Grisjakt?

Igår åkte jag med Jimmy till en bonde i grannbyn. Han hade fått väldigt mycket skador i spannmålen och på vallarna sista tiden. Vi var välkomna att skjuta gris och grävling för hund. Vi åkte dit tidigt för att kolla igenom några gryt först. I de två första var det tomt. Det tredje var ett monstergryt och av tidigare erfarenhet visste vi att det var djupt som fan. Udda gick in och fick snabbt kontakt, det rörde sig mycket och efter en stund blev det någorlunda fast. Det växlade mellan fem och sju fot. Vi slog slag i saken och  grävde, det gick fint i sanden. När vi kom ner var det en trevägskorsning. Hunden låg två meter längre in, men nästan två meter djupare. Insåg ganska snart att det var ingen idé att fortsätta. Jag kallade ut Udda och vi gick till bilen. Vi gav oss av till de fält som var värst drabbade, de såg inte så fina ut, mycket gris hade det varit där. När skumrasket föll släppte vi Tekkla, hon gjorde en fin sökrunda, kom tillbaka. Sedan en utmed fältet åt andra hållet. Där blev det napp, ståndskall. Vi gick vägen ditåt och möttes av Tekkla. Hon gick tillbaka och skällde på vad som vi snart såg var en sur grävling. Den gav sig av upp i branten med en hiskelig fart. Tekkla satte dock stopp för den snart och de gjorde lite utfall mot varandra. Efter att jag kallat in Tekkla avlivade vi den med revolvern, lite foto sedan vidare. Mer blev det dock inte denna gång, fast hon sökte ut hyggligt och vi var ute i nästan två timmar till.

Ändrade planer.

Ja eftermiddagen var tänk att användas till ett besök på skjutbanan. Då Martin som var på väg ner från Norrköping inte lät jättesugen så kollade jag möjligheterna att åka till nått fint gryt. Då en granne till oss klagat över mycket grävling i trädgården och jag visste ett gryt ganska nära där. Kontaktade markägaren och frågade om han var sugen på att hänga med vilket han var. När Martin anlände så frågade jag om han var på iden, det tog en halvsekund så kom svaret ja. Vi packade in oss och åkte. Väl där kollade vi över grytet som ligger i en gammal stugan. Udda susade in och vi hörde ganska direkt kontakt. Vi bröt upp några plank och kunde inom loppet från släpp till avfångning räkna max fem minuter. Då detta visade sig vara en unge misstänkte vi att det fanns fler så Udda gick in igen och det hamnade på ett ställe där det tidigare varit ett nerslag. Vi behövde bara lyfta lite stenar så var vi nere och kunde avfånga två grävlingar till. Då det fortförande hördes grävling som ”brummade” så gick hunden vidare och sökte, hon fick snart kontakt, grävlingarna motades in i den öppningen vi skjutit de två i tidigare. Hon låg på riktigt bra och sammanlagt blev resultatet fem stycken. Det känns som att det är detta Udda i första hand kommer att användas till. Hon jobbar bra, går nästan inte sönder, en bra grythund helt enkelt. Vi får se framåt oktober hur det har påverkat hennes drevtider. Nu har hon i alla fall 23 grävlingar på sitt samvete, det är hyfsat.

Lockbock!

Martin och jag drog till Hummelvik och lockade bock. När vi kom ut på fältet som är stort tog jag plats på ena sidan en holme och Martin på andra. Martin lockade. Ganska omedelbart hörde jag det karaktäristiska ljudet av en kåt bock som jagade en get uppe på ungskogen. Efter någon minut vart det tyst och jag hörde det svaga ljudet från visselpipan. Ut ur skogen kommer då en bock i en spurt, rakt mot Martin. Bock stannar upp och tittar mot Martin, sedan mot skogens trygghet. Kanske var det mot den geten. Jag tänker ”Martin varför lockar du inte”. Då ljöd en pisksnärt över åkern och bocken tog ett par skutt högt i luften och slog sedan omkull. Martin kom ut ur skogen med tummen upp. Kan inte förstå varför hans leende delade hans ansikte, eller så kan jag det. Vi såg för övrigt lite hondjur och ett kid, så lite föryngring finns det. Lite för lite bara. Sparar nog lite på rådjuren nu så vi kan skjuta nått för hundarna i höst.

Jag testar

Vi var och jagade i gryt idag och det gick bra ska kolla om jag kan lägga upp en liten film. Fan vad bra det funkar. Vi kollade två gryt, första tomt och andra napp direkt, upplösningen kan ni se nedan.

Tar med några fina bilder också. Kan bara säga att detta var inte sista gången vi gräver där, vilken sand. Suveränt arbete av Udda.

