Grävling och valpmys

Vi har jagat lite grävling sedan sista januari, tyvärr har jag inte haft tid å skriva och lite kamera haveri har det varit också, då min mobil inte vill sammarbete med datorn får denna historia gå utan bilder. Jag Martin , Ralle och Kaya tog en tur till Östra Ryd och skulle prova några fina gryt. Vi har aldrig jagat där innan, så det är ju alltid kul. Då det är mildväder nu så verkar de vara uppe lite på nätterna nu. Tydlig aktivitet vid första grytet. Udda tog på sig pejlen och hoppade ner. Var lite motande innan hon tryckt in den i en ändgång och vi gjorde nerslag. 0,9 meter och ett fint avslut. Klart. Udda smet ner medans vi lagade och fixade, men det ville sig inte riktigt och vi gav oss. Provade ett gryt till, även här tydligt att det var aktivt, Udda in och kontakt omgående. Ganska rörligt, vilket ofta betyder flera grävlingar. Efter cirka 20 minuter låg det stadigt på 0,5 . Vi kom ner precis framför Udda och lite snävt blev det. Jag får ta på mig att vi missade chansen på minst två grävlingar, antagligen tre, blev lite rörigt där ett tag. Udda jobbade på, men fick aldrig ordning på det hela, så vi gav upp till slut. Bra jobb ändock av alla inblandade. Inte en av Uddas bästa jakter, men inte heller hennes fel att jag sumpade en bra avslutningschans.

Valparna här hemma börjar nu komma in i den mer krävande åldern och jag får villigt erkänna att jag längtar lite tills dom ska flytta till sina blivande ägare.

Drevjaktsavslutning av klass och rang

Igår var det då dags för säsongens sista drevjakt. Den togs på hemmaplan hos Grannas. Då vi hade väldigt mycket gris förra jakten, med östgötska mått mätt, ville vi ge ett försök till. Vi åkte först ut på en halvö för att jaga av den. I första såten gick jag och Grannas i drevet, med mig hade jag Udda. Hon sökte ut bra trots ganska mycket snö och upptaget lät inte vänta på sig. Drevet följde sjökanten och det gick inte så fort. Hon lämnade en holme för att ta sig över ett bete och in i nästa. När hon kommit en bit i den kullen bytte hon plötsligt till lite mörkar skall och stod still på samma ställe. Jag började dra mig ditåt. Det tystnade i skogen och jag blev lite orolig, när jag kom närmare hördes skriket av kulting. Skyndade mig fram och avslutade det hela. Udda drog efter resterande vildsvin med fullt drev och snart small det tre snabba skott. En kulting och en större fjoling låg. Udda var där ganska omgående och vi blåste av såten.

Urtagning och samling, omgruppering och vi gick snart vidare. Udda tog nu upp rådjur som hon drev rätt så länge i den djupa snön. Inget som kom ut på passkyttarna och vi kom nu till sista udden på halvön. Passkyttarna vänd bara på sig på betet och jag gick in med Udda. Det dröjde inte länge innan mörka skall kom, drog mig dit och hon hade redan dragit vidare uppför bergsskrevorna. Jag efter, nu rotade hon runt bland några hänggranar, ovanför henne på bergskammen uppenbarade sig ett rådjur som snart såg henne och tog ett skutt över hunden och snart hade hon glömt allt annat och drog efter rådjuret på ett riktigt långdrev. Jag gick upp där rådjuret hade varit och väl uppe på den platån meddelade jag vad som hänt. När jag står där och pratar frustar det till 30-40 meter från mig och en stor gris kommer skjuten som ur en kanon ur granarna där. Passerar mig på perfekt sätt med bredsida i full fart, blasern talar och som vanligt hade jag lite bråttom, men efter tre snabba skott hade jag fällt en riktigt skaplig gris. Snart drev Johnny ut ytterligare en gris, men den tog sig ut mellan två skyttar. Nu bröt vi detta och åkte tillbaka till gården.

Efter lite rådjursfilé och ytterfilé, plus välfötjänt vätska tog vi nästa såte. Tydlig grisaktivitet, men Rex som gick nu, hittade dom inte. Istället två rådjursdrev. Det ena gick på Håkan som sällan sumpar sina chanser, icke heller denna gång. Ett kid var nerlagt. Rex vänd vid det och vi kunde gå vidare. Grymt bra skötte han sig.

Sista såten var en chansning. Då vi jagade den förra fredagen. Då körde vi ut över 25 vildsvin. Nu var det betydligt mer snö och inget färskt till en början. Snart ropade dock Robban att han sett en ensam stor gris uppe i kullen. Vi drog oss åt det hållet och det dröjde inte så länge innan Rex skällde i och drog iväg. Grisen hade dock gjort lite lover hit och dit i slånet, detta skapade lite problem och det kändes som det var läge att ge sig. Då jag ropade det på radion satte han igång drevet inne i skogen och det gick utav bara den, tog tvärstopp och han skällde för första gången mörkt. Kanske han lärde sig något av gyltan som piskade på honom för en och en halv vecka sedan. Sedan drog drevet igång igen och nu gick det rakt ner mot Grannas. Jag kollade på pejlen och väntade på smällen. En snötyngd knall kom och Rex blev snart stilla på samma ställe. Jag frågade hur det gick?

– Rena Frans Albrecht skottet, kom det till svar.

– Bra, då är Rex hos dig?

– Nej.

– Han är ju still på samma ställe och det måste ju vara hos dig.

– Nä, han är inte här, nä fan jag kan inte ha skjutit hunn. En anings uns av osäkerhet i rösten och en klump i magen.

– Det hoppas jag verkligen inte.

– Det var en stor gris du sköt?

– Nej en brungris.

Jag drog mig snabbt åt det hållet. 100 meter från Rex hörde jag dock det karakteristiska ljudet från en upprörd gris. Sa till dom på radion att nu har jag hittat han och medelade sedan att jag stängde av radion nu. Smög fram för att hitta Rex med en brungris. Skjuta var inte aktuellt då hunden var lite väl närgången eller hur man nu ska uttrycka det politiskt korrekt. Hängde bössan på ryggen och smög fram för att avsluta. Då sprang grisen med Rex fortförande väldigt närgången….. en löptur på 2-300 meter följde innan jag och Rex fick stopp på det hela. En underbar avslutning på säsongen.

Nu släpa ut alla grisar till slaktboden för att sedan äta lite middag och ta en jäger.

Tusen tack för igår alla inblandade, mycket roligare än så blir det inte.