Martin kom ner för att jaga lite gryt. Barnen fick följa med och deras kompis John som ska bli jägare när han blir stor. Vi gav oss av till grannmarken. Där finns en stuga som vi flera gånger provat och skjutit en hel del djur under. Det blev napp ganska omedelbart. Fast det ville inte riktigt gå dit det brukar så vi fick bryta lite golv och annat. Udda jobbade dock på bra och till slut fick vi upp golvet och kunde avfånga en grävling. Udda fick gå in å kolla läget, men ingen bakom den första. Vi gick ut å fottade oss lite.

Då gick Udda åter in i huset och det blev ett jävla liv. Jaha, bara att gå in igen.

– Usch jag vill åka till ett annat gryt, det luktar illa inne i huset, sa Momo. Om hon bara visste hur rätt hon skulle få! Det gick runt av bara den. Tillslut blev det fast där vi sköt den första. Nu ville det sig dock inte bättre än att grävlingen sprang förbi mig med en mycket missnöjd Udda i arslet. Det gick nu under huset i andra änden. Martin bröt snabbt upp ett hål i golvet och hängde sig ner efter att jag lyft upp Udda. Han kom dock upp väldigt fort, för det var nån som ville ut. Klick, klick, klick, klick sa revolvern! Helvete jag hade ju inte pluggat i nya skott. Två grävlingar sprang förbi oss i trossbotten. Vi sökte. Då skriker barnen.

– Där springer en grävling utanför huset. Jag som hade Udda i famnen sprang ut och släppte henne. Hon tog löpan och la iväg. Jag å Martin och tre skrikande och gapande ungar efter oss. Jag såg Udda å grävlingen fara runt ett slag, sedan slank den ner i ett nytt gryt under en stenmur. Pu!! Barnen som stod mellan oss mellan oss å stugan var mer än lovligt uppspelta. Jag ropade till dom om det bara var en grävling som dom hade sett springa. Jorå det var bara en.

-Där kommer en, pappas det kommer en stor grävling! Pappa som man är drar ju revolver och löper för att undsätta sina kära barn. Då smäller det, Hillbillie Martin sköt den grävlingen när den försökte ta sig till grytet där Udda nu var i. Kanon Martin. Så nu var det bara att vända sten och snart var vi nere och kunde enkelt avsluta det hela. Vilket jobb av alla inblandade. Skitrolig dag.

Efter detta åkte vi hem å tog lunch. Sedan tillbaka för att prova ett annat gryt. Martin fick migrän å spydde upp all den fina maten. Grävlingen blåste oss och grytet rasade på Udda. Första gången som jag tyckt det varit riktigt otäckt för hunden. Hon klarade sig dock, men sover nu gott. Nästa jakt blir ju dock ovan jord då det snart är den 1:a oktober.

Tusen tack till alla idag, vilken bra jävla dag!

Igår kväll åkte jag å fyllde på foderplatserna, sedan tog vi oss en sväng ner mot havet för att se om det fanns några änder inne. Vi gick ner till bron och satte oss där. Jag å Daniel satt en stund å snacka lite skit och väntade på några inflyg. Istället började det låta på andra sidan bron. Udda var med för att apportera. Hon stirrade över bron och ur skumrasket urskiljde sig en svart å vit varelse som i god takt kom travande över bron. Udda gnydde till och grävlingen stannade på fem-tio meter. För gott då en svärm mötte han!

Udda fick sedan äran att apportera den. 

I lördags packade jag bilen och begav mig till Svärtinge. Där jag mötte upp Christian. Vi stuvade in hundar och sedan gav vi oss av upp till Regna. Där Christian har sina jaktmarker. Senare kom Daniel upp och vi intog en gourmetmiddag och även lite alkohol. Det blev en hel del jaktsnack och ganska mycket skitsnack också för den delen. Imorse gav vi oss av ut på markerna. Vi åkte till Fredrik som bor på en av markerna. Han visade  oss på ett gryt och först ut var Daniels Bessie. Hon gick in och fick kontakt ganska omedelbart. Vi började gräva och det gick fint i den regnvåta sanden. Snart var vi nere och kunde avfånga en grimbart. Kanonbra jobb av hunden och av grabbarna.

