Ännu mera gris

Jag har ju försökt några kvällar på åteln hemma, men tack vare regn å andra omständigheter har det gått så där. Magnus var där igår kväll och hade bättre lycka. Fast han gnällde lite på bärjningsarbetet, kan inte förstå vad han menar?

Mera gris

Ja igår åkte jag och Oliwer och mina döttrar upp till kojan för att se om grisarna kom fram lika tidigt som dagen innan. Det gjorde dom inte utan dök upp senare, en räv gjorde oss dock sällskap, men lite för kort för att kunna tillämpa skyddsjakten på denna.  Tjejerna skötte sig utmärkt och vi gav upp vid 22.00, ungefär en timme innan grisarna kom. Jag åkte hem och lämnad dem för att åka ut och spana av fälten. Knappt kom jag in hos grannen så kom det grisar över vägen, lovande tänkte jag.  Tog bössan och smög ut på fälten. Jag gick på ett nyslaget fält och på andra sidan diket var det oslaget. När jag gått några hundra meter hör jag det där karaktäristiska ljudet av grisar som går och fölustar sig. Då gräset var över metern så var det väldigt svårt att se något. Efter lite smygande och med ett härligt hjärtdunk i öronen såg jag tillslut grisarna i en gång där de hade gått förut. Snabb som Billy the kid la jag ann och siktet la sig bakom örat, pang. En millisekundstystnad, sedan grymt och liv å rörelse överallt, det bokstavligt sprutade ut gris ur det höga gräset. Det kom ett gäng unggrisar ut på det slagna och jag gick ifatt för att skjuta. Då den gris jag siktat på stannar, jag siktar bakom örat och kramar av, en gris i backen. De andra in i gräset igen. Efter en stundstystnad börjar det åter röra sig därinne och 60 meter ifrån mig kommer nu elva årsgrisar på rad över gärdet. Fast med vetskapen om att det borde varit något vuxet djur med, får jag den där misslyckade känslan i magen och låter dom löpa. Jag går in och spanar vad första grisen var… jojomensann, mycket riktigt en sugga. Hon var inte spendragen och unggrisarna var ju stora, men alltid tråkigt att skjuta bra avelsdjur. Så hem och väcka Mika (min underbara sambo som står ut med inte jaktidiot som mig) för att åter åka ut för att kunna få upp grisen i bilen! Hem å göra grovjobbet.

Blåsta!

Ja igår kom Martin ner och vi sysslade med lite viltvård på kvällen. Sedan åkte vi till granngården för att se om vi kom åt någon gris. Vi hann bara in så såg vi två stiliga galtar på femhundra meter. Då femhundra meter är lite långt även för två skarpskyttar ( min inskjuten på 50 meter ;))som oss, krävdes en hel del smygande. Vi hade två vägar att gå och valde fel. För i den holmen stog det två rådjur som valde att springa över hela fältet och skrämma galtarna som gick in i skogen. Vi la oss å väntade, men de kom inte ut igen. Vi tog en sväng till men såg bara rådjur och grävlingar. Så vid ett 01.00 gav vi oss av hemåt för att smyga ner till våran åtel. Där var det dock sopprent. Det fick sin förklaring när jag tömde kameran imorse. Efter oss kom galten, nya försök idag. Imorrn dygnspass, så då blir det inget.

Grisar!

Ja nu är det ju lungt på jaktfronten och jag ser väl fram emot augusti mer nu än någonsin. Foderplatserna är dock välbesökta och vi har tagit beslut om att ta bort några galtar, så någon gris kan det nog bli framöver. Vi har nog gris på alla åtlarna också nu och det känns roligt efter allt jobb man lägger ner på det. Fast mest är det ju för att få gris på marken tills i höst. 

Utställning

Idag åkte jag med Rex och Bobbo på utställning i Norrköping. Med kom också min personliga utställare, Christian ”höftsvinget” Stahlberg. Han förde hundarna med sådan elegans och världsvana att det inte kunde gå annat än bra. Tusen Tack Christian för hjälpen, sällskapet och fikat! Det var stenhård konkurens hela tre  tyskar på startfältet. Fast Rex fick Cert och det säger ju i alla fall nått, sedan att han blev BIM var ju inte så konstigt. Bobbo fick Very Good och jag är väl inte direkt missnöjd med det heller, då hon inte ser ut riktigt som jag vill att en ultimat tyskterrier tik ska se ut, men hon är ju i alla fall rastypisk. Skoj, då är man av med den biten på de två, kan man ju dricka öl och skita i utställningen på  sommarträffen. Skönt!

Sedan lite bilder på den skönaste hunden just nu Stella. Hon bangar inte att skaka lite grävling med Rex, det gillar jag när man är 3 månader.

Angående Udda så börjar hon närma sig parning och jag hoppas att hon ska släppa till snart!