Väntans tider

Just nu är det väl den tråkigaste årstiden ur jaktperspektiv. Fältvandringar efter vildsvin som gör att man lider av konstant sömnbrist. Fast det är några ljusglimtar att se fram emot. Den första är tysk jaktterriers sommarträff, som i år ser mycket bra ut. Där är tanken att Etta ska göra sitt grytanlagsprov och va med på utställning, hoppas också att en del av hennes kullsyskon kommer med. Sedan kommer ju augusti och äntligen får vi släppa hundarna under jord igen, antalet nya grytmarker som trillat in under året är imponerande , så ska nog kunna bli en bra säsong.

Udda dröjer med sitt löp, Stella har dock precis löpt och jag skulle tro att Udda är på G nu.

Nu ska jag säga att jag försöker hålla igång hundarna bäst det går. Sparkcykel nästan varannan dag. Vi kör en runda på cirka en mil och då är det hundarna som drar och jag hjälper till i de värsta backarna. Snittar på 15 km/h. Grymt bra träning som får dom att tröttna ordentligt. Sedan apporteringsträning på land, men framförallt i vattnet. Mycket uppskattat av hundar och barnen här hemma.

Bra fart i markerna

Nu har det varit många kvällar av spaning, tyvärr blir det ju väldigt sent och man ska upp tidigt på morgonen. Vi har haft mycket griskontakt sista tiden, jag har inte nerlagt något, däremot har de andra haft stora framgångar. Igår var det dock skolavslutning på jobbet vilket innebär ledigt ett tag nu. Detta firade jag med en tur till de nyslagna vallarna. När jag kom in mot gården mötte jag två grisar i alén. De småjoggade lite lätt framför bilen ett par hundra meter innan de valde att vika av mot det höga gräset där de också försvann.

Efter detta en koll på vår nya foderplats. Där var det en större flock vildsvin som tjivades. Efter lite spaning drog jag slutsatsen att det handlade om en grupp suggor med brungrisar och randiga. Tyckte de var på rätt plats så valde att låta dom vara och smyga därifrån. Efter det blev det en promenad på nypressade vallarna. När jag hade gått cirka en timme valde jag att dra mig mot bilen. Cirka 100 meter från bilen såg jag nått mellan en hög balar. Spanade i kikaren, jorå det var en ensam gris. Gjorde en snabb förflyttning för att komma rätt i vind. Viuldsvinet skuttade och sprang på fältet cirka 80 meter från mig. Blev lite orolig att den fått vittring. När den vinklade och kom rakt mot mig förstod jag att så inte var fallet. Snabbt fram till en rundbal för stöd och svinet valde att passera med bredsidan på 60 meter. Korset i bogen och skottet gick, den blev på plats. Bra skott, inte helt nöjd med grisen. Visade sig vara en större gylta/ liten sugga som inte hade dragna spenar, men säkert hade tänkt bli mamma vartefter. Nu kräver ju dock detta vilt att vi skjuter dom på fälten för att minska skadorna för bönderna. Packade ihop och flådde i sällskap av markägaren. Sedan hem å sova med sovmorgon.

Tullgarn i feber och lite nattspan på det

I helgen var det Swedish game fair på Tullgarn och Tysk jakterrier klubb skulle vara representerad. Jag hade lovat att ordna folk till lördagen. På fredagen begav vi oss upp mot Tullgarn. Jag själv fick gå på en kur av Alvedon för att orka då jag åkte på en riktig sommarförkylning med bra feber. Det gick dock bra och på lördagen intog vi montern och besvarade efter förmåga alla de frågor som besökarna hade. Mycket intresserat folk var det och tror att vi fick några framtida tyskägare där. Udda var med som reklampelare för rasen och det får man säga att hon är. Gladare hund finns ju inte. Vi var också grythundsklubben behjälpliga vid konstgrytet. Där att Udda en riktig showhund. Då hon gör som man ska efter regelboken plus en 100% utkallning. I mina ögon visade hon med all tydlighet skillnaden mellan vår kära ras och de andra grythundsraserna. Efter det blev det även en representation vid permogrisen. Med tio hundar i kön blev det ett högljut väntade. Då Udda verkade va den enda hunden som visste vad det var för något vi skulle göra. När det väl var våran tur hade väl förväntningarna byggts upp av publiken. Jag vågar lova att Udda gjorde ingen besviken. Ett mycket intensivt och närgånget arbete. Lite mer närgånget än på ett riktigt svin, tror hon genomskådade det hela, då hon på slutet försökte ta den i halsen ett antal gånger. Det skulle hon aldrig göra på en levande av den storleken. Blev en bra uppvisning som till och med drottning Silvia valde att filma med sin mobil.

Väl hemma blev det vila för att igår kväll ta en sväng i grismarkerna och gris var det gott om. Vi hade fyra kontakter där bara en ledde till resultat. En liten brungris fick sätta livet till och det med ett välriktat skott. De andra grisarna finns ju dock kvar och vi verkar ha ganska gott om svin på markerna. Nu ut och vattenträna hundarna.