Borta bra, men hemma bäst!

Igår efter att änderna fått mat tog jag en sväng för att kolla att vildsvinen inte gett sig på vallarna nu när vätan har återvänt till landet. Vi har under detta året verkligen lyckats hålla dom borta riktigt bra. Detta trotts riktigt kraftig stam. Bockjägarna från Danmark har skjutit två föregående vecka och en av dom hade en morgon observerat över 60 vildsvin. Alla dessa i eller kring viltåkrarna som har hållit grisarna borta från fälten. Detta tillsammans med bra jakttryck på fälten och åtlar som det inte skjuts på sommartid har gett den effekt vi velat ha. Nu är det dock dags att vara ute igen då de verkar hittat ut på fälten igen.

När jag kom ut igår hade dimman redan lagt sig över de låglänta fälten och örat fick bli mitt hjälpmedel i jakten. Efter en kortare promenad på fälten hörde jag att det var vildsvin ute och drog mig mot ljudet. Snart såg jag mörka konturer i dimman. Dessa hade dock redan märkt att något var på G. Jag tog en liten löptur för att genskjuta dom, vilket lyckades. Snart kom dom där på 90 meter som ett pärlband. Tre riktigt stora suggor och cirka 10 brungrisar. En bra bit efter dom en mitt emellangris. Den stannade och vädrade. Hårkorset låg då redan på plats och smällen ekade ut i nejden. Träningsskyttet har verkligen gett effekt. Har nu i sommar skjutit mer än 1000 skott och det börjar kännas, en fin känsla att känna sig riktigt trygg i sitt skytte.

Grisen slog i på plats. En riktigt fet gylta var mitt första intryck. Den luktade dock väldigt mycket galt och i slaktrummet gjorde vi upptäckten att den hade någon slags tveköning. En pungkula, ett mycket speciellt kön som utåt såg ut som en vagina men inne i kroppen var utvecklad till en penis. Naturen är i sanningen spännande.

Björnjakt

I torsdags åkte jag upp till Jon Hagen för att vara med på mitt livs första björnjakt. Vi skulle jaga på Vildmarksguidernas Camp. Där Jon och Hans pappa är involverade. En helt fantastisk anläggning som har det mesta. Vi åt en fin middag när jag kommit fram och sedan läggdags. Riktigt tidig uppstigning och intagande av frukost. Sedan utplacering av skyttar. Jag gick med Jon som gick med sina två gråhundar. Det var stora områden som jagades av och hundarna jobbade på frisök. Mycket spår på att det fanns björn i området. Hallonsnår som var genombetade, slagna myrstackar, repade blåbärsbuskar och slagna getingbon. Hundarna hade en del kontakter, för vår del blev det mest älgkontakt i första såten. Efter några timmar var det genomgånget och en misstänkt björnkontakt som inte gav resultat. Nästa försök gick Jon bara med en hund och det var en unghund. Vi hann knappt upp för första höjden innan vi trampa på en ganska färsk björnbajs. Vi tyckte vi såg avtryck efter björn också och nu blev unghunden helt till sig och började skälla mot ett större stenparti. Efter att ha kollat av  det så insåg vi att vi behövde andra hundar. Unghunden kopplades upp och Pär Frank kom med sina ungplottar som släpptes, 150 till 200 meter från oss reste något. Blev ett fantastiskt drev runt en stor myr där vi stod. Drog sig ner mot passkedjan, studsade där och upp mot oss. Nu blev det ståndskall inne i en ungskog. Vi drog oss ditåt och nu började ju känsla infinna sig i kroppen. Desto närmare vi kom desto mer bankade adrenalinet i kroppen. Plottarna öste på och vi smög oss in sakta, men säkert. Tillslut kom vi fram på ett område med storsten och där var plottarna och skallade in mot en stor skrev. Nu och då hördes upprörda ljud där inifrån som tydligt visade att det inte var någon grävling som låg där i alla fall. Hundarna plockades undan och vi stod på stenarna ovanför. Nu bankade det bra i hjärtat får jag lov att säga. Inget hände, jag stod kvar och Pär började se om det gick att peta från andra hållet, eller in bland småskravlet. Desto längre tiden gick så ökade ju modet och vi började väl ana att detta är inte björn. Till slut såg vi den och kunde konstatera att det var järv som hundarna fått fatt i, efter fotografering drog vi oss därifrån och lätt den va, vilket plottarna Milton och Mandela inte alls var nöjda med.

Nästa dag gick jag med Pär och hans plottar. Vi fick ganska snart känslan av att vi haft björn inne på natten. Nyslaget jordgetingbo och en jädra aktivitet i hallonsnåren. Efter en kort stund tog plottarna upp. Det är ett häftigt ljud de ger i från sig när de driver, vilken baslåda de har. Drevet gick mot det håll där hundföraren Håkan Engmans jämte hade fullt ståndskall. Innan hundarna hunnit fram dit hade det gått loss och alla hundar kopplades upp. Istället släpptes nu Pärs rutinerade gråhund Rävas HAOO Ari som det tidigare skjutits flera björnar för. Han drog iväg på långdrev han och efter någon timme blir det ståndskall på andras marker. Kontakt togs med jaktlaget där det stod och tillstånd om att ta oss in var inga problem. Pär och Jonny Ganroth smög på ståndet. Vi andra som gått med hundar passade av. Sakta gick det undan för dom och ner mot oss. Hundskallet öste på bra nu och riktningen var den raksträcka som jag och Jon täckte av. Då varsnade björnen Pär och Jonny. Gjorde två skenanfall och drog iväg tillbaka mot vårat område igen. Återsamling och bara att bege oss mot marken, innan vi kom fram ropade de på radion att björnen var påskjuten av en passkytt. Ari ståndade den 130 meter in från platsen och nu kändes det som det snart var över. När vi kom dit så snabbplacering och Jon och Pär gick in för att avsluta, vilket gick problemfritt då björnen var på sin sista kraftreserv. Grattis till Torbjörn Olsson som fick skjuta denna 89 kilos björnhona.

