtar och säger att det är bara att skjuta. Bra tänker jag tar upp bössan och kollar av läget hittar bogen och osäkrar snartt därefter snärtar Blasern till och älgen brakar iväg. Jocke som trodde jag skämtade utbrister förvånat.
– Fan jag trodde du drev med mig!
Vi går ner för att hitta älgen 15 meter från skottplatsen. Ett avfångningskott skyndar på dödens antågande. Vi småskrattar lite åt den minst sagt oväntade vändningen på jakten och snart ropas det på radion och vi bestämmer oss för att bryta.
Vi drar ut älgen till en skogsväg och samlas för fika.

Efter detta tar vi en såte till. Jag går nu med Etta och Stella. Det tar återigen ganska lång tid innan det händer nått. De tar upp ett rådjur som de drar ett tag med. Etta bryter som vanligt först. Hon kommer på bakspåret till mig som står på ett litet berg. Hon drar iväg på sök åt motsatt håll där Stella nu driver rådjuret. Etta tar upp och drevet går utmed vägen där passkedjan står. Stellas rå har hoppat över vägen vid Niklas utan att ge skottchans. När stella kommer till vägen bryter hon. Hon genar på vägen tillbaka till mig. Ibland har de sån fruktansvärd koll på vart de har gått och tar sig genandes rakt till sin löpa för att slippa ta hela löpan tillbaka, grymt imponerande tycker jag som utan GPS inte kommer ur skogen.
Det drev som Etta har är på en ensam dov som en av passkyttarna ser siluetten på när den passerar på en höjd ovanför honom. Det blir inget med det drevet och snart har jag två hundar tillbaka. Vi traskar vidare i den kuperade skärgårdsskogen. De drar påda från den plats där Etta tog upp sitt drev och efter 250 meter drar drevet igång och nu buktar det snävt. Hundarna ligger på bra i skallet. En ensam Dov paserar mig två gånger utan att erbjuda skottchans. Tredje gången kommer den förbi och jag svingar med och drar två snabba 308 win mot den. Ser tydlig skottverkan och följer den med kikarsiktet för att se den försvinna bakom en höjd. Tar mig dit för att finna den död. Rapporterar det och väntar in hundarna som inte ligger långt bakom. Vi går vidare och det dröjer inte länge så reser de nått igen och Stella som jagar denna längst driver i fina bukter runt passkyttarna som står inne i såten. Ingen kommer åt den. Den som är närmast är jag som ser den på 110 meter stå och kolla på Etta som söker nedanför den sluttning som den står i. Etta får dock snart doften i nosen och jakten drar igång. Grymt bra flyt på jakten i denna såte. Jag kopplar upp Stella när hon kommer på löpan, nu ligger hon långt efter. Vi går vidare och Etta kommer ifatt oss. Lagom för nästa upptag. En ensam dov kastar sig ur en tätning där hundarna är och går ur marken omgående. När hundarna kommer tillbaka bryter vi.

Mycket bra dag med fint hundarbete och bra resultat för att vara i den östgötska skärgården. Tusen tack till alla inblandade!