Grytjakt igen

Igår åkte jag och Viktor plus två barn och en bil full av terriers till Zonny. Vi skulle kolla av gryten. Vi hade inte så mycket tur där då vi hade mest tomma gryt. Ett var dock bebott, stora klipphyllor och stenskravel. Ja har man bara bra lydnad så är allt möjligt. Det blev snart kontakt och Udda skällde på bra. Vi såg grävlingen mellan stenarna, kunde dock ej skjuta då udda låg där. Skulle vi kalla ut henne skulle den antagligen flytta sig, vi började bända sten, vilket gick bra. Då gick den loss och la sig på ny plats, ny stenhävning och när vi nästan var framme ja då drog den. Låg ett tag sedan kom den ut och flydde, Udda kom långt efter och den kom undan, surt sa räven eller vi i alla fall. Ja vi kollade fler gryt alla tomma. Nu åkte vi hem och hämtade massäcken som vi gömt. Efter det åkte vi och kollade spargryten och där hittade vi grävling. Även detta stengryt. Fast det går ju för det mesta. Stella jobbade fantastiskt bra och efter cirka två timmar hittade vi en väg ner bland klippor och grova trädrötter. Vi kunde snabbt och snyggt avsluta. Lagning  och hemför kvällsmat och få småtjejerna i säng.

Tack till Zonny och Viktor, plus alla andra markägare.

Renjakt i Norge

I somras på sommarträffen träffade jag Trude och Eivind från Norge. Två trevliga norrmän. Vi började där prata om att åka till varandra för att kolla lite jakt. Jag var sugen på att prova renjakt, de ville prova hundarna på lite annat vilt än det de var vana vid. Sagt och gjort, nu blev resan av. I måndagsmorse åkte jag mot Norge. Kom fram mitt på dagen. Vi åt lite lunch åkte sedan till Eivinds föräldrar. Det var därifrån vi skulle utgå med våran jakt. Vindarna hade varit perfekta ett tag så stora mängder fanns i området.

Andra dagen var det inget vidare väder men vi gjorde ett försök. Det blev en bra prövning och uppvärmning för kommande dagar. Det är brant uppför fjällen för att komma upp på själva fjället. Sakta och målmedvetet tog vi oss upp. Första gången tänkte jag bara att detta är sjukt jobbigt. Fast då jag är ganska envis knallade jag på. När vi väl kom upp välkomnades vi av snö och blåst i sidled. Bara att sätta sig i fjällsäcken och mysa.

Ja vi såg inget och sikten var ju ganska begränsad. Vi gick ner efter några timmar och åkte hem, väl där kollade vi vart folk sett flockar och vart vi skulle dagen efter. Sedan sängen, upp tidigt och ut innan ljuset kom. Upp på fjället och nu var det sikt och vi vandrade till första fjälltoppen vi skulle spana från. Det var betydligt trevligare väder nu. När vi kom upp satte vi oss att spana. Nu låter ju detta enkelt, men det är bitvis brant i dessa fjäll, många pausar och lite vatten ur någon fjällbäck blev det med. När man sitter och spanar sitter man i fjällsäcken och det är gott. Varmt och vintätt. Jag som aldrig sett en ren innan, inte vild alltså, visste inte riktigt vad jag skulle kolla efter. Man ser ju ganska långt om man säger så.

