Imorrn bär det av till Värmlands skogar igen, denna gång är det inte räv eller varg på menyn utan bäver. Jag har aldrig provat detta, men det ska bli kul i alla fall. Sedan kanske det blir en pilsner och ganska mycket hundsnack då alla inblandade är mer eller mindre tyskterrier ägare. Återkommer med rapport om hur det har gått.

Vi fick ett samtal från en markägare som hade fått in grävling under en sommarstugan. Jag ringde då Martin, han kom som vanligt ner så fort det gick  och vi åkte till platsen. Väl där kunde vi konstatera att det rörde sig om ett aktivt grythål som gick in under stugan. Ägaren ville inte att vi skulle skjuta den utan bara flytta den. Det ska säkert gå sa jag.

På med pejlen och av med kopplet. Udda for in med hög fart och efter 30 sekunder fullt ös, vi gick in i huset och lokaliserade var den var, väntade lite, det rröde sig inget alls och Udda matade på med bra tryck. Då var det bara att ta fram spett och slägga. Vi slog hål i cementgolvet, fick lyfta sjukt mycket sten, hunden låg två fot under golvet. Så dom låg inte i torpargrunden utan hade grävt sig ner under jord.

Nerslag och sen i med spade bakom arslet på hunden. Martin tog Udda och jag håven, grävlingen tittade fram och såg skeptisk ut. Han trasslade först in sig i håven sen lyckades han trycka in huvudet vid sidan av spaden. Då tog  jag han i fötterna och lyfte ut den till en väntande hundbur. Jag gick till bilen medans Martin kollade om det var fler grävlingar där nere. När jag ställde in grävlingen i bakänden av bilen tryckte sig den busen ut och plötsligt hade vi skyddsjakt i bilen. Udda och grävlingen for runt som två idioter. Själv stog jag som en tjurfäktare vid bakluckan med en jutesäck och motade den när den ville hoppa ut. Nu skrek jag till Martin och han kom löpande som ett jehu. Martin tog säcken och jag hoppade in i bilen där grävlingen och jag brottades lite tills jag kunde slänga ner den i säcken och knyta igen. Sedan åkte vi hem och satte han i en fälla. Vidare till hemlig plats och släppte ut den i det fria, vad gör man inte för att alla ska vara glada. Vilken jävla syn det var med hund och grävling springandes på instrumentpanelen i bilen, Ja det stinker grävling i bilen idag. Härligt jobbat Udda och Martin.

Nu börjar säsongen för att hålla grisarna borta från fälten. Ett tidsödande, men spännande uppdrag. Ofta säger folk att dom har så mycket bökskador, sen när man väl kommer dit så är det små obefintliga fläckar av bök. Den gård som jag nu är och skyddsjagar har dock riktigt stora bökskador. De har haft gris riktigt länge där och det har kanske jagats lite för lite. Jag var ute i veckan en kväll tror det var i måndags. Då såg jag inte skymten av någon gris. Det var dock sjuka mängder av grävling och det lovar ju gott för hundarna i augusti.

Igår kväll var det dags för ett nytt försök. Efter att ha hämtat äldsta tjejen på en tillställning gav jag mig iväg. När jag anlände var markägaren och några andra utanför lagårn. Där blev jag kvar snackandes snacket så att säga. Mörket kom och jag funderade lite på om det var kört, men så sprack molnen upp och där var månen och gav ett kraftigt och fullt tillräckligt skjutljus. Vandrandet började. Inga grisar såg jag, men massor av skador och återigen otroligt mycket grävling. När jag hade nått slutet av min runda såg jag ett par mörka skuggor i skogsbrynet. Mycket riktig vildsvin, vinden låg bra och ansmygningen började. Lyssnade efter kultingar, inte ett ljud. När jag var på 70 meter kommer det plötsligt ut en gris från skogen på bara 20 meter. Pulsen upp i taket och bössan till axeln, inget läge och den går in i skogen. Vilket alla grisar valde att göra då. FAN. Satte mig ner en stund och lyssnade. De förde ett jävla oväsen där inne, men verkade inte ha anat oråd. Då kom en gris ut ur skogen 70 meter bort skrikande sprang den rakt åt det håll som jag satt, efter den kom en mycket större gris. När den lilla grisen passerade mig på 30 meter kramade jag av och grisen gick i backen, den andra grisen vände och var borta innan jag hann få in den i kikarsiktet. Nöjd gick jag och hämtade bilen, åkte till slaktboden och flådde grisen. Sedan hem för att sova.

Ja, då gav vi oss iväg mot Gryts skärgård, närmare bestämt Trälebo där vi ska försöka få liv i ett fantastiskt viltvatten. Förra vintern hittade vi en hemsida där dom gjorde egna andkorgar. Sidan heter deltawaterfowl.com och vi fann den väldigt imponerande. Som vanligt löpte tiden ut och våren kom och fåglarna med den. Några andkorgar blev det dock inte. I år gick det dock bättre och 14 stycken tillverkades. Efter mycket klurande fixade vi till en fungerande ställning och införskaffade allt som behövdes. Så idag satte vi på oss vadarstövlarna och gav oss ut i det växlande vårvädret. Resultatet blev till belåtenhet jättefina holkar som pryder strandkanten. Nu kvarstår bara foderspridare och lite tur så kanske årets andjakt kan bli hyglig.

Efter det gav Martin, Jon och Mattias sig iväg för att inspektera och sätta igång åtlar. Det ser faktiskt riktigt bra ut och på två av tre åtlar har det nyligen varit gris, flera grupper av djur, glädjande nog också kultingar, så höstens hundjakt kan nog bli kanon. Mycket vilt har vi sett idag, vinterutfodringen har gjort sitt till. Något som känns lite tråkigt ( fast roligt ändå:)) är att förvånansvärt många av gryten är bebodda. Då har vi nästan varit nere i alla i vinter och tömt dom. Jaja nog om detta.