Vi laggade och kollade nästa gryt. Vi hade två tomma gryt sedan bar det av mot ett bebott. Nu skulle Christians Iris få chansen att göra grytjaktprov som förliggare. Det var ett gryt på platt granskog. Ganska grunt och kontakten kom ganska omgående. Så det var bara att sätta sig och vänta tills hon hade uppfyllt kraven för vad som krävs för en 2:a och är då avelsgodkännande. När tiden hade gått gjorde vi ett ganska snabbt nerslag och kom rätt. Efter lite jobb fick vi upp Iris, som helst hade varit kvar ännu en stund. Ytterliggare en Grimbart avfångades. Därmed är Iris avelsgodkänd. Där lyfter jag på hatten och visar på min ödmjukaste sida och säger grattis Christian. I mitt tycke gjorde hon ett helt felfritt arbete med bra avvägd skärpa. Kanon!

Efter detta tog vi lite lunch och gav oss sedan ut i skogen för att låta Udda göra ett frest på en grävling. Vi tog ett stenigt gryt och det var ingen tvekan om att det var djur hemma där. Udda slank in och kontakten kom snabbt även här. Då det var mest sten fick vi ta oss ner där vi kunde. Första försöket hamnade bakom grävlingen som tryckte sig förbi Udda. De två andra nerslagen gav smet den också. Det var liksom inte vanliga gångar utan bitvis mer stenröse med jord uppe på. Udda jobbade på ivrigt, men det märktes att hon inte riktigt hängde med i gångarna och hon kom upp fler gånger än hon någonsin gjort. Fast slank ner ganska snart. Nu fick hon fast den igen och vi gjorde ett nerslag på en meter. Där kom vi rätt och lyfte upp Udda och avfångade dagens tredje och sista grävling.

Tusen tack till alla inblandade för en riktigt trevlig helg!

Det var nu ett tag sen vi jagade och det har sin grund i att all jävlighet har slagit ner här på Sätter. Därför kändes det extra bra att ge sig av från grävning av vattenledningar och gräva lite gryt istället. Jag och Udda gav oss av till Söderköping för att se om vi kunde hitta någon grävling. Där möte Martin och Micke , med barn upp. Vi valde att prova det gryt vi gick bet på sist vi var hos Magnus. Det var djur inne och när de andra kommer in grävde vi lite å då gick det loss. Ner där vi gjorde bort oss sist, men inte denna gång. Det är riktigt jävla hårt i backen vid detta gryt. Bara sten och sand, som cement ungefär!

Vi lyckades dock ta oss ner 1,5 meter och kunde där ta upp en motsträvig Udda. Efter det kunde vi avliva en riktigt fet galt. Sedan lagade vi hålet och åkte hemåt.

Idag tog jag och David med oss Udda å for en sväng till Jimmy med förlje. Först kollade vi nått gryt vid Gållösa. Efter det for vi till Birkekärr. Sedan åkte vi till Skrickerum. Första grytet där var definitivt bebott, men under ett stort flyttblock så det fick vara. Nästa tomt å efter det blev det napp. Ett gryt i fin sluttning å kankse 5 ingångar. Direkt hördes kontakt och snart därefter låg det fast. Då pejlen visade 0,2 meter så var det bara att skrapa hål på ytan för att sedan lyfta upp Udda å ta två grävlingar av daga. Tämligen enkelt.

Då detta var en enkel match för Udda gav vi oss av mot nya gryt. Nu kollade vi två till som inte var aktuella. Sedan kom vi till ett gryt som var beläget i stenrik terräng. Det var stora stenar, men suget blev för stort så Udda gick in. Ganska omedelbart kontakt. Som tur var inte under nått av de stora stenblocken. Fast under stenblock. Det var ett roligt gryt som ställde stora krav på uppfinnings rikedom. Det blev till slut ett lyckat avslut efter ett riktigt bra jobb av Udda. Det var inte stopp där för Udda gick in och fick kontakt innanför den första grävlingen, nu krävdes det riktigt mycket jobb. Grabbarna som var med ska ha en eloge för att de jobbade kanon. Bra grytjaktsvirke i dom. Tillslut fick vi även den grävlingen. Så dagens resultat blev fyra grävlingar och det ska man vara nöjd med tycker jag.

Tusen tack till markägare och alla andra som var med, det var en kanondag!

Idag bar det av på fältprov i Skänninge, det var Rex som skulle prova. Vi var inte mer än två hundar och inte speciellt många trampare. Vi började gå och snart fick vi upp första haren. Ja det gick ju åt helvete och det var bara mitt fel. Nästa hare som han fick chansen på gick bättre och han skarpade ihop 161 poäng och ett mycket bra i omdöme, då han har 3,5 på skärpan, se nedan och avgör själv om skärpan. Det handlar mer om hans oförmåga i konstgryten än bristen på skärpa, men prov är prov. Därmed blev han avelsgodkänd. Sedan fick vi korv och pratade lite skit.

