Träna hundar och skjuta vildsvin

Då jag har en hel del unghundar och valpar så försöker jag att alltid ha med någon eller några hundar när man ska till skogen oavsett egentligen vad det är man ska göra. Fodra, jaga eller plocka svamp, alla chanser att ge hundarna erfarenheter och skogsvana. Som igår när vi tog en kvällstur för att spana av några nya vallar som vildsvinen är ganska elaka mot.

Vi kom ut vid 21 tiden och såg redan när vi kom åkande att det var vildsvin ute. Vi parkerade bilen och smög upp på en höjd där vi skulle kunna se dom . När vi väl var där såg vi inga grisar. Vi beslöt oss för att passera en svacka och ta oss till nästa höjd. Vi hinner dock inte så långt, för när vi kommer ner mot svacka möter vi vildsvinen, en sugga med fyra kultingar. Dom går och petar för fullt i vallen och kommer med stadig kurs mot oss. Oliwer får ta första läget på en brokig kulting, då han inte skjutit någon sådan innan. Dock går skottet över nacken och det blir kaos. Grisarna springer som yra höns. Den han sköt på springer rakt på oss och vi ser tydligt att det inte är någon träff. Den passerar oss på 2 meter. Sedan springer den ner över fältet och in i slyt. Snart kommer mamma och syskonen efter. En av kultingarna stannar innan slånet med bra bredsida så jag som redan har hårkorset i bogen kramar av. Den lägger sig på plats.

För att vara säkra på att vi gjort rätt bedömning på den första kultingen tar vi Khan och spårar, det är precis som vi misstänkt en boom och vi avbryter där. Khan får hälsa på den döda kultingen och sedan när vi kommer till bilen är det 4 månaders valpen Habibis tur. Båda är väldigt intresserade av den och man får väl anse att det är en lyckad kväll.

Nattjakt med svag utdelning

Igår åkte jag med grabbarna grus på stövarjakt med svenska jägarförbundets nätverk för kvinnor. Vi skulle vara hundförare där och tanken är att visa upp stövarjakten efter grävling och grytjakten. Det var Martin och Björn som stod för stövarna och jag och Johan skulle vara grytpatrull på dom som smet under jord.

När mörkret la sig släpptes hundarna. Björns Leon tog upp ganska omgående. Det gick snart i gryt och jag och Johan drog oss dit och det var stenigt och dant, men ingen minns en fegis. Stella fick grytpejlen runt halsen och med ett skrik for hon ner. Bara för att få omgående kontakt och det small på bra därnere. Dock märktes det ganska fort att konditionsträningen inte varit tillräcklig. Det var många avbrott och hon kom upp ganska ofta. Efter 45 minuter insåg vi att detta var ingen större ide, då stenarna var allt för stora och vi hade ingen chans att komma åt den. Vi fick packa ihop. Under tiden hade Martins Colt spårat in en i gryt, dock ett stenhi. Så fortsatte kvällen. Stövarna hittade grävling eller spårade in grävling, allt i gryt som inte ens var nån ide att försöka på.

Hoppet började rinna ut. Då fick Colt en grävling i gryt som var värt ett försök. Vi slängde på oss ryggsäcken, spade spett, revolvrar, Stella och pannlampor på. Sedan ut i augustinatten. Grytet var under en stor sten. Stella gick ner och det small direkt. Sedan la det sig under jord kanske en meter utanför stenen. Vi slog oss ner och kom perfekt. Spadade flyktvägen för grävlingen och lyfte upp Stella för att sedan avfånga nattens enda grävling.

En rolig natt med mycket stolpe ut, helt ok hundjobb. Tack för möjligheten att vara med.

Grytjakterna börjar

1:a augusti är här och för oss grytjaktsfantaster betyder det jakt. Tyvärr har det de sista åren varit allt svårare att hitta bebodda gryt så här i augusti-september. Det handlar självklart om att jakttrycket vi håller på våra egna marker gör att det finns mindre grävling. Även på ojagade marker upplever jag dock att det de senare åren varit svårt att hitta dom tidigt på säsongen. Därför var det väl inte med största hopp vi gav oss ut.

Det som gav en smula hopp var det ovanliga men uppfriskande regn som kom för att hjälpa oss att mota in grävlingarna. Första grytet vi valde att kolla av var under ett gammalt ödehus. Det är dock inte så mycket i golvbjälklaget utan grävda gångar under grunden. När vi kom fram var det så där tveksamt om det var någon hemma. Gaby fick dock sätta på sig grytpejlen och ner stack hon. Det var tyst en stund sedan hördes ett dovt skällande. Det tog dock riktigt länge innan det la sig helt stilla. Under tiden sprangs det i gångar och i trossbotten. När det väl var still var det bara att börja gräva. Pejlen visade 0.9 m cirka en meter ut från huset.

Nerslaget gick snabbt och Gaby låg som vanligt riktigt hårt på grävlingen och efter en snabb spadning kunde årets första grytvilt bärgas! Det är en helt fantastisk jaktform där man verkligen är nära hundens arbete hela tiden. Den ger en känsla av att faktiskt vara en del i det hela. Tack för sällskapet Billy, TG och Kaya. Tusen tack till markägaren som upplät gryten åt oss.

Förra helgens framgångar

Förra helgen var vi och startade en del av mina hundar, utöver det en hel del avkommor från Sätter’s kennel.