Efter några timmar säger Eivind att där kommer dom. Vart. Han dirigerade mig och snart såg jag små flugskitar i kikaren, ja större var de inte men de rörde sig och det var vad man skulle kolla efter. Känslan när man såg dom komma gåendes i snön högt upp på en fjälltopp flera kilometer bort var att detta är urtidsdjur. Så kändes det. Eivind tyckte att nu var det läge att äta lite så vi gjorde det, packade sedan ihop grejerna och gav oss av nerför fjällsidan över en stor plan yta och började stigningen upp för nästa fjäll för att förhoppningsvis möta dom där. Vi kom tio minuter för sent och de hade vänt vid ett vattendrag. De var nu på väg upp samma väg som dom kom. Cirka 200 var det. Efter ett tag såg vi ett lika stort gäng komma från bergstoppen ner för att sammansluta sig med första flocken. När de kommit i skym undan för en höjd började vi gå efter dom och när vi kom upp på den höjden såg vi dom femhundra meter åt fel håll och mötte en jägare som fått flocken rakt på sig och skjutit en av dom. Tråkigt för oss, bara upp på närmsta topp för att spana igen. Då denna flock gick ur vårat område. Det intressanta är att när man sitter där så är det radiokommunikation hela tiden och rapporter om flockarnas rörelser kommer konstant. Jag upplevde det som om norrmännen är mycket mer hjälpsamma i detta läget mot vad svenskar är där jantelkagen oftast gör att man inte ens vill hjälpa grannmarken. Vi såg flockar på långt håll, men inget värt att gå på. Så när klockan var dags att börja röra oss neråt bestämde vi oss för att se om vi inte kunde gå till nästa topp för att se vart den flocken vi haft tidigare var nu. Då inga andra jägare sett dom komma ut borde de vara någonstans där bakom. Mycket riktigt, när vi kom upp låg dom där och började precis resa sig för att beta. När de betar rör de sig konstant. Vi hade dock oturen och de var en liten bit på fel sidan gränsen. Fast som vinden låg borde de komma upp på vårat förr eller senare. Nu blev det en ständig förflyttning mellan småhöjder för att se om de vek in runt just den höjden eller inte. Grymt spännande började det bli nu. All trötthet var som bortblåst och fokus kom tillbaka. Vi kom snart i ett läge där flocken passerade oss på hundra meter men på fel sida gränsen. Grymt häftigt dock att sitta där som en sten och se dessa mängder flyta förbi. Sjuka mängder renar. När vi sedan fick läge smög vi vidare runt nästa höjd och upp där. Nu vek de in och vi kom i läge. Högt över dom smög vi fram och kom till läge. Var inte jättenära, men nu gällde det om det skulle bli nått. Eivind hade licens på allt och jag var ju sugen på en storbock, men Eivind sa att nu skulle vi ta smådjur. Så vi kom överens om vilken som skulle skjutas och jag siktade och sköt, perfekt sa Eivind och jag kollade bara snabbt på den och den verkade ju bra träffad på reaktionen. När jag kollade upp hade hela flocken slutit sig samman och komm upp mot oss. Vi gjorde en snabb förflyttning och nu kom de förbi oss på 50 meter. Som en tjock vägg av ren. Omöjligt att skjuta, men på slutet blev det glesare och ett läge kom att visa sig, Eivind tog det och den försvann över kanten. Sist kom en riktig storbock och jag tyckte att vi skulle ta den, men inte han. Detta är jag nu i efterhand oerhört tacksam för. Vi fick inget mer läge. Nu urtagning och benkapning. Min visade sig vara lite mindre bra träffad, ganska mycket mindre får man väl säga, men den blev där. Då hade man fått sin första ren, vilken jävla upplevelse. Nu stoppades renarna i ryggsäckarna och dessa på för att börja gå. Fy fan vad tungt. Innan detta hade vi gått minst två mil med femton kilo på ryggen. Nu kan man lägga på varsin simle, som är hondjuret av ren. Vi kämpade på i pannlampans sken, men efter cirka två timmar fick vi ge upp. Vi la av oss säckarna och gick med småsäckarna mot bilen. Efter lite felpromenrande kom vi ut från fjället klockan ett på natten och jag kan säga att det var en utmattning jag aldrig känt tidigare. Nu hem äta, duscha och sova. Fy fan! Vilken go känsla. Upp nästa morgon provskjuta bössan, som gick bra, alltså den mänskliga faktorn som felade, får skylla på utmattning.

Nu visste vi att det var två tunga ryggsäckar som väntade på oss på fjället och många timmar ner. Kändes sådär! Det fanns dock ett alternativ, Häst. En man som kom in och hämtade renar med häst, han tog upp till 400 kg och det var ju inte grattis så skulle vi använda det fick vi skjuta minst två till idag helst tre och en storbock fanns med i tankarna. Denna dag var det sol och grymt skönt, man såg långt och det dröjde inte länge förens vi såg renflockar med goda riktningar och det kändes hoppfullt. När vi kom upp såg vi dock många jägare i terrängen och tog kontakt med dessa, vi satt där högt upp på fjällsidan och Eivind guidade dom hur de skulle röra sig för att komma i läge. Kan säga att det gick sådär för dom och snart var våra chanser att få något läge på dessa ett minne blott. Men vi gick ändå vidare mot säckarna och bar ner dom, det var en utmaning även denna dag.

Får avsluta med att säga tusen tack till Eivind, Trude, Eivinds föräldrar som gett en helt fantastisk service och alla andra som hjälpt till. Vill också ge en hyllning till alla norska jägare som jagar i denna terräng, vilka människor, där ligger vi småfeta svenskar i lä. Vilka uthålliga och tappra människor. Vänliga och öppna allihoppa. En fantastisk upplevelse som jag inte skulle vilja göra varje helg, men gärna någon mer gång. Två kilo magspäck brann upp i ånga. Tack Eivind!