Vi tog en sväng å kolla på ett gryt som Peter provade sin lilla lintuss på. Det var dock tomt. Då kom ett samtal från Aneby om att de hade kört ner en räv i gryt och vi gav oss av dit. När vi kom dit så var det bara att gå till grytet. Vi ställde upp passkyttarna och ner med Rex. Sedan stod vi still å väntade efter cirka 45 minuter så ansåg vi att det inte var en hund av sprängartyp. Istället pejlade vi och gav oss på att gräva. Då small det tre snabba skott och en räv mindre på jorden. Det var dock inte det Rex roade sig med. Han hade fått tag på grävling. Som jag tidigare nämt är ju Rex inte en hund som jag vill använda på grävling då han är lite väl elak mot dom, även denna gång. Vi fick dock tag på den efter cirka 1 timme och ännu mer, kommer inte ihåg hur mycket. Med fyra domare närvarande fick han även ett grytjaktprov som förliggare och liteeeeee sjukskrivning.

Tusen tack till alla markägare för provmarker, korv och tramphjälp av salukin och till alla er andra för trevligt skytte, fina kaskadspyor och en å annan tjuvrök!

Japp årets lättaste räv. Mika hade sett den hemma, som vanligt bara när jag varit bort. Ja hon har sett flera ungrävar sista tiden. När vi nu hade gäster och satt å åt och smaskade oss, skriker mannen i gästskaran.

-En räv!!!

Snabbare en de flesta far alla till fönstret. Å jo då utanför strossar en årsunge runt bland höns å kaniner. Nu går det undan och snart sitter två snabba skott i räven, Det första tog så där!

Ja i Torsdags åkte jag å ungarna med Lars ner till härvelsbo. På schemat stod kräftfiske och lite spaning på markerna. Vi såg hyfsat med djur. Kräftor blev det ungefär dubbelt så många som i fjol. Det blev en grävling skjuten. Å inget mer, en bock hade vi som jäckade oss hela tiden, men aldrig kom i håll. Grisarna däremot var på åteln, de kom dock när mörkret föll och erbjöd inget läge, så jag fick vackert sitta och lyssna på när dom åt och hade sig.

Sedan åkte vi hem. Där packade jag om bilen och tog Udda med mig. Vi åkte mot grythållet för att jaga lite gryt på en ny mark. Det är alltid roligt att komma till nya gryt. Första grytet var ett relativt stort gryt bredvid en porlande bäck. Det var ganska många ingångar. Relativt grunda var de också. Udda slank in och efter ett tag konstaterade vi kontakt. Nerslag påbörjades och gick riktigt bra första 80 cm sedan kom vi på en helt överjävlig rothärva från en asstor asp. Yxa och spadar flög i luften. Det tog oss ungefär en timme att råda bot på den. Då kom Udda upp vilket hon inte gjort på länge…väldigt länge. Sedan gick det bara runt i de planare regionerna och höll sig inom metern hela tiden. Fast det ville sig inte riktigt. Till slut kom hon upp igen. Då tog jag henne och skulle släppa henne. Då skriker Martin till och far efter hagelgeväret. Grävlingen lämnar grytet. Udda släpps på spåret och det går in i ett gryt på andra sidan bäcken. Där sket han i det blå skåpet kan man säga. Då detta var en enkelpipa, dvs ett gryt med en ingång. Udda hade den snart på plats och det var grunt, så vi fick snart håll och tog den av daga med några smällar i huvet…är ju kul när det smäller. Grimbart bjöd dock upp till kamp och gav henne en del stryk. Detta till trots gav vi oss av mot nya gryt, oftast en dålig ide. Första grytet var tomt. Det andra några hundra meter därifrån var däremot bebott. Det var en enkelpipa i en granplantering. Udda jobbade på där nere och. Även här skriker Martin till och far efter bössan, för grävlingen kommer upp å iväg till grytet vi precis kollat. Vi körde ner Udda. Pejlen visade 2 meter och stenigt som satan så vi gav upp. Den sämsta dagen hitills av Udda denna säsong, som nu ska få läka ihop ordentligt till nästa släpp. Tack å hej till jantelagen och stort tack till Micke för utmärkt grävarbete och fina gryt, plus fin humor. Å som vanligt stort tack till Martin min trogne vapendragare och vän!