Japp, nu var det dags för skyddsjakt igen. Bilen packades, hund och grävutrustning in i bilen. Sedan bar det iväg till Martin mamma för att lämna av grabben, sedan hade vi någon timme på oss att utföra uppdraget.
Väl framme hos markägarn visade han oss problemet. Pejlen på och Uddas slank in som en raket. Hon fick omedelbart kontakt och det hördes bra, vilket tydde på att det var grunt i alla fall. Vi avvaktade och det kändes som om hon for runt lite mycket. Som ägare blir man lite fundersam och kanske lite för tidigt idiotförklarar man hunden. Tillslut vart det dock fast på ett ställe. Två fot och lättgrävt, så efter några sekunder var vi igenom. Vi kom dock ner där Udda låg och hon hade en väldigt trång passage framför sig där en riktigt grov rot var ivägen. Jag provade lyfta upp hunden, men ingen ville titta ut. Då ringde Martins mamma och var lite sur för att vi dröjde. Va fan tänkte vi och grövde över roten och kom då in i bohålan. Lyfte bort hunden och Martin stog redo, första grävlingen mötte sitt öde. Udda gick in och släpade ut den. Jag såg när den kom ut att det fanns en till, den gick också vidare till grävling himlen. Körde in Udda igen och hon började bogsera ut nåt, utbackandes kom hon med grävling nummer tre.
-Busan då! sa jag och hon släppte den. Fast även den grävlingen ville ut och tittade snart fram igen och suggdräparn Martin gör inga misstag utan förpassar även denna sugga från jordelivet. In med hunden igen, nu verkar det dock tomt och Udda kommer ut. Det var kankse inte så konstigt att hon for runt i början. Med tre grävlingar i kan det ju vara lite svårt att få alla på plats, så med facit i hand får man ju lov att säga att Udda gjorde ett kanonjobb. Vi städar efter oss och åker sedan och hämtar Martins pojk för att sedan bjudas på grillat och mumsig pilsner av markägarn. Udda fick också simma lite i sjön vilket hon älskar. Kul att ta nummer 8,9 och 10 för denna unghund.