Grytjakt i Regna

I torsdags bar det av till Regna för att sammanstråla med Christian och Fredrik. Först ett kort försök på dovhjort, men det var lugnt på den fronten. Efter det lite samkväm, sömn och vaknade olika pigga kan man väl milt säga. Vi åt frukost på det där lite lättare sättet som ofta blir när man är ute i stugorna. En fin morgon att sitt på altanen se och höra storlommen ute på den helt spegelblanka sjön. Vi packade in hundar och gav oss av till första grytet. Jodå det såg bebott ut. Efter att pejlen kommit på Stella gick hon i. Ett fint grunt sandgryt i en äldre granskog. Fyra ingångar varav två var tydligt använda. Snart hördes tydliga skall och Stella jobbade runt med djuret. Snart låg det stilla. Ett spadtag senare var vi nere och hittade en riktigt stor gång. Jag försökte spärra gången och lyfte hunden därifrån. Nu hann jag inte med och det gick inte riktigt klockrent trots två smällar. Här ser man återigen behovet av en flerskottsrevolvrar. Nu fick man sig ju ganska mycket gliringar. Stella fick gå i igen och nu låg grävlingen i ett gammalt nerslag. Det tog bara några sekunder så kunde ett bättre skott ta slut på det hela. Stella jobbar på för att bli en fullvärdig grythund.

Efter detta lagade vi hålen och packade ihop grejerna, vi begav oss till nästa gryt. Nu fick Udda en chans och tog den som vanligt får man väl nästa säga. Tog ingen tid så hade hon motat in den på plats och vi började gräva. Dock lite felpejlning och tänk som gjorde att vi kom lite fel på det hela. Vi fick gräva oss inåt, det var inte så svårt då nerslaget var ute på en vall med prima sand. Snart visade sig en grävling och denna gång inga misstag. Ett välriktigtat skott rakt i nian och det hela var över. Den i särklass största grävlingen skjuten. Grymt bra av Udda.

Nu lagning av hålet och sedan tillbaka till stugan för en välbehövlig lunch. Det var gott som fan efter lite gräva och snacka lite jakter framåt hösten. Nu börjar man ju vara mer än taggade på drevjakten. Efter detta gav vi oss av mot nästa gryt och Stella gjordes iordning. Grytet beläget i en stenig slänt, ja här skulle man ha tur om man fick till ett nerslag. Stella gick runt ett tag och fick sedan napp. Å 1,8 meter, det är ju perfekt! Ja vafan, vi provar och det gick faktiskt bra att gräva. För Stella gick det sämre och hon for runt en hel del. Vi bestämde oss för att ta in lite mer rutinerade hundkrafter. Stella kallades ut och Udda hämtades. Hon motade tillbaka till nerslaget vi börjat på med Stella. Det blev mycket gräva, stenlyftande och skämtande, vilket ju är hela grejen med jakt i denna form. Tillslut kom vi ner till Udda och nu fick vi ta upp henne å bryta mycket sten. Det gick fint tillslut och efter många timmar var vi slut som fan. Udda var dock pigg och tyckte att nu jävlar ska vi ner igen och det visade sig att det var fler i grytet. Detta kan ge en liten ursäkt till att unghunden Stella inte fixade det hela.

En grymt trevlig tillställning och tack till alla inblandade!

 

 

 

Helgens jakt

Helgen har spenderats åt kräftfiske, hjortjakt och grytjakt. Kräftfisket gick bra  och vi satte rekord på antalet kräftor. Hjortjakten gick sådär. Vi såg en del hjort. Jag hade chans på en stor herre men tog den  inte, han får va till november. Söndagen åkte jag till Blackstad och hälsade på ett glatt gäng grabbar, vi hittade ett bebott gryt med fyra ingångar. Stela fick köra och hon skötte det med bravur. Suveränt jobb. Låg fast bra och jobbade nära, 0,8 meter stod det på pejlen och vi grävde när hon legat ett tag. Kom ner och kunde ganska enkelt ta en stor sugga av daga. Tusen tack tilll Niklas och John för att vi fick komma. Nu vila inför nästa helgs bataljer.

Fältprov

Idag åkte jag och Stella till Skänninge för att göra fältprov. Det var bara tre hundar anmälda. Det var tur för hararna tryckte och var svåra att finna. Stella gjorde ett bra jobb och fick sitt prov godkänt med 166 poäng, kan inte vara annat än nöjd med det. Tackar Maria och Bengt för allt de ordnar och styr för att dessa  prov ska vara möjliga.