Söndagens jakt var blöt och jag och Jon fick ingen kontakt. Pärs Milton fick däremot upp en björn och gjorde ett kanondrev som passerade passarna på bara hundra meter. Vinden gjorde dock att den drog på långkörning. Ari som släppts på löpan kom ifatt och drog iväg. Jag å Jon hade närkontakt trodde vi men ut kom en ensam gråhund och man får bara erkänna att hur bra hundar man än har så går det sällan som man vill.

En fantastisk upplevelse och sjukt duktiga hundar, otroligt trevligt folk och vacker miljö. Tack till alla inblandade!

Udda växer

Nu råder det ju ingen tvekan om att parningen tagit sig och med bara cirka två veckor kvar så ser Udda mer och mer ut som om hon svalt en fotboll. Jag kommer höra av mig till alla spekulanter så fort valparna föds.

Äntligen trillade de dit

Nu har bockjakten dragit igång och i samband med den kommer också eftersöken. Vi hade 5 eftersök första två första dagarna, nog sagt om detta. Själv har jag inte jagat bock alls. Istället packade jag igår bilen med hundar och plockade upp Oliwer för att sedan åka mot Norrköping. Där hade vi en markägare som gärna ville att vi skulle komma och tömma lite gryt.

Vi kollade igenom lite gryt och fann snart ett fint sand gryt som var aktivt och släppte ner Sätter`s Etta. Hon sökte igenom grytet bra och fick sedan kontakt. När det legat still ett bra tag på samma ställe tog vi spadarna och började gräva. Etta jobbade på bra, kom upp och kollade läget nån gång, men gick alltid ner och öste på igen. Ett fint skall har hon den lilla damen. 1,4 meter sand senare var vi nere och kunde lyfta undan Etta för att avsluta det hela med Colten. Två grävlingar stack fram nosen och togs av daga.

Efter dessa lyfts ut hade Etta inget intresse av att gå ner igen överhuvudtaget. Hon var däremot mycket stolt och nöjd över grävlingarna. Vi fikade lite och under tiden tyckte Etta att det var läge att slinka ner igen. Där låg fler så nu blev det fina skall igen. Denna gång grävde de igen sig så vi fick gräva lite mer för att komma åt dom. Nu hade Ettas självförtroende stärkts och hon jobbade på riktigt nära. Efter en stunds arbete kunde vi dock lyfta hunden och avsluta jakten.

En mycket fin dag med bra gryt, tusen tack Micke för att vi fick komma och på återseende. Kul att vi fick avsluta för en unghund som nu gjort några riktigt fina grytjobb, men där avslutning saknats. Nu satt den ju där efter ett jobb som Etta gjorde med bravur.

Veckan som gått

Jag har varit lite dålig på att uppdatera veckan som gått. Har inte varit helt jaktfritt. Mest har det blivit lite kvällar med vakjakt vid kornet som nu blivit intressant. En av kvällarna fick Rex komma lös på en grävling som vi observerat. Den stannade ganska snart efter ett ganska bestämt arbete från den jaktfrustrerade herrn. Per fick avsluta det hela . Kul för Rex att få jobba lite.

Sedan fick jag och Kaya göra en utryckning med Stella då en bekant hade fått en ovälkommen gäst i ett uthus. Där hade den inskansat sig under en hög med virke. Det visade sig sedan också att den var påkörd på rumpan. Synd att inte folk tar grävlingarna på större allvar när man kör på dom. Är ju också omfattade av lagen kring trafikolyckor som allt annat vilt. Nu slapp den lida mer i alla fall!

Efter detta tog vi en tur för att kolla av några gryt och fann detta.

Så vi släppte i Stella som fick kontakt direkt. Efter att ha jagat runt den inneboende i grytet en stund blev det bergfast och jag kunde gräva mig ner. För att ganska enkelt lyfta ut Stella och avfånga en hygglig galt som hen fick apporttera ut. Bra jobb av Stella och Kaya som orkar åka med pappa på alla galna upptåg.

Grytjakt i Gryt

Idag tog jag och hundarna en sväng till Gryt. Vi mötte upp Johan och en kompis till honom som redan hade rekat gryten och hittat två som var aktiva. Vi tog det enklaste först. Jag valde att ge Sätter´s Etta en chans. Hon gjorde ett riktigt bra jobb. Snabb kontakt och motade in dom i en bohåla. Tyvärr sumpade den mänskliga faktorn det hela och när vi kom ner gjorde vi det mitt i bohålan. Där vi möttes av två förvånade grävlingar. Följden av det blev att de gick loss. Efter detta redde hon inte riktigt ut det hela. Vilket vi senare fick en förklaring på. Vi bytte hund och Stella gick in. Efter en stunds sök blev det kontakt och ett nerslag på cirka en meter gjorde att vi ganska odramatiskt kunde avsluta det där. Dock låg där bara en grävling. Stella sökte på och efter en stund hittade hon nummer två. Ett nytt ungefär lika djupt nerslag och även denna grävling kunde tas av daga.

Tusen tack till Johan för att vi fick komma.

Sätter`s Terry!

Sätter´s Terry gjorde igår sitt första viltspårprov i öppenklass. Detta gick felfritt och han plockade hem sitt första förstapris. Stort Grattis till Jon Hagen och Frida Persson som äger hunden. Suveränt jobb av er två.

Grattis också Frida till jägarexamen! Nu lär Jon få konkurrens om att gå med Terry i skogen.