Hundar som är mina var

Sätter’s Siri

Mariebergs Experta

Björskogs Atlas

Jägarbackens Khan

De tre förstnämda gick som väntat till förstapris. Alltså godkänt anlagsprov kvalitet ett. Khan ville inte gå genom förträgningen denna dag så han fick inte något godkänt prov.

Med från kenneln var också Sätter’s Hugo och Sätter’s Bulten. Hugo fick ett godkänt prov med kvalitet 1, Bulten körde på samma sak som Khan och kom inte längre än förträgningen. Så kan det gå. Ska jag vara riktigt ärlig i skrivande stund så sätter jag inget värde alls på detta prov. Det är ett nödvändigt ont som bara ger en merit på pappret och inte säger något om hundens riktiga egenskaper. Med den utveckling vi har idag på träningsställen så måste vi nog snart ställa oss frågan om det ska vara ett avelskrav på Ga prov. Annars måste rasklubbarna med alla inblandade raser ta sin ansvar och sluta åka snålskjuts på grythundsklubben. Den enda klubben som mig veterligen jobbar aktivt med att starta och stöta anläggningar är taxklubben, å andra sidan har de ju varit inblandade i konflikten mellan Almunge och Östermalma. Denna konflikt var ju så nära hjärndöd man kan komma och det enda den gett oss är att vi på östkusten får åka oförsvarliga sträckor för att träna våra hundar på ett prov som inte säger ett endaste jävla skit. Nä! Ska vi fortsätta med detta får man nog gräva ner penisförlängartävlingarna ta fram händerna ur byxorna och börja sammarbeta kring gryten.

Skyddsjakterna är i full gång

Sedan några veckor tillbaka är det full fart på fälten, främst då i spannmålen. Jag har varit ute mycket med främst Joakim som har väldigt stora arealer som han sköter skyddsjakten på. Det är havre, vete och ärtor på lite mer än 200 hektar åker. Sedan har vi tillgång till ett par marker ute i gryt också där det är gott om gris och vi har skjutit ett par grisar där med. I år har vi dock bekymmer med väldigt små kultingar, några bara veckor gamla andra har precis tappat ränderna. Att det är gott om gris är det ingen tvekan om. Sammanlagt har det fallit ett ganska stort antal djur nu och timmarna som man missat i sömn är många. Dock en av de roligaste jakterna utan hund om ni frågar mig.

Utställning Norrköping

Vi har varit i Norrköping på utställning. Jägarbackens Khan blev BIR med Excellent och CK. Sätter’s Siri gick även hon Excellent med CK. Sätter’s Gussen och Sätter’s Atena gick båda med Excellent. Det får man som uppfödare vara väldigt nöjd med.

Grattis!

Fick i helgen lite meddelanden från valpköpare som haft framgångar med sina hundar. Det är alltid otroligt roligt att se avkommor från oss bli riktigt väl omhändertagna och att de kommer ut på prov och utställningar.

Först ut var Magnus med sin Sätter’s Thyra som plockade hem ett excellent på utställning i helgen. En mycket fin tik som dessutom tagit ett första pris med full pott på fältprovet. Stort Grattis till er!

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan kom det medelande från Tomas som hade tävlat i viltspår i KM Motala och vunnit den, därmed kvalat vidare till LM.. Hedwig såg jag förra helgen i hägnet och det är en tik med mycket gott gry i på vildsvinen.  Bra jobbat även där och stort Grattis!

Vildsvinsträning

I helgen hade jag lite kennelträff och vi träffades på Mamimas anläggning i Östra Ryd. En fantastiskt fin anläggning med riktigt många hägn av varierande terräng, grisar och storlek.

Det är alltid roligt att träffa hundar från sin egen uppfödning för att utvärdera egenskaperna. Det har spretat ganska bra genom åren. Jag skulle säga att det har varit ett framstående problem med hundar från Sätter’s kennel och det är främst Stellas avkommor där många har alldeles för långa drevtider och därmed problem med återgången. Uddas avkommer har jag upplevt som aningen mer balanserade. Det har också varit väldigt varierat när det gäller skärpan hos Stellas valpar. Några är inte alls förtjusta i vildsvin, medans andra som Sätter’s Frasse går riktigt bra. Hans fulla pott på vildsvinsprovet i hägn visar att han har goda kvaliteter.

Då känns det extra roligt att se valpar efter henne jobba riktigt bra på vildsvinen. H kullen som bara är ett år nu var representerade med två hundar. Jack som har haft lite otur hittills med vildsvinen, Två kontakter, båda stora grisar, båda har pryglat honom. Detta märktes bara till en början, sedan var det som bortblåst och han var närgången och intensiv i sitt arbete. Hans kullsyster Speja gick riktigt bra med tanke på att det var första gången hon jagade gris. Närgånget och intensivt arbete som gjorde att svinen var i rörelse mest hela tiden.

Roligast av allt var nog ändå att se Gabys första kull. De var fyra valpar där. Ganska precis ett år gamla. Ingen av dom har någonsin träffat ett levande vildsvin innan. Det var utan tvekan det bästa jag sett från min egen uppfödning i första släppet. Alla fyra jagade med galen intensitet och respektlöshet. Otroligt tryck där skallet är riktigt intensivt och väldigt rörligt arbetssätt. När jag i slutet av dagen släppte min egen Sätter’s Siri var det som att se mormor Udda första gången hon var i hägn. Galet roligt och dessa två kullar ska bli riktigt roligt att följa nu under året.