Ja efter provet gav vi oss av mot vår nya mark i Åtvidstrakten. Lars var redan där och han ville ut och sätta sig fort. Jag och Martin åkte ut och la i kräftburarna. Sedan åkte vi till stugan och tog lite fika. Sedan på med utstyrseln och iväg. Först gick vi med hundarna. Bara utmed vägarna var det gott om dovspår. Efter det gick vi ut, vi smög utmed ett hygge ner mot det fält där Martin skulle sitta. Vi såg inget och jag lämnade av Martin. Sedan smög jag tillbaka samma väg som vi kom. På vägen upp såg jag nått ute på hygget, pulsen upp och efter lite spaning såg jag att det var en råget. Jag smög vidare, skrämde iväg en skitfin bock, stod kvar ett tag och spanade om den ville komma ut igen men efter en kvart gav jag upp. Jag hade som mål att ta mig till ett bete där, Lars kvällen innan sett fem hornbärande hjortar. För att komma dit var jag tvungen att smyga mig genom skogen, fast på grusvägen. Runt vägen är gammal trollskog, fantastiskt vackert. Vinden låg helt fel och blåste längs vägen framför mig. Plötsligt ljud, var? Där ett pärlband av hjortar, men va fan tänkte jag, alla har ju stora horn. Jag hade sprungit på herrklubben. Fort tog jag stöd och visslade. Alla stannade och spanade, spanade gjorde också jag efter ett hål i ridån av sly och granris. Då såg jag en tydlig hjort som stog i en öppning och jag förde korset till bogen och kramade av. Hjortarna for iväg, men jag hörde att det var nått som lät och när jag kom fram låg han där, vilken fager syn. Min första hornbärande dovhjort. 

Sedan var det bara grovjobbet kvar och det var rätt tungt, en rejäl pjäs var det. Sedan kväll!!!