En liten ynklig bock

Ja så blev det kväll och det är klart att även som hundjaktentusiast vill man skjuta lite bock. Så vi gav oss iväg till samma plats där morgonens bock blev påskjuten. Kanske var han redan tillbaka. Vi satte oss att locka och efter några minuter hörde vi något gå bakom oss inne i skogen. Efter ett tag såg vi en bock gå över en bergknalle, bort från oss. Eftersom vinden låg på däråt kändes det som om han fattat vinken. Vi provade i alla fall en kringgående manöver och det funkade fram ur skogen kom en bock. Skjutkåt som man är slaskade man till den och bocken stöp på plats. Efteråt kan jag känna att det var helt fel bock. En fin tillväxtbock. Så går det nya tag, nu ska vi åka och jaga igen får se hur det går.

Eftersök!

Tog sovmorgon och sket i bockjakt, det gjorde dock inte min jaktkamrat. Klockan sex kom han insläntrande och sa att det behövdes eftersökshund. Tog med Udda och kontakltade grannen då det gått in på deras mark. När vi fått grönt ljus så gick vi igång. På skottplatsen en benbit och pyttelite blod. Udda tog spåret och gick på. Efter ett tag så gav vi upp. Inget blod och inget som tydde på att vi skulle komma ifatt den, med största säkerhet en låg benträff. Ibland skiter det sig och så är det.

Nu kör vi!

Ja då har man varit ute igen. Tekklas tur blev det. Var hos en granne och släppte. Där har jag sett riktigt mycket grävling de två år som jag skyddsjagat gris åt dom. Så hoppet var gott. Tyvärr grusades planerna lite med att det fällt som jag tänkte släppa på var fullt av betesdjur och det kändes dumt att utmana ödet. Vi sökte oss till en annan del av gården, även där har det ju varit en hel del grävling. Tekkla gjorde bra sökrundor på fem till femton minuter. Fast det hände liksom inget. När hon kom tillbaka från fjärde rundan och vi gått ytterligare en bit så hördes det karaktäristiska ljudet av en hund som sätter stopp för grävling som flyr och sedan dundrade det på som bara fan. Skallet har hon, lilla damen. Jag skyndade mig dit och såg att den tagit sin tillflykt under en gran i kanten av gärdet. Jag tyckte Tekkla tog det lugnt så jag tog lite bilder och svor över att minneskorten till filmkameran inte kommit ännu. Tyvärr ser man inte så bra på bilderna. Sedan kallade jag Tekkla till mig och drog en märla mellan lysmaskarna. Vi lämnade den och gick vidare. Tekkla fortsatte jobba klanderfritt och jag tyckte det räckte så jag kopplade henne och gick tillbaka. När vi kom en bit så visade hon tydligt att här har något passerat nyligen. Jag släppte och hon for iväg som en avlöning. Det var snabba 250 meter hon gjorde sedan dånade baslådan över byggden och jag la benen på ryggen. När jag kom fram kallade jag in hunden och avfångade grävlingen. Sedan gav jag mig av hemåt och var mycket nöjd över hundens jobb och att klockan inte var så mycket så man fick sova.

Äntligen

Ja i förrgår var vi och vakade gris i en ärtåker, inga grisar syntes eller hördes. Igår åkte Udda och jag med Martin till en trevlig bonde. Samma som hade ärtåkern. Vi skulle kolla på hans fina gryt. Å fina gryt hade han, men inga grävlingar låg inne. Fast det såg riktigt bra ut för hösten. På eftermiddagen såg vi att det var ett par hundra duvor i ärtfältet. Snälla bonden bad oss om hjälp med detta problem och det var väl inga problem. Vi har ju trotts allt en skyddsjaktregel som täcker detta. Så vi bestämde att vi skulle komma idag mitt på dagen. Kvällen var dock vigd till Tekkla. Målet var Hummelviks gård och grävling stog högst på önskelistan. Så vi åkte ut och släppte henne för att se henne göra några riktigt hyggliga sökrundor med bra återgång. På tredje rundan började hon skälla riktigt duktigt, detta bara 45 meter från oss. Vi avvaktade lite och gick sedan fram, jo då inne i ett slånbärshav låg grävlingen och tryckte. Så det var bara att vänta på läge och sedan klippa till. Tyvärr dog den inte direkt utan sprang ur snåret. Tekkla skötte det dock utmärkt och fick stopp på den efter bara tio meter, så husse skyndade sig fram för att avliva. Den här gången klarade han det galant, det var superkul att äntligen få skjuta ”på riktigt” för henne.

Idag åkte vi för att vara på plats klockan 12.00. Vilket vi också var, när vi hade riggat klart var klockan lite innan 13.00.  Då kom de första duvorna, som jag fick med  två snabba skott, dagen fortsatte i samma anda och duvorna kom och gick, skyttet fungerade fint. Jag tror att jag hamnade över 75% träff och det är jag nöjd med. Udda apporterade, vilket hon skötte galant. Det avtog dock vid klockan 15.00. Så vi packade och åkte hem. Det sista vi gjorde var att prata med den snälla bonden, som var mer än nöjd. Då vi räknat på det kom vi fram till att den mängd duvor vi såg dagen innan orsakar ganska rejäla ekonomiska skador för honom. Skönt var det och nu ska jag sova.