En kväll på fälten åsså lite puttinutt

Igår var det återigen dags för lite skyddsjakt på vallarna. Första vallarna var tomma. Efter lite förflyttning kom vi på en riktigt stor gris. Ett stort djur ger ju alltid lite extra puls. Vi smög i vind, men den hann in i skogen innan vi hade skottchans. Så vi gav oss av till nästa vall. Där gick fyra stora grisar. Vi hade perfekt vind för att smyga mot dom. Så annsmygningen började! Vi kom närmare och när vi var inne på 70 meter kom ett rådjur och jagade in grisarna i skogen. Vi svor lite på rådjuret och satte oss att vänta. Efter ytterligare 15 minuter kom en ensam gris ut på andra sidan fältet. Dit hade vi inget bra läge att ta oss. Vi sa att det var ett skjutbart djur och jag la mig å siktade. Då kom två djur till ut ur skogen. En lite större och en fjoling. Hållet var rätt långt, men med benstöd brukar det ju inte vara några bekymmer. Så ett skott mot bogen gick och två grisar sprang rakt mot oss, en av dem jag skjutit på, med bakdelen sänkt. Va fan! Jaja är det påbörjat så är det bara att skjuta. Det där att skjuta med benstöd på löpande gris är ju inte optimalt. Håkan som hade större sinnesnärvaro ställde sig upp och fick in en träff som fick stopp på grisen. De andra grisarna stannade i skogsbrynet och väntade in ett gäng smågrisar som vi inte sett. Då grips man ju av oro att det är fel gris som ligger. När de var borta så skulle vi då hämta grisen där ute i gräset. När vi kom dit fanns dock ingen gris. Hmmm….började titta runt inget!. Då hördes det ett ljud får det höga älggräset i surhålet vid betet bredvid. In där och jo där var grisen som släpade sig fram. Jag in nära och gjorde det vanliga skjuta när i kikarsiktemisstaget och sköt grisen i örat. Va fan! Så in nära och hojta. Grisen vände och attackerade vilket gav ett bra läge att på en bösslängds avstånd sätta skottet i pannan. En fin gylta på 50-60 kg låg nu på plats.

Å nu lite puttinutt!

Nattens jakt, å lite puttinuttbilder!

Igår kväll efter att jag varit med ungarna på NT-knatet, gav jag mig av mot Härvelsbo. Jag är ingen åteljägare, men ibland kan jag ju ta en tur. Håkan och jag mötte upp och åkte neråt. När vi kom fram smög vi ner till åteln och tog plats bakom stenen. Japp ingen koja här inte. Efter ungefär fem minuter kom en ensam gris genom skogen ner mot åteln. Sprang 30 meter nedanför den och över fältet och försvann.

– Hmm, vart fan tog den vägen! Håkan va lugn och säker på att den snart skulle komma tillbaka. Dröjde inte länge så kom den igen, vänd upp mot åteln, fick dock vittring och vände ner mot fältet. Ställde sig på 60 meter med bredsidan och vädrade. Jag som var hundra på att det var en galt kramade av avtryckaren. Grisen iväg i 100% acceleration. Hörde dock att den inte gick så långt. Vi satt kvar ett tag och väntade inget mer hände. Så Håkan hämtade bilen och jag kollade kameran. Gott om gris. En ensam som kom innan en större flock med flera suggor och massa smått. Den stora flocken brukar komma vid denna tiden. När Håkan kom tog vi med oss Stella som fick göra sitt första riktiga eftersök och det var inga bekymmer. Hon ledde oss raka vägen till grisen. Inget vidare svårt spår, men ändå bra jobb. Döm dock om min förvåning när det visade sig vara en fin sugga som låg där. Ingen galt och hur fan jag kan fått det till en galt, vet jag inte. Vi släpade ut den till bilen och åkte hem.

Å nu lite bilder på gänget!

 

 

Valparna växer

Ja alla valparna växer, de är en jämn och fin kull, två släta och fyra lite strävare verkar det vara, som det ska vara alltså. Viktmässigt är de mycket jämna. Nu har alla öppnat ögonen och vi väntar på att det ska börja röra sig ordentligt i valplådan. Nu lite bilder!

 

Våren är här

Ja nu har våren kommit, jag har haft viloperiod från jakten ett tag, ja det låter sjukt, men har huvet fullt av byggplaner och annat som måste bli gjort. Har dock varit ute två kvällar förra veckan på lite skyddsjakt på gris, sett gris alla gånger, men ej kommit åt. Mycket småkulting, vilket ju är lovande för hösten. I helgen roade vi också med att bygga lite torn till höstens jakter. Blir bra som fan.

Ikväll tog jag och Håkan en sväng på en gård där han har skyddsjakt. Vi åkte förbi gårdshuset och när vi skulle ställa bilen stog där ute på fältet ett par hundra meter bort en riktigt stor flock grisar. Ingen jättevanlig syn här uppe. Det var inget fullvuxet djur med utan bara fjolingar och massor av dom. Gick inte räkna dom då de rörde sig som lämmlar hela tiden. Vi kom ju liksom helt fel kan man säga, så vi fick göra en kringgående övning och kom då upp på ett bete med bergknallar där vi kunde se dom. Jag hade nog tänkt att vi skulle komma närmare, men kommunikationen felade lite här. Så snart small det och jag fick flytta mig för att se grisarna då jag hade ett äppelträd ivägen. Normalt hade ju chansen varit borta här. Dessa slynglar hade dock inte fattat det utan sprang mest som en fårflock ute på fältet. Avståndet började nu vara på gränsen och de sprang bortåt. Så det kändes som om chansen var förbi. Då vek hela horden in mot skogen och gav bredsidan så undertäcknad fick en ensam gris på kornet och sköt. Boom. Nästa tog bra och den slog omkull. Nu blev det ju ingen mer gris där utan denna krävde ett avfångning skott för att ligga helt still. Sedan hem å flå. Skojjigt att se så mycket gris!

Valpar!

Japp igår kom de då äntligen. Udda valpade under kvällen igår, det gick bra och hon skötte det helt perfekt på egen hand. Alla valparna ser kanonfina ut och är pigga å glada. Udda verkar också väldigt nöjd att va utan den extravikten. 2 tikar och 4 hanar blev det, detta innebär ju tyvärr att många av er som ställt er på kö inte kommer få någon valp. Jag kommer dock ta mailkontakt med alla de närmsta dagarna.