Skyddsjakt

Igår blev det en tur igen. Stötte på dessa filurer ganska tidigt på kvällen. Då de var lite väl små för min smak blev det bara att skrämma iväg dom från fältet, tar dom senare i sommar när dom går att grilla.

Besök på Mamima vildsvinshägn

Igår anordnande  tysk jaktterrier klubb en träningsdag på Mamima  vildsvinsanläggning. Detta är en anläggning som håller toppklass. Inga tama svin och många och varierande storlek på hägnen. Det var mycket gott motagande vi fick. Alla hundar hade två släpp och bra och service inriktad personal är det också. I år var det mest unghundar som inte hade haft någon griskontakt tidigare. Av dom var fyra från Sätter´s kennel. De visade god jaktlust och jag får vara nöjd med deras prestationer. Etta som fick sig en näsbränna förra gången vi var där jobbade upp sig rejält under dagen och på slutet låg hon i riktigt bra. Solo som var lite reserverad i början av dagen jobbade även han upp sig så att husse Christian såg ganska nöjd ut. Svart låg på hårt i början och åkte nog på bra med däng då han blev väldigt reserverad efter det. Andra släppet kom han dock igen med bravur och jobbade åter närgånget. Ligo var väl den av valparna som var absolut kompromislösast och jobbade på som en rutinerad vildsvinshund, mycket imponerande. Kul att se dom och att de verkar leva upp till förväntningarna på parningen.

Tack till alla inblandade.

Grisvak och eftersök

Igår åkte jag för första gången ut på nya marken jag är inblandad i. Målet var att se om det kom någon gris på nysådden. Det gjorde det inte! Smög över ett hygge mot en träda och när jag närmade mig den såg jag genom skogen att det gick vildsvin på den, men att dessa var påväg in i skogen, satt och väntade ett tag för att se om dom kom ut. Det gjorde dom inte så smög tillbaka till sådden och kollade. Då ringde jaktledarn och sa att de hade ett eftersök och undrade om jag kunde komma med hund, medans jag gick där å pratade med honom mötte vi två grisar, då vinden låg helt fel blev det ett fnys och en rusch. FAN! tänkte jag. Ringde upp igen och berättade vad som hänt. När vi närmade sig bilen hände samma sak. I dungen som vi gick bredvid blev det liv och ut kom två årsgrisar. Då jag hade ett eftersök på g ville jag bara skjuta om jag var 100% säker och den chansen fick jag aldrig. In i bilen och åka mot slaktboden. Där var de andra som hade haft bättre lycka. Tre svin hängde redan där och en stor galt var påskjuten, men de visste inte hur det gått.

Vi åkte dit och jag gick med Udda som snart markerade väldigt tydligt var den gått in. På med selen och började spåra, efter bara 150 meter började hon gny och jag valde att släppa henne. Hon drog iväg med drevskall och efter cirka 250 meter så blev det ståndskall. En löptur på åkern tog mig snart till platsen och det stod i en grupp smågranar. Udda öste på och visade tydligt för husse var grisen. Jag såg den flera gånger röra sig där inne. Efter en liten förflyttning fick jag en lucka mellan granarna och snart kom svinet fram där med huvudet och när Udda var ur vägen och triangeln låg mellan ögonen på svinet lät jag kulan löpa och resultatet var fullgått. Udda kastade sig över grisen och vi pustade ut. Den var inte så stor som skytten trott, utan en 80-90 kilos galt. Vi släpade ut den till åker och hämtade bil och körde därifrån. Fruktansvärt nöjd med Udda nu, hon är suverän!

Tack för igår alla inblandade!

Lyckat eftersök

Igår blev det en tur på fälten, som i princip alla kvällar sista veckorna. På väg ut flera grisobservationer. Dock lugnt första fälten vi kollade. När vi kom ner till ett av betena så gick där en grupp vildsvin. Vid första anblicken såg det ut att vara en flock fjolingar. Brunsvarta i pälsen, perfekta matgrisar. Efter lite smygande kom  vi ut på själva betet. Svinen gick dock hela tiden bort från oss. Något smått sprang vid en av dom, efter lite spaning visar det sig att det var kultingar. Det ställde till det hela en aning. Ganska snart kunde vi dock se vem som var mor till dessa och fokus las på att komma åt någon en bra bit därifrån. Jag smög i skydd av slånbärsbuskar och kom in på 50 meter. Nu kom en liten galt promenerande mot suggan. När den stannade till kramade jag av skottet. Reaktionen på grisen var som den skulle, en pelare av ånga kom ut genom bogen. Galten sprang dock mot skogen och på led efter den ett par fjolingar. Suggan och de som gick närmast henne åt andra hållet. Följde den grupp som gick efter galten. När en av dom stannade till skulle jag precis krama till den, då small det och jag såg att den tecknade tydligt för skott. Då jag ansåg att Håkans skott satt bra sköt jag inte igen. Vilket visade sig vara ett misstag.

Min galt kom aldrig in i skogen utan låg i slånbärssnåret i beteskanten.

Inga spår efter Håkans svin, så vi bestämmde att åka hem och hämta en hund. Snabbt till bilen och hem för att hämta lampa, sele och Udda. Väl tillbaka var vi inställda på dödsök, tog för säkerhetsskull av kikarsiktet och allt annat onödigt. Så med lampan på i den nu mörka majnatten gick jag och Udda efter spåret och vi gick långt. Jag började misstro hunden, men vet att man ska lita på dom, så det gjorde jag och efter ytterligare hundra meter. trampade vi upp en gris som låg under en liten gran. Snabbt av med selen och Udda drog iväg ylandes av upphetsning och jag kan väl inte sticka under stolen med att adrenalinet pumpade även hos mig. Efter cirka 200 meter fick hon dock stopp på svinet och nu matade hon med sitt lite mörkare skall. som ibland byttes mot ljudet av lite mer närgångna kontakter. Jag skyndade mig ditåt och kom upp på en liten bergknalle. Nedanför mig var Udda och vildsvinet. Ganska snart gjorde grisen ett utfall mot Udda och det räckte för att jag skulle kunna lägga blaserns triangel i nacken och krama av en kula. Effekten blev omedelbar och den slog ihop på plats. Udda var på den omedelbart. Stolt husse ropade nu på Håkan som kom och nu började jobbet. Första skottet satt lågt i buken. Utan hund hade vi aldrig hittat den, en liten uppmaning till alla jägare därute som inte tillkallar eftersökshund efter skott, gör det. En timme senare lämnade vi slaktboden för att åka hemåt för lite sömn.

Viltspårprov

Idag åkte jag och Sätter´s Etta för att göra viltspårprov i anlagsklass. Det gick som på räls kan man säga och hon blev godkänd utan bekymmer. Roligt att se henne på spåret. Använder näsan hyfsat i backen och ringar fint när hon tappar bort sig. Kul en dag som denna!

För övrigt spenderas kvällarna på skyddsjakten, väldigt gott om svin på fälten minst 50 olika individer har vi sett den gångna veckan. Ingen har vi skjutit…..känns väl sådär, men då finns det ju fler att jaga i höst med